men jag har fattat nu. Jag ska aldrig mer skriva nåt positivt här på bloggen. aldrig mer skriva att nåt går bra. From nu så ska allting vara skit och ingenting vara bra och absolut inte en enda själ kommer vilja läsa  

Tänker jag tanekn att ida är frisk från astman så blir hon sjuk. Skriver jag att det är mysigt att vabba så får jag igen. Vad har jag mer skrivit för nåt positivt att vänta bakslag på??? Måste fundera lite??? Jo, tandläkaren ja! Jag var ju till hygienisten och fick grönt ljus och allting såg bra ut. Enda var ju den där rotkanalen som var blottad och lite känslig. Den flourlackades ju och sen skulle det vara finfint. Undra om jag är allergisk mot flour? Innan ehandlingen så var det ju finfint. Dagen efter gjorde det lite ont. Dagen efter det gjorde det VÄLDIGT ont och helgen spenderades knaprandes varenda jäkla tablett jag kunde få tag i inkl voltaren som ju borde kunna knocka de flesta. Fortfarande hade jag värken från helvetet. Jag kalasade och höll god min(tror jag?!) men sen ... Fy fan vad ont jag hade i lördagskväll. Söndagen kom och ingen sömn på två nätter för vem kan sova med tandvärk? Jag fortsatte knapra voltaren, alvedon, bamyl koffein(ja jag överdoserade!) och när det ändå inte räckte tog jag till spriten. Fatta, jag som är nästintill nykterist gurglade med sprit för att bedöva tanden. Det smakade så illa så jag drack inte. En bomullstuss gjorde susen en mikrostund iaf men framåt kvällen tyckte jag ändå att den värsta skarpa värken gav med sig. Skönt! Jag fick sova några timmar för voltarenet och det andra hjälpte iaf lite nu.

På måndag morgon ringde jag till tandläkaren som ger mig en akuttid på lunchen(tack snälla tandläkare som offrade sig för mig). De kikar, pillar, röntgar och har sig och allting ser bra ut????? Däremot inser ju jag att en blottad rotkanal omöjligt kan göra så ont så jag anar ugglor i mossen. Hon pillar lite til och tar sen fram tortyrredskapet. En strömgrejsimojs där man mäter om och när tanden svarar på impuls. Tanden som gör ont svarar iofs men väldigt sent. Den må se fin ut där den sitter men den jäveln är stendöd i princip iaf. Det blir en rotfyllning av den och hon behandlar tanden så smärtan minskar. Käken är inflammerad men pga min pcallergi vill hon inte behandla utan jag ska fortsätta knapra voltaren för inflammationens skull ett tag.

När jag går ut därifrån bedövad till tänderna(sorry mitt dåliga skämt!) så tittar folk lite konstigt. 4 ampuller med bedövning kan tydligen ha lite sidoeffekter. Jag ser ut som jag fått stroke. Halva ansiktet hänger  Jag åker hem till mamma istället, dricker kaffe innan jag hämtar LInnéa på fritids. Varför mamma? Tja, ni vet den där finfina bilen jag har? Den har gått sönder igen. Jag lånade hennes bil och nu gör jag det på obestämd tid.

Vår lilla sejour ner för förstörda middagars allé är inte slut. Igår kväll tyckte Erik att han ville hjälpa mig att laga mat. Han hällde ett helt paket salt(1kg) över min bulgur. Mums, eller nåt! Jag hade slut på det mesta så jag sköljde av dem i silen, kokade vatten och doppade ner dem och sen åt vi dem. Allting går! Erik blir dock nog ingen mästerkock  

 

Britten

5 februari 2013 22:14

Stackars dej! Många kramar från mej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...