För en gångs skull så har verkligen jullovet varit både långt och ledigt på alla sätt. Jag har i 2,5 vecka inte gjort just nånting alls. Vi har firat jul, nyår, umgåtts i familjen, hälsat på släktingar, sjungit i kyrkan, sjungit hemma, tvättat, diskat och städat, varit vid sjön och eldat i 15 minusgrader och kokat soppa istället för korvgrillning. Barnen hoppade runt på isen på sjön som var 10-15cm tjock. Vad har vi gjort mer? Inte mycket tror jag. Vad jag inte gjort är att jobba eller tänka på eleverna. Vi har verkligen tagit lov och jag har stängt av alla tankar på jobb. Det är nog det som gjort att lovet känts så långt. Sommaren hade jag stängt av jobbet lagom till sista semesterveckan så den ledigheten var himla kort istället.

Idag är det tillbaka till verkligheten. Alla säger att de föredrar vardag och rutiner och tycker detär skönt att jobba igen. Jag håller inte med. Rutiner har vi hemma också så den biten saknar jag aldrig. Däremot tycker jag att det är himla skönt att slippa vardagsstressen som uppkommer varje vardag då man ska upp, stressa iväg för att lämna och hämta på (för-)skola, jobba några timmar och så hem för att laga mat och skjutsa till alla aktiviteter. Nej, tacka vet jag att få vara hemma och ta det lugnt, slippa stressa och göra saker i ens egen takt. Mindre irritation, mindre trötthet, mindre ilska och färre utbrott från alla. Jag får väl börja se fram emot sportlovet