Nu är sexveckorskollen på Erik avklarad. Vi kom med andan i halsen till bvc och var fyra minuter sena. Hoppades att ingen skulle ha ropat upp oss. Fick sitta och vänta i 20 minuter till lite drygt utan att höra ngt och hann bli lite orolig att vi missat vår chans. Däremot fick man chans att träffa många trevliga människor man känner eftersom i princip alla barn i Gamlis går hos samma excellenta disktriktssköterska. ALLA gillar henne dessutom och öser lovord. Då är man  nog rätt person på jobbet 

Fem i tre blev vi till slut hämtade i väntrummet av en annan sköterska. Vi fick träffa en läkare vi fått träffa förr och om det sägs att bra människor dras till varandra så stämmer det. Hon är glad, trevlig, tar sig tid, visar intrsse och har humor. Erik besiktigades och allting rä som det ska. Fick omdömet att han är en jättefin kille men det visste jag ju redan   Han snackade och log som bara den mot läkaren och var kort och gott på solskenshumör. Han hade ökat rejält i vikt okcså så all amning sista tvåv eckorna har verkligen betalat sig. Han vägde hela 4250g(+400g på 12 dagar) och var 55cm lång. Lång som alla mina bebisar! Huvudet hade inte växt ngt på dessa två veckor utan är fortfarande 37,5cm.

Efter detta fick jag lägga honom på skötbordet på mage för att kolla om han lyfter på huvudet. DET gör han så jag lade honom där och vända mig om mot sköterskan som pratade då. Då började läkaren skratta och sade "Ojdå!". Vände mig tillbaka och då har Erik krupit ihop på alla fyra i krypställning. DET behöver han inte kunna förrän han är 9 månader tydligen och läkaren sade att hon jobbat rätt länge som barnläkare och aldrig sett det förrut  Han kanske blir som morbrodern sin som gick vid 7 månader!!! Hoppas inte. Men stark är han iaf.

Igår slapp jag springa till tandläkaren vilket var rätt skönt även om jag är rätt less på att ha ont. Imorgon ska jag dit och dra ut en visdomstand iaf, hoppas jag!!! Det gick tydligen inte att röntga den så tandläkaren jag hade då ville skicka mig till tandläkarspecialisten på ackis för att plåta. Jag hoppas att jag blir av med den imorgon trots detta. Men idag är faktiskt första dagen som jag känner att jag mår bättre! Febern släppte ju på ett par dagar men värken i huvudet har ju inte varit rolig. Örat släppte nästan helt igår men huvudet var nästan värst igår. Idag känns det fortfarande men en del av värken är borta. Den där dunkande känslan mitt i gommen tex och värken bakom ögonen.

MEN every cloud has a silver lining! Jag har ju inte kunnat äta så bra och vikten går iaf ner i ett rätt snabbt tempo. Man ska se fördelar med allting och denna är lätt att se  IIdag har jag en jeanskjol på mig som jag iofs kunde ha efter förlossningen men då var den lite tight. Nu är det rätt stor i midjan faktiskt, lite för stor.