Nyss hemkommen efter en lång dag på dagis börjar jag laga mat medan barnen leker fint tillsammans vilket typ aldrig händer. Ida, minstingen, leker med sina leksakar i handfatet i badrummet. Efter en stund hör jag hur hon stänger av vattnet och går in till stora tjejerna i lekrummet. Jag fortsätter laga mat men så hör jag de ödesdigra orden. Boy, mamma, boy! Jag tittar upp lite snabbt från dagdrömmen och inser att hela nåja, halva bordet är insmetat i oboypulver. Ungen har hittat det nyöppnade oboypaketet som stått kvar sen frukostrushen och hällt ut det i ett glas men det blev fullt så det kom visst lite på bordet också och lite på stolen och lite på bordet och hoppsan lite på kläderna. Nä men finns det lite mjölk i ett glas på diskbänken! Det använder vi också! Sagt och gjort. Ida gör oboy på sitt alldeles egna sätt.

Jag blev inte jätteglad åt hennes påhitt och mina egna drömmerier så jag låser in henne i badrummet för att hon ska tvätta sig... tror jag iaf! Jag sanerar matplatsen och sen går jag in i badrummet. Då har hon tagit tandborstarna och hällt i toaletten och sen tagit en tandkrämstub och tryckt ut innehållet varpå hon smetat in allting med detta... Gissa vem som fick time-out?!?! Frågan är bara om det var jag eller Ida som behövde den bäst?