Förra året anmälde jag mig till Stockholm Gospel ihop med kören men vaknade på morgonen och hade absolut ingen som helst röst. Det kom inte fram ett ljud. Det är lite svårt att sjunga då så jag fick stanna hemma och tjura. Otroligt besviken.

I år tajmade jag in det bättre. Jag såg till att jag fick den där förkylningen i god tid innan så jag skulle hinna bli frisk. Jag har nog aldrig haft så roligt i hela mitt liv. Jag älskar att sjunga lika mkt som jag älskar barnen. Det är det som ger mening till mitt liv förutom familjen. Människor kommer först men sång och musik är fasiken viktiga. Det är där jag får min energi ifrån. Andra blir beroende av att träna. Jag är beroende av att sjunga. Jag är den där människan i bilkön som skrålar järnet och som du förmodligen tycker är helstollig som apar sig ensam i bilen. Det bjuder jag på 

Lördagen började tidigt. Klockan ringde kl 5. Jag hade inte kunnat sova kvällen innan så det blev inte så mkt sömn iaf. Tre timmar som mest. Det var bara att kliva upp, äta frukost, packa en väskan och gå iväg till bussen. Inte ens Fritte, hunden, orkade vakna vid den tiden. Han orkade inte ens öppna ögonen en gång utan viftade en gång med svansen sen fortsatte han sova.

Vi samlades på stationen vi som skulle åka dit. Jag köpte biljett eftersom automaten på bussen inte fungerat. Jag måste säga att jag är så himla glad över vår kör. Alla är så himla sjyssta. Vi är människor från alla samhällsklasser, från alla delar av stan, alla har vi våra erfarenheter. Det spelar ingen roll om man är lite speciellt, behöver lite hjälp i tillvaron, om man är djupt deprimerad, troende eller icke troende eller bara helt vanligt normalstörd som jag brukar säga. Kören sluter upp och accepterar alla för den man är. Bästa kören verkligen! Kören stöttar, uppmuntrar, sörjer och gläds med alla andra. Jag är tacksam att jag får vara med och hoppas jag bidrar med min del. 

När vi väl kom fram till Filadelfiakyrkan i Sthlm möttes vi av många människor som skulle bli ännu fler. Ungefär 900 människor kom för att delta i kördagen. Instruktörerna som var med och skulle leda var hela makalösa. Ffa en av dem, en man från USA, hade skyhöga krav på oss och gav sig inte förrän han fått som han ville. Han krävde, lockade, lekte fram det som han vill ha fram och jäklar vad bra det blev. Det är helt galet vilken dynamik som fanns. Hur tyst 900 människor kan sjunga.

Jag har lärt mig massor av Ed som är vår körledare. Massor. Att sjunga gospel är en helt annan teknik än att sjunga klassiskt som jag gjort innan. Klassiskt ska egentligen "bara" vara vackert. Här får man lära sig att sjunga med mer karaktär också. Lite ner afrostil. Lite mer kaxigt och mer nasalt tex. Det är inte min paradgren- än! Jag lär mig. Jag har insett att jag har en röst som kan så mkt mer än jag trodde. Hur mkt jag har kvar att lära mig!

I går söndag sen var jag galet trött. Jag hade träningsvärk i rumpan efter lördagen. Hela jag var verkligen utmattad. Fysiskt men framförallt psykiskt efter alla intryck dagen innnan. Jag orkade i ärlighetens namn inte så mkt alls så jag vek en himla massa tvätt(och sjöng i tvättstugan) och läste en bok innan det var dags att åka till kören igen. Jag var förvånansvärt lugn måste jag säga. Jag skulle sjunga solo och tja, det är inte min favoritgrej direkt. Jag vill men jag blir så himla nervös, tror att allting ska gå åt skogen och så låser det sig. Prestationsångest i massor med andra ord. Jag hade å andra sidan lovat mig själv att jag måste faktiskt träna bort det där så om jag fick frågan igen måste jag säga ja. Frågan kom i onsdags.

Sist jag skulle sjunga hade jag ändå en annan med mig och trots det var jag så galet nervös en hel vecka innan. Nu kom väl gospeldagen i vägen så jag hade inte tid för det.(Thank God for small blessings kanske) men sen kom det. När vi skulle genrepa var det panikkänsla och det lät riktigt illa. Sen var jag precis hur nervös som helst precis innan men jag har en känsla av att Ed flyttade fram min låt för den borde kommit senare. Om det var så så är jag tacksam. Jag hade en lååång inre dialog med mig själv som inte är lämplig att skriva om men om man var med på gospeldagen får man en ledtråd om jag säger grodor och korpar  Skriver jag ut det kommer nog de där i vita rockar och hämtar mig  Precis när vi sen klev fram fick jag en mick i handen och det har jag aldrig haft förr heller så då var frågan hur man gör med den. Fokus skiftade. Det gick okej att sjunga. Det var rent tonmässigt men om jag slappnar av lite mer hade jag definitivt en del mer att ge. Jag hade tex övat lite på en liten annorlunda stämma hemma. Det vågade jag mig inte på där på plats. Å andra sidan får segern bestå i att jag vågade. För mig är det en stor seger, jag som inte alls trivs med att vara i centrum.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...