Helst skulle jag vilja stå på barrikaderna och kämpa för kvinnors självklara rättigheter. Samma rättigheter som männen alltså. Det borde vara en självklarhet att kvinnor och män ska ha samma rättigheter på alla områden. Det finns ingenting som heter mäns försörjningsbörda idag. Män och kvinnor delar på den och då bör lika lön för lika arbete vara en självklarhet. Det är det fortfarande inte.

Å andra sidan kan jag bara konstatera att det finns så galet mkt kvar att göra vad gäller könsroller också. Jag hade följande diskussion med en annan mamma igår.

Situationen var sådan att vi skulle lämna våra barn på en aktivitet och i rummet där vi skulle vara fanns det stora fria ytor och en liten trappa perfekt att hoppa upp för(två små trappsteg) eller nerför om man sprang. Erik gjorde det som jag tror de flesta barn skulle göra i det läget. Han började springa fram och tillbaka för att det var roligt. Det är roligt att hoppa upp och ner, få bränna energi men också för att upptäcka kroppen som växer som ogräs just nu.

Mamman: "Vad är det med pojkar och springande?"

Jag: "????"
Mamman: "Det är så typiskt pojkar att springa runt så där!"

Jag känner mig fortfarande helt och totalt förvånad att folk fortfarande inte har kommit längre i sitt könsrollsresonemang men  svarar:

"Är det typiskt pojkar? Mina flickor har alla gjort likadant!"

Mamman: "Jaså!?"

Hon frågar flickan om hon vill springa varpå flickan svarar nej.

Mamman: "Ja så gör iaf inte NN(dotterns namn)" och klappar henne på kinden.

Alltså, den här mamman är trevlig på alla vis men har vi verkligen inte kommit längre än att vi delar in barns beteenden i pojk/flicksaker? Vad är det för fel på att vara ett barn? Få hitta sin egen roll och sin egen personlighet utan påklistrade förväntningar från någon om hur man förväntas bete sig? Ja, Erik sprang igår. Det har mina flickor gjort okcså i samma situation. Är de pojkar då? Eller är de sämre flickorän en annan som sitter still??? Erik gråter men inte flickorna lika lätt. Är flickorna pojkar då men Erik flicka? Varför ska vi låsa in oss i könssteretyper för? Låt barn få vara barn kanske? Vi är komplexa varelser och kan inte stängas in i en ram baserad på förväntningar. Kan vi inte bara spränga alla förväntningar och låta barn få utvecklas fritt?

Och innan någon låter tanken springa fritt här så pratar jag inte om fri uppfostran. Det tror jag inte alls på. Barn behöver tydliga föräldrar som lotsar dem ut i livet. Ibland genom att peka med hela handen och ibland genom att försiktigt peka ut konsekvenser med olika alternativ. Barn behöver få stabilitet och trygga ramar men de behöver inte och ska inte behöva få massa förväntningar pådyvlade sig enbart efter kön.