på jobbet. Mina elever har jobbat lite för bra. Det har resulterat i tomma klassrum för att de är klara med sina betyg redan  Idag har jag en elev på fm i "min" grupp. Hon är utlånad till SOläraren för det är det enda ämnet hon inte är klar med. De andra är lediga idag eller praktiserar. Bra för dem, tråkigt för mig. Tur att det finns att göra i andra grupperna! Det här är nog första året som vi blivit klara så här tidigt. Annars brukar vi köra drop in för alla som behöver för att de ska få så mkt tid som möjligt. Det måste vara ett tecken på att vi gjort nåt rätt i år 

Å andra sidan innebär det massor av tid att kika lite på husdjuren vi har på jobbet. I vår trädgård finns den de två sötaste ekorrarna som klättrar omkring på stegen upp till taket eller i busken utanfrö mitt fönster och smaskar i sig späda blad. Vi har också en hare med unge. Den ungen är helt oblyg och sitter mitt på gräsmattan utanför fönstret och äter gräs. I brist på riktiga husdjur duger dessa gott 

Igår var det dags för öppet hus på Gamlisskolan. Jag packade in tre av barnen, åkte förbi max på vägen för lite stödutfodring och sen vidare till skolan. Där hittade Ida en vän(A) hon lekte hur mkt som helst med förra läsåret. I höstas började A skolan och sen dess har de inte lekt. Så fort de sågs var de som två magneter mot varandra och lekte som om de aldrig varit ifrån varandra. De kommer ju rasta och ha fritids ihop i höst så de kommer nog kunna leka även i fortsättningen. De hade iaf inte glömt varandra!

På skolan kikade vi lite på talangtävlingen som passande nog flyttat ut i finvädret. Förra året såg vi ingenting av Emmas uppträdande för det var så fullt i matsalen att vi itne ens kom in i byggnanden. Vi gick runt i de olika klassrummet och pratade med lärare och föräldrar. Ida fick hälsa på i sitt klassrum där hon börjar i höst. Det var pirrigt i magen ända tills vi fick lite hjälp på traven av A, kompisen som tog Ida med sig och sen var hon introducerad för fröken   Vi passade också på att bestämma att  Linnéa ska hälsa på sin gamla klass nu den 1/6.

Efter öppet hus var det möte för blivande sexåringarnas föräldrar. Det var mest info om skolstart och vad barnen behöver. Inga stora nyheter. Det kommer däremot bli lite förändringar på fritids på Gamlisskolan i höst. Det var välbehövligt eftersom Lyan är alldeles för liten för att man ska kunna få plats. Nu kommer F-1 ha fritids ihop i deras korridor och där kommer en "gammal" fritidspersonal husera tillsammans med en nyanställning samt förskolepersonalen. Det kan nog bli riktigt bra! Jag hyser också en stor tillförsikt till läraren som Ida får. Hon är äldre, varm mot barnen, tycker om sitt arbete och är lite "traditionell med ordning och reda", precis vad Ida behöver!!! I min värld är det inte av ondo att man är traditionell!

Även på Linnéas skola blir det lite förändringar. Hennes nuvarande lärare övergår från stationär lärare till ambulerande hörsellärare. Hon kommer bli superbra som det! Linnéa kommer få två nya lärare och en ny klasskamrat, en till tjej. En stackars kille i klassen och 5 tjejer. Han får det inte lätt  Däremot får LInnéa en liten hörselkompis till misstänker jag och det kan vara bra med en tjejkompis med samma problematik. Om jag inte missminner mig så blir ju hennes klass dessutom en 2-3a istället för som nu 1-3. Det startar en F-1klass på skolan i höst.

Så mkt mer än så hann vi inte igår. Jo, jag åkte iväg och köpte en matsäck till Linnéa som har friidrottsdag idag. Imorse rotade jag också runt i garderoben i Idas rum när två säckar ramlade ut. Det var tur för där hittade jag massor med byxor till Erik(kortbyxor, trekvartsbyxor) som är gamla urväxta och shorts från förra året men som sitter lika bra fortfarande. Nice! Linnéa fick också lite ärvda efter Emma och var nöjd hon med. Ibland hinner man mkt på en morgon. Eller var det därför jag kom iväg så sent idag till dagis  

mina fredagselever tänker svika mig idag och vad ska man då göra? Jag har rättat allting redan eftersom förra veckan var samtalsvecka och jag hann komma ikapp. Lektionerna är redan planerade så långt det går för det är ingen idé att kopiera innan det behövs. Lektionerna förändras från en dag till en annan eftersom elevernas form/ork/mående är minst sagt varierat. Får blogga lite istället 

Ikväll känns det som att det blir lite fullt upp. Vi måste åka och köpa godispåsar till Linnéas kalas imorgon. 10stycken verkar det som att det blir som kommer och ska bada i vår tunna. Kan bli roligt! Jag måste försöka hinna baka lite också. Linnéa önskar sig mumsmums men jag tror vi förvandlar dessa till kärleksmums istället. Inte samma sak men lika gott hoppas vi. Chokladbollar lär vi göra också precis som en tårta. Damen ifråga önskar sig en chokladtårta och jag tror vi gör en snabbvariant av en rulltårtebottenx2 som delas i två delar var, marsankräm mellan första lagret samt cremefraishe och hallon som nästa lager. Chokladganache som grädde eftersom damen ifråga inte gillar grädde. Brukar bli gott och inte så himla sött heller. Frågan är vad vi ska garnera med??? Jag har slut på allt sånt jag köpte. Får åka iväg och kika lite vad som finns   På söndag är det dags för kalas igen men på Nickis. Det är Linnéa som är bjuden till en klasskompis.

Linnéa är egentligen bjuden på två kalas på söndag. Först det hon ska på och sen en annan från gamla klassen. Där var hon först inte bjuden utan vi hörde talas om det på omvägar från kompisar. Linnéa var lite ledsen över det eftersom det var en av hennes bästa vänner i skolan innan hon slutade. Jag trodde det kalaset var förra helgen. Igår fick vi mail ifrån familjen ifråga som fått kalasinbjudan från oss att Linnéa var välkommen till kompisens kalas på söndag. Törs jag gissa att kovändningen berodde på vår kalasinbjudan  

Appropå kalas så har jag sakta börjat inse att Ida snart fyller år. Nåja, juni då men det är snart  Hon fyller sex år!!! Min lilla skrutt som knappt klarar av komma ihåg att hon ska hämta strumporna. Hur i hela friden ska det gå med hennes närminne i skolan??? Jag hoppas verkligen att hon får en resurs från start för annars kommer hon irra runt, störa och förstöra lektioner för den stackars läraren. Nu har vi kommit så långt att Ida är nöjd och glad igen utan deppighet och ledsenhet. Det krävs rätt mkt jobb av resurserna som finns när och stöttar hela tiden. Kommer hom få det i skolan? Nu är det resurs varje dag mellan 9:30-16:30 och det behövs för nu är hon som alla andra barn. Hennes svårigheter märks inte. Det är ju så en resurs ska fungera. Liten oro här alltså(läs förtränger för att inte få ont i magen) men jag väljer att lita på rektor som visat sig fantastiskt med Linnéa. Vi har möte i april om detta med skolan. Håll tummarna!

På fredag kommer Linnéa hälsa på sin gamla klass. Hon längtar jättemkt och jag vet att läraren längtar nästan lika mkt. Lite lustigt att hon är så förtjust i Linnéa men vem klagar  Det verkar som att det blir lika överraskningsfika då och musikspektakel i gymnastikhallen. Det sista blir jag himla nyfiken på och får lust att följa med. Veckan efter är det talangtävling i skolan. Emma funderade lite på om hon skulle vara med och vi resonerade lite. Vi kom fram till att hennes talanger platsade kanske inte just där för hur visar man att man är duktig på fotboll och innebandy på en tävling. Det finns ju andra arenor för den typen av talang. Emma skulle nog gärna vilja kunna sjunga men tja musikaliteten hoppade över henne  Däremot har hon en riktig teaterapa i klassen som säkert ställer upp, frågan är bara i vad? Teater, piano, sång??? Jag vet att hon ställer upp i en duett med en annan tjej som också är otroligt duktig på att sjunga men blir det mer kanske?   Oavsett om mina barn är duktiga musiker eller inte så är det roligt att skolan anordnar lite spektakel och sånt. Skolan ska uppmuntra till lärande och lärande är ett brett, otroligt brett område.

Nu ska jag gå och roa mig med att försöka göra en av eleverna som har en dålig dag på lite bättre humör, om inte annat bara för att han ska samarbeta lite mer eller avlasta hans lärare  

Igår hade vi vad som verkar så här långt det sista mötet angående Linnéas skolsituation. Det finns liksom inte så mkt mer skolan kan göra så vi fyllde i ansökan tillsammans igår och sen skulle rektor ta hem och fylla i formaliat igår kväll för att skicka in den. Ansökan skickas in som ett akutärende tydligen med förhoppning om placering snarast snarare än i höst. Det känns lite jobbigt måste jag erkänna. Just nu går det åt rätt håll för Linnéa. Hon orkar mer i skolan men priset är ganska högt. Hennes kompisrelationer får stryka på foten, hon får inte ha just några aktiviteter mer än simskolan som VI FÖRÄLDRAR bestämt. Hon blir begränsad i sin fria lek för att hon inte orkar, måste gå och lägga sig tidigt varje kväll. Dessutom inser jag också att vi kan inte begära mer av skolan. De ger henne ett eget rum där hon får gå undan, hon får specialbehandling flera ggr varje dag i samband med maten, mellanmålet, samlingarna. De anpassar i princip fritidsverksamheten runt Linnéa även om alla barn mår bra av det för ljudnivån är skyhög för alla, inte bara Linnéa. J, LInnéas resurs tillika fritidspersonal berättade att många av barnen håller för öronen flera ggr varje dag på fritids. Inte undra på att Linnéa blir trött! Jag är otroligt tacksam mot skolan som verkligen gjort sitt bästa men jag blir ändå lite ledsen att det inte räcker till, att LInnéa ska tvingas iväg till en resursskola som hur bra den än är inte är samma sak som att gå i skolan nära hemmet, ha kompisarna nära. MEN trots allt är det itne säkert att Linnéa får plats på Pilskolan. De kan anse hennes behov som för små för trots allt så HÖR hon bra på sitt enda öra. Hennes problem är orken pga att hon måste koncentrera sig så mkt för att höra, för att sålla det hon behöver höra från det andra sorlet. Hon är dessutom mkt ljudkänslig och därför så hjälper inte hörselhjälpmedel just nåt heller  

Tills vidare pratade vi också om skoltiden NU. Anders, vår mkt kloka hörsellärare tipsade om att vi ska schemalägga Linnéas frånvaro, dels för att hon inte ska behöva bli såååå himla trött och krascha men också för att se om det kanske kan minimera frånvaron totalt. Om hon får en fm eller em eller en dag lite nu och då när hon är trött men inte helt slut så hon får vila upp sig och sen komma tillbaka. Det tycker jag låter klokt men hur sjukt känns det inte att sitta som lärare att planera sjukfrånvaron  .

Nu sitter jag lite och funderar fram och tillbaka på hur mkt jag ska jobba... Ska jag jobba heltid verkligen??? Linnéa mår inte så bra av det. Ida däremot frodas för hennes dagar ser likadana ut dag efter dag efter dag. Men det kanske man kan lösa ändå??? Jag själv är tudelad. Jag tycker att det är skönt att komma hemifrån, få vara vuxen, få umgås med vuxna och mindre vuxna elever. Jag kommer ifrån allting hemma och får bättre ork/tålamod och bättre ekonomi. Å andra sidan så vill jag vara hemma mer, hinna bättre, finnas där för barnen i högre utsträckning.

Det leder oss osökt in på ett annat diskussionsämne igår. Avlastning. För många år sen togs ämnet upp från vår kuratorskontakt vi har men då kände jag inte att det behövdes. NU däremot börjar det kännas befogat. Frågan är bara hur man går tillväga? Hur ska denna avlastning ske? Vem ska avlasta, mormor, kusinen från landet eller ngn helt utomstående som kommunen(antar jag) ordnar? Får jag själv bestämma så skulle avlastningen vara på två sätt. Dels en som frigör massa tid till barnen i form av städ(jodå det är tydligen möjligt) och dels att kanske en gång i månaden eller några timmar ibland få göra nåt med ngt av de andra barnen en och en. Nu begränsas vi rejält av Linnéas ork och Idas oförmåga att göra spontana saker utan att hon blir alldeles hyper. Det tål att tänkas på och jag funderar på att slänga iväg ett mail till nämnda kurator. Hon borde veta kan man tycka...

Igår var det dags för möte nr två ang. Linnéa. Vi hade den bästa utgångspunkten eftersom hon varit hemma torsdag-tisdag pga trötthet. Veckorna innan har hon varit borta torsdag-fredag just för att hon inte orkat. Det fanns rum för förbättringar utan tvekan.

Vi började med att diskutera förra mötet och följa upp alla punkter som vi behandlat då. Vaktmästaren har inte utfört alla sina uppgifter i klassrummet. Vad jag förstod hade han bara tejpat fast fotstöden för att inte de skulle slamra men den tejpen har lossnat och det måste göras om. Ingenting annat hade han gjort...

Fritids hade inte kommit igång med all delning av barngruppen än eftersom de haft lite otur med personalen som blivit sjuka.

Min del av åtgärderna är på god väg dock. Hörcentralen jobbar på att Linnéa ska få en audiofon/talförstärkare med tillhörande mikrofon. Jag hoppas också att hon ska få prova en hörapparat igen nu när hon själv är villig.

Rektorn hade skrivit en ansökan för att få sjukgymnastik/logoped osv från kommunen till skolan så den är påskriven och inskickad nu.

Så där gick vi igenom punkt efter punkt efter ja ännu fler punkter  Bara att gå igenom föregående protokoll tog liksom en timme.

Jag hade flaggat tidigt för att jag hade en sak att ta upp och när vi avverkat allting från förra mötet fick jag möjlighet att utveckla det. Det handlade om Pilskolan och en ansökan dit. Under över alla under men rektor är villig att betala detta och är satt att skriva en ansökan dit. Men, hon poängterade också att vi inte bara kan luta oss tillbaka och göra ingenting i väntan på detta. Linnéa behöver ju akuta åtgärder också för att orka här och nu. Vi diskuterade olika bullerdämpande åtgärder(olika varianter av tassar, skärmar, anslagstavlor, väggar). Vi diskuterade olika sätt att isolera Linnéa från ljud(och kompisar) men jag sade väl bara det att Linnéa inte vill isoleras. Hon vill inkluderas. Hon vill vara i klassen, med sina kompisar men under såna omständigheter att hon orkar.

Vi diskuterade möjligheten till att minska grupperna, ändra schemat, öka lokalerna på fritids, mer resurs. Till slut sade jag bara att varför inte prova att ge Linnéa en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen i resurs? Då får hon gå undan, jobba i lugn och ro utan kompisar samtidigt som hon tankar energi och får tystnad för att sen stärkt kunna gå in i klassen resten av tiden. Det och att hon får äta före alla andra vid lunch och mellis och gå ut före alla andra från matsalen för att minimera tiden där. Att ge henne en möjlighet att få smita undan i en lugn vrå när det blir för mkt. Dessutom måste läraren få hjälp med att få tyst på klassen. Alla barn mår bra av lugn och ro. Nu har många barn ont i huvudet. Vanliga barn liksom och det är inte alls okej! Det är det som är grejen med hörselskador att det som hjälper Linnéa hjälper alla.  Där är vi nu. Nytt möte om en månad igen.

Däremot måste jag säga att jag är så lättad att skolan bytt rektor. För den nya är ingenting omöjligt. Hon lyssnar, lär sig och vill veta mer. Hon verkar ställa upp på det mesta så länge det är befogat och väl genomtänkt. Hon vänder och vrider på saken och försöker hitta lösningar som passar alla. Såna människor gillar jag! Tänker med fasa på hur dessa möten hade varit med förra rektorn... Vilka spektakulära krig det hade kunnat utvecklas till  

På eftermiddagen brukar jag ha en stund ledig där jag iofs har tvåtusen saker jag måste göra men jag brukar ändå hinna med ett besök in här för att skriva några rader. Igår skrev jag större delen av förförra inlägget på eftermiddagen men hann inte klart pga möten och avslutade det på kvällen istället. Det är det som är så skönt med att blogga eller skicka sms. Jag kan påbörja ngt nu och hinner jag inte klart så kan jag bara fortsätta senare utan att ngn tar illa upp  Dessutom störs jag inte av skrikande barn, babblande kollegor och elever, brus på linjen och sånt som gör att jag faktiskt har svårt att höra vad folk säger. De flesta går det kanon med men vissa är det nästan omöjligt. Om de pratar för fort eller sluddrigt/otydligt är det kört liksom. Det är den enda rest jag har efter alla mina öronproblem. Jag har svårt att urskilja ljud i stökiga miljöer och så har jag tinnitus. Jag har kommit ganska lindrigt undan.

Tinnitus har jag haft så länge jag kan minnas. När jag var liten och instängd i buren förstod jag aldrig exakt vilka pip och tut jag skulle reagera och trycka på. Efter tillräckligt många ggr lärde man sig audiologens tillvägagångssätt(började med låga toner och jobbade sig uppåt) och då kunde man gissa sig till var tonen skulle hamna och hur den skulle låta och på så vis veta att DET ljudet skulle jag trycka på knappen för. Tur man var där en gång i veckan/var fjortonde dag och fick lära mig det   Nu så där 25 år senare så märker jag knappt att jag har tjut i öronen men vissa ljud faller totalt bort fortfarande. Jag hör inte syrsorna tex. Telefonsignalen hemma har jag också svårt att höra. Det är sånt som jag har märkt. Förmodligen missar jag massor mer som jag inte vet om men då gör det ju ingenting . Det man inte vet om lider man heller inte av 

Jag måste få fråga en sak?! Är det alltid tusen saker att ta tag i med barnen i skolan? Då menar jag inte läxor även om jag tycker att de är lite för mastiga. inte heller menar jag aktiviteter kring barnen för det ingår också som självklarheter. Det som jag tycker ploppar upp mest hela tiden är saker som rör själva skolan. Nu senast går det mail bland föräldrarna att en lärare är för sträng. Visst, mina barn har okcså klagat men över sånt som jag inte anser är oberättigat. Jag tycker det är rimligt att man ska ha med sig gympaskor och kläder till gympan om man vill vara med. Har man inte det får man titta på. För mig är det ingenting konstigt men samtidigt så har tydligen fler barn kommit hem och tagit upp det med oss föräldrar... ÄR hon för sträng och barnen inte kan sätta ord på det utan ger konkreta exempel som inte vi vuxna förstår. Just barn, känslor och ord går liksom inte alltid ihop...

Det jag däremot har reagerat på är när Emma kommer hem från skolan och längtar till syslöjden istället för sin älskade träslöjd. Orsaken? Läraren har sagt många negativa kommentarer om skolan i stil med: "Vad konstigt att slöjdsalen är nere i källaren" i ett ganska negativt tonfall eller: "Alla pratar om att den här skolan är så fin. Den är ju både sliten och ful" Såna saker. Barnen tar illa vid sig för visst är skolan både sliten och ruffig men barnen är ändå stolta över den. Många av barnen har traditioner i skolan som går flera generationer tillbaka. Vår familj är "bara" tredje generationselever tex. Jag är annars förste person att skriva under på att skolan behöver byggas upp på nytt precis som det finns planer för och läraren får tycka vad han vill om skolan, men det är skillnad på att tycka och uttrycka. Som lärare har man ändå ett personligt ansvar för att veta den distinktionen. 

Annars måste jag säga att jag är imponerad av Linnéas resurs J. Han tänker ofta lösningsfokuserat. Om han ser ett problem hittar han också på en lösning på den samtidigt. Vi pratade igår om att Linnéa tycker maten är jobbig, likaså samlingen på fritids. No kidding säger jag! Maten är katastrofal vad gäller ljudmiljö men nu får hon gå fem minuter före alla andra och äta sitt mellis och på så vis komma undan det värsta. Samlingen på fritids är nytillkommen. De samlas ute för just i år är det 50 ungar på fritids i en liiiiiten barack. Det säger sig självt att det inte går. De delar in gruppen i mindre grupper(ute/inne, gympagrupper, pysselrum, lugna rummet osv) och de gör verkligen så mkt de bara kan utifrån sina minst sagt begränsade möjligheter. Dessutom tänker de på Linnéa och hennes problem så hon får då som sagt gå några minuter före, skippa samlingen utan bara säga till att hon är där. Hon får gå ifrån till ett annat klassrum för att slippa ljud. J är fantastisk och inte nog med att han är bra med barnen. Han är precis lika villig att prata med oss föräldrar  

Jag antar att det är från början men det kan bli svamligt. Gårdagen var rätt hektisk. På jobbet hade vi fått klartecken att köpa in lite nya möbler så efter förmiddagsfikat drog vi iväg några stycken för att handla på IKEA. Vi plockade åt oss två bokhyllor,en annan hylla, en skrivbordslampa, en låsbar hurts, en kudde till en av fåtöljerna i vårt vardagsrum, en lampa att ha i vår myshörna, kaffemuggar och temuggar, batterier och lampor. Det är möjligt att jag glömt en del nu. Tid tog det iaf som det gärna gör på IKEA men roligt hade vi! Vi hade också tänkt att hinna köpa fika till jobbet men med en tid att passa klockan två fick det bli dagens uppgift istället .

Eftersom vi ville ha hem allting samma dag och försöka stöka undan så mkt som möjligt INNAN eleverna kommer så hade vi upp en bokhylla och den andra hyllan igår. Idag har min bokhylla åkt upp, lamporna är på plats och det enda som återstår nu är möjligen att ha upp hurtsen men det får nog bli fredagens jobb för hämthjälpen kommer på måndag och vi har massor med saker som står överallt redan nu, kartonger, datorer, tvapparater som gått sönder, mer kartonger, utrensade papper, gamla pärmar som passerat bäst före datum(med papperspärm och tryckihopstängning som man själv hade i skolan). Nu återstår att städa i "mitt" rum för städarna har inte varit här på hela veckan och såå vill jag inte ha det när eleverna kommer imorgon. Det blir gärna lite dammigt när man river bland massa böcker, sätter upp möbler osv. Det har blivit riktigt fint nu men vi ska byta ut de befintliga fåtöljerna som håller på att braka ihop till nya också innan vi är klara.

Om ni nu har undrat vad vi lärare gör när vi inte har elever så har ni fått lite svar nu. Vi fixar lokalerna(målar, tapetserar, handlar/släpar hem/monterar möbler), handlar mat/fika, planerar för inkommande elever, snickrar lite till osv. Jag lovar vi har att göra  

Efter rushen på jobbet så for jag ifrån montering av gångjärn med andan i halsen och till skolan. Det var elevvårdskonferens igår med Linnéa som jag laddat för sen i april. Det gick riktigt bra även om jag knappt vet vad som sades  Med på mötet var rektor, fritidspedagog, resurs/fritidspedagog, lärare, ambulerande hörsellärare som jag bråkat dit samma dag och under över alla under han kom   Återkommer till det sen.

Vi började mötet med att jag fick berätta om Linnéa. Jag fick berätta om vad hon hade för syndrom, vad det innebär för henne, vad hon behöver hjälp med och hur saker ska göras för att underlätta så mkt som möjligt för henne. Vi identifierade också speciella områden som matsalen, raster som är speciellt utsatta för henne och som gör henne trött. Vi bestämde också att vi skulle återinföra en audiofon för att underlätta för Linnéa i klassrummet, på studiebesök, teater osv. Det är som en mikrofon läraren talar i och sen har LInnéa en liten högtalare och får ljudet direkt i örat utan brus på vägen. Det tror jag kan fungera alldeles utmärkt!

Rektor kom också med förslag att kolla med Resurs och Kunskap om deras talpedagog och sjukgymnast om de kan göra ngt för att förebygga mer professionellt än att vi gör som nu dvs bara uppmuntrar fysisk aktivitet för att upprätthålla muskulaturen. Just ansiktet tror jag kan vara bra för där hänger inte musklerna med alltid utan hon blir sned i ansiktet. En stor pluspoäng för rektorn!

Vad gäller matsalen diskuterade vi lite kring när det är bäst att hon äter eftersom matsalen är liten och barnen många. Ljudnivån är inte av denna värld där inne och så lägger man till skrap från stolar, bestick/glas/tallrikar på borden, ingen ljuddämpning så alla ljud studsar. Vi diskuterade även placering vid bordet och i klassrummet.

Vad sade vi mer? Det är helt tomt i hjärnan. Ett möte på 1,5 timme och jag är bara blank... Vi hoppar till slutet så kanske det kommer tillbaka.

Sista kvarten hade vi genomgång av klassrummet. Linnéa kommer sitta framme vid katedern med en snurrstol för att hon ska kunna höra läraren bra men också för att kunna vända sitt öra mot den som talar. Läraren fick ganska mkt tips och råd på saker som man behöver tänka på. Det måste vara tyst i klassen, det ska vara talordning dvs alla står på tur att prata och när det är tex Pelles tur så ska hon peka mot Pelle och sen säga hans namn. Det är för att LInnéa ska kunna snurra stolen, vända sig mot Pelle innan han börjar prata och på så vis inte behöva missa början av meningen och kan ta hjälp av kroppspråk, mimik osv.

Läraren kommer också behöva använda bildschema över dagen och skriva upp arbetsordning på tavlan för att instruera både visuellt och auditivt. Vi pratade också om det här med raster. Raster är ofta det man ser som vila för eleverna. Då kan de återhämta sig men för LInnéa gäller precis tvärtom. Rasterna är ett oorganiserat kaos mer där hon måste anstränga sig till max för att hänga med i alla vändningar hit och dit. Hon blir trött av raster istället. Det är viktigt att komma ihåg. Samtidigt så måste hon få leka som alla andra, hon är ett barn och det får man inte glömma. Den fria leken är tröttande men utvecklande och nyttig även för kroppen.

På fritids ska man uppmuntra LInnéa till en bra balans mellan pyssel/lugna lekar och mer fysisk utevistelse för att hon ska få chans till återhämtning. De kommer också dela på gruppen. Det är 50 barn som vistas i en liiiiiiten barack. Det är inte hållbart ens för vanliga barn så de kommer få dela på gruppen. De kommer få ha halva ute och halva inne, ha några klassrum som extralokaler, gympahallen två ggr i veckan, idrottsfritids mm. De har tänkt till så jag tror faktiskt att det blir bra.

Det hjälpte att börja från slutet att komma på saker som ni märkte  Jag berättade också vad förskolan gjorde där det fungerade och det var en timme resurs på fm och en på eftermiddagen förutom då bildschema, möjlighet att gå undan till ett lugnt hörn osv. Det är inga stora saker som krävs men man måste vara tydlig med hur viktiga dessa är för barn som LInnéa. Jag tror att jag fick igenom detta också men är inte säker.

För att återgå till genomgången av klassrummet så gick den ambulerande hörselläraren igenom och gav förslag på saker som borde åtgärdas. Vaktmästaren har fått en arbetsorder på att ljuddämpa så mkt som möjligt med o-lister runt dörrar och fönster, tassar på stolarna, stötdämpning för bänklocken, fastsättning av lösa fotstöd osv. Vi gick igenom beslysningen som är viktig för hörselskadade barn eftersom det gör att de slipper koncentrera sig på att se och dessutom tar bort ljuskontraster.

Linnéa har också fått en inbjudan till hörselskoj. Där borde hon gått redan förra året men hörcentralen har missat att överlämna Linnéa till hörsellärarna så de visste inte ens att hon fanns  Det var då en himla tur att jag skickade iväg ett mail till dem då så han kunde komma på blixtinkallning och medverka på mötet. Nu kommer han komma till skolan och klassen rätt mkt för att prata med barnen men som han säger "representera tystnaden". Hans roll får växa fram men han kommer nog både vara i klassen och bara med Linnéa vad som nu passar bäst. Det är bra med en extralärare som kommer och kan ta om genomgångar och sånt som lätt missas om det är pratigt i klassen. Vad är nu hörselskoj? Jo, andra hörselskadade barn kommer till pilskolan en gång i månaden och får träffa varandra, lära sig av varandra, ha lite lektioner(det är på vanliga skoldagar!) och lära sig lite om hörsel, hjälpmedel och sånt. När jag pratade med Linnéa om detta så var kommentaren: "Då kommer ju jag få massa nya kompisar där med"  Ungefär så var tanken  

Jag kommer också att komma till skolan och fritids och prata med barnen där och lära dem om hörselskador i allmänhet, LInnéas i synnerhet. Har lite tankar kring hur jag ska lägga upp det men måste ta tag i det snart för att kunna strukturera upp det. Att prata i en helklass är väl inget problem men för 50 ungar i en pytteliten lokal??? Det tål att tänkas på!

Igår var jag på ett informationsmöte uppe på Kungsgärdets sjukhus inför Linnéas skolstart. Där kunde man träffa och fråga alla inblandade instanser samt möte representanter från Parkskolan(för hsk barn) och från Manillaskolan i Stockholm(för döva och gravt hsk). Man fick också träffa audionomer, hörselpedagoger/specialpedagoger, resursteamsledare mm... Som vanligt när man sitter där så låter alla skolor så himla bra och jag blir osäker varenda gång om vi valt rätt för Linnéa att låta henne gå integrerat med sina kompisar. Det har gått utmärkt på förskolan men skolan är ngt helt annat! Nåja, beslutet är inte oåterkalleligt och skiter det sig så kan vi byta. Det är inte värre än så.

Träffade en gammal klasskamrat där från Rasbo/Gåvsta. Vi springer på varandra lite nu och då på såna här möten för hon har en flicka som är ensidigt döv och nu även en liten pojke som är helt döv. Pappan bär visst på en ärftlig gen. Tufft läge! Hon var på mötet för att samla information om skolan, precis som jag var för ett år sen. Hon har beslutet framför sig och jag avundas henne INTE!

Eftersom hörselskador ibland är ärftliga finns det alltid på såna här möten en tolk som tolkar teckenspråk eftersom mötesspråket alltid är svenska. Erik hör till den mer snacksaliga typen och om ngn pratar så svarar han... Igår var det många att svara   och Erik tilldrog sig lite uppmärksamhet och några skratt. Då ser jag helt plötsligt att tolken börjar tolka Erik för de döva! "Aoooueooo" typ! Det är såna gånger jag blir otroligt imponerad av tolkar och ännu mer så för de teckenspråkiga eftersom ljuden som meningsbärare försvinner och måste läggas till språket för att inte de döva ska förlora den kontext som vi andra får automatiskt.

Följetongen fortsätter. Eftersom Emmas nuvarande lärare går på mammaledighet inom kort söks en ny lärare till klassen med ljus och lykta. Alla som är övertaliga har tackat nej enligt rektor och nu söker man externt. Denna tjänsten som utlyses är bara fram till sommaren och således ska klassen som verkligen inte fungerar pga bristande styrning sedan i höstas tvingas byta lärare igen efter sommaren och sen kan ju processen fortsätta några år. Både Maken och jag känner att nu får det vara nog och vi har idag kontaktat rektorerna för domaringens och vaksala/Almtunaskola. Från Vaksala har jag fått svar att jag ska fylla i en intresseanmälan och skicka in men det lät inte helt omöjligt. Domarringen ligger bättre till(närmare) men svårare med bussar. Vilka övriga skolor finns i närområdet? Fredrika B känns inte aktuellt ÖHT då det är samma rektor.

Det lilla halmstår vi hade bivit tilldelade från den kära rektorn var ju iaf att vi skulle få samma lärare sen resten av skoltiden men inte ens det lär det bli... Lägg sen till att som övertalig inom kommunen FÅR man inte tacka nej och jag har väldigt svårt att tro på att det inte finns ngn övertalig inom hela kommunen som inte har jobb!!!!!! Fel stad för det kan man minst sagt säga... Jag känner dessutom till några stycken som är möjliga. Rektor har dessutom befogenheter att kunna kräva att klassen behöver ha en stabil punkt i tillvaron och på så vis påverka längden på vikariatet ELLER kunna flytta en lärare på skolan som barnen viill ha och fungerar med och som vill ha klassen för att seda sätta in den nya läraren i den andra klassen... Men det vägrar rektor för då skulle ju alla bli nöjda... Go figure liksom! Just nu känner jag att det får vara nog. Vi letar en annan skola och kolla om den möjligheten finns så tar vi beslut efter det.

..................................................
...............................

Hela helgen har vårt liv varit som en stor parodi. Linneá skruvar upp ljudet och sen lite till och lite till och lite till. Till slut har vi fått skrika för att höra och igår stod vi och skrek åt henne att sänka ljudet och svaret vi fick var "VA?!" :) Vi stod typ bredvid henne. Dövare än tåget eller vad man säger har hon varit och det fanns en anledning.

Idag har vi också varit upp till Öron med LInnéa. Hon fick feber i helgen och inatt vaknade hon vid halvtvå och skrek och grät. Det gjorde ont i örat;( När hon säger till att det gör ont då gör det ONT!!!!!!!!!!!! Hon har gneomlidit många ÖI utan att säga ett knyst men som märkts på rutinkoller. Nu har hon fått Pc i fem dagar och kommer få vara hemma från dagis resten av veckan eftersom hon måste ta medicinen tre ggr per dag. Nu hoppas jag verkligen att hon blir frisk för nu har hon varit sjuk sen mellandagarna! Först magsjuka, sen influensa och sen förkylning med feber och nu detta´. Hon har varit frisk i fem dagar hittills i år(låter ju värre än vad det är;)) 

Ska köpa petshops till henne imorgon så blir hon nog lite gladare. Hon brukar få ngt när hon måste gå till doktorn och just nu känns det som att petshops är precs vad hon förtjänar. Lillskruttan!