Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag älskar mitt jobb. Jag älskar att få möta ungdomar och se dem utvecklas både mentalt och själsligt. Här har vi också förmånen att kunna bemöta alla elever på ett korrekt sätt och får möjligheten att verkligen undervisa på individbasis. Behöver man enskild undervisning? Nemas problemas! Behöver man ha det på ett visst sätt så fixar vi det. Det enda vi inte kan styra över är pålningen utanför fönstret från byggarbetsplatsen där men bortsett från det så får alla elever sina behov tillgodosedda i en lugn miljö utan störningsmoment. Underbart! Det visar sigh också. Många av våra elever har varit den där "ungjäveln" som gapar och bråkar på andra skolor. Den där som aldrig kunde sitta still och som vandrade i korriodoren snarare än satt på stolen. Den där som aldrig kom till skolan. Hos oss bråkar ingen. Det finns liksom ingen arena att bråka på. Vem ska se det? Det är aldrig så många på plats samtidigt att det förekommer.  

Men hur mkt jag än älskar mitt jobb så ibland saknar jag vanliga skolan. Vissa moment inom vanliga undervisningen är faktiskt riktigt roliga. Igår förhörde jag Emma på klassikerna. Jag läser mkt och gärna och just litteraturhistorian är absolut roligaste momentet inom svenskan om du fårgar mig. Nu sitter jag här på jobbet och saknar undervisning i helklass där man får grotta in sig i just ett sånt ämne och där man får bedriva undervisning i storklass. Det är också fantastiskt roligt. Ibland saknar jag dynamiken i en storklass. Att kunna föra diskussioner och värdeövningar. Att få berätta en historia. Att göra rollspel. Det är en utmaning på ett helt annat sätt och just idag längtar jag dit. Efter att få berätta om Robinson Crusoe och vad Mark Twain egentligen hette och varför han valde just Mark Twain. Vilken bok/författare som LM Montgomery inspirerades av när hon skrev Anne på Grönkulla. Emma fick ta del av det istället och förhoppningsvis kan hon briljera lite på provet imorgon  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...