Och det stämmer verkligen det man säger om Borta bra men hemma bäst. Vi hade några underbara dagar i belgien med eleverna. Jag kan ärligt säga att ingenting kunde ha gjorts bättre om man bortser från den  europeiska förmågan att aldrig komma i tid eller börja i tid. Det gällde allting vi gjorde från utflykter till tåg och bussar  

Det enda som förstörde var sista dagen. Jag vaknade på morgonen och kände mig tungandad och flåsig. Sjukt trött i musklerna också. Vi åt frukost och packade ihop det sista innan vi började gå mot stationen. En otroligt lång promenad på max 1,5km  Aldrig har den sträckan varit så lång! Jag hade väl kommit 500m när jag känner att det tar stopp. Jag ropar till en av mina kollegor som stannar. Andningen tar totalstopp! Jag låter som en tågvissla samtidigt som jag kämpar för att få ner luft. Tårarna rinner och ångesten pumpar i kroppen. Jag tar dos efter dos efter dos av akutmedicin utan effekt. Till slut lägger sig det värsta och vi fortsätter gå men får stanna många ggr för att jag behöver ta nya doser. Ett par ggr till får jag tillbaka anfallet. Det tog oss 45 minuter att gå den ynka sträckan som vanligtvis tar 10-15minuter i lugnt tempo. Resten av dagen fick jag tillbringa i en park i centrala Bryssel istället för att springa runt och shoppa som jag hade tänkt. Skitsurt men fint.   Det fick bli några snabba inköp på flygplatsen sen innan ombordstigning till barnen iaf. De var trots allt viktigast.

Däremot undrar jag varför man målar träden vita??? Snacka om att skapa jobb...   Vad jobbar du med då? Jo, jag går runt i parker och rollar träden vita... Eller dammsuger gatan med en mopedstor dammsugare... Det jobbet har vi också sett.  

Belgare måste verkligen älska sten! inte en enda asfalterad gata såg jag nog under hela resan. Det var sten, sten och åter sten överallt. Oftast inte så här fin heller...

Vad har vi gjort mer? Försökt oss på att besöka ett medicinskt museum men guiderna hittade inte dit. Vi har varit i Durbuy i Belgiska Ardennerna och utmanat oss själva på en äventyrsbana. Vissa tog sig fram på skakande geleben, andra hoppade glatt mellan trädtoppar, över raviner på en lina och utför stup och så andra som valde att stanna nere på jorden istället. Vilken kategori jag tillhörde tänker jag inte avslöja  Fint var det iaf! Jag badade fötterna och det var himmelskt!    

Vi har också hunnit med lite(läs många!) olika restauranger, besökt Gent, ett ölbryggeri och lite sånt där. Vi hade det toppenbra! Jag hänger gärna med igen. Vore extra roligt att få åka till Finland men först ska vi ta emot alla i november till Uppsala. Det jobbar vi med nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...