Idag har vi överraskat barnen med en hemlig resa. Vi åkte tio i morse och de visste att vi skulle åka en timme. Gissningarna flög i luften(Furuvik, skogen, GrönaLund, Fyroshovsbadet, tivoli osv) Ingen gissade rätt   Vi åkte mot Salahållet och ingen kunde komma på vad som fanns där. När vi närmade oss MOrgongåva började mamma och pappa leta skyltar. Vi körde förbi en gigantisk skylt som alla barnen missade helt  När nästa skylt kom så började Emma ana ugglor i mossen. "Ska vi åka och titta på ÄLGAR???? ALLVARLIGT?! " Älgar var skittråkigt, urtrist och totalt lamt fick vi höra. Och lillasyster tonåring var inte sen att haka på i klagolåten. Sista milen fick vi höra att vi var idioter och allt möjligt och kunde vi verkligen inte komma på nåt bättre än att titta på några älgar???

När vi kom fram packade vi ur och köpte våra biljetter. Vi kom en kvart innan safarituren skulle avgå. Ida och Erik roade sig med att mata hönsen under tiden. Emma tjurade. Linnéa vacklade lite och sprang emellan tjurandet och hönsen som lockade. När klockan var 10 fick vi klättra upp på kärran som drogs av en traktor. Erik fick åka traktor  Efter sedvanlig genomgång av säkerhetsregler åkte vi in och möttes av Gunde och hans tjurkompisar. De hade sällskap med fjolårskalvarna också          

Vi fick lära oss massa saker om älgar. Deras päls är ihålig som en spruta och därför håller de värmen så bra på vintern. Hannarna kliade sig på hornen rätt ofta   Och det behövde de göra fö ratt massera hornens tillväxt. De hade haft en amputerad tjur i Östersund på deras älgpark och han kunde så klart inte massera hornen. Då växte det inte ordentligt utan blev runt och som en knöcklig fotboll istället för som en skovel. Hornen är inte alls död vävnad heller som på många andra djur. Tvärtom täcks den av basthusen som förser med blod. På hösten skalas huden av inför brunsten och då används hornen för att slåss om damerna med. Då är hornen döda och gör inte längre ont att slåss med.

Damerna är rätt noga med vem de väljer. I älgarnas värld spelar storleken roll  

Älgarna var inte det minst rädda heller utan betade i lugn och ro precis vid vår kärra    

När vår guide gick runt med en hink med pellets kom de VÄLIDGT nära, tillräckligt för att vi både kunde klappa hornen(som är mjuka som en kattpäls ungefär, basthuden alltså, inte hornen  ) och fick klappa älgarna på huvudet och sidan. Vissa var lite mer närgångna än andra och ville provsmaka lite på deras kläder... Vi kom också nära      

Man är inte så kaxig när den här killen kommer och vill hälsa kan jag tala om!

När vi hälsat på hos tjurarna i deras hägn fick vi åka in till damerna som gick avskilt. Det var gjort så för att damerna var "så förbaskat aggressiva mot tjurarna" enligt guiden  Vi fick höra att guiden tillbringar de första tre veckorna i kalvarnas liv i hagen tillsammans med dem, dygnet runt! Han sover och äter där alltså. Efter det är de där 15 timmar om dagen för att kalvarna ska lära sig att lita på honom och bli tama så de törs komma fram. Undra vad frun tycker om det  

De kalvar vi såg var 7 veckor gamla och ursöta          

Rätt coolt att komma så nära även kalvarna! Det säger en del om vilken tillit älgarna har till " mooseman"- vår guide alltså! Efteråt kan jag säga att barnen inte var så negativa längre. Emmas ord var: Coolt!

Efter vår guidade tur åkte vi fr att hitta en plats att äta vår matsäck på. Vi hamnade i Sala och för länge sen var jag där med familjen och gick runt i deras stadspark. Superfint kommer jag ihåg och att de fanns en lekplats. Vi styrde kosan dit. Nog fanns det en lekplats alltid! Igår var vi på en av Uppsalas två okej lekplatser. De är okej men de är bara för små barn och tja jag kan inte säga att jag skulle kunna tillbringa en dag där direkt. Idag däremot var på en mkt bättre. Faktiskt så spelar de inte ens i samma liga. Min moster brukar åka med sina brukar på korttidshemmet eftersom den är bra men också handikappanpassad. Bara det liksom. En lekplats som är handikappanpassad. Finns det i Uppsala? Think not!

Inte bara finns det en himla massa roliga saker för barnen utan det finns också en annan lekplats, äventyrs/träningsbana, för större barn. Alla våra barn hade roligt, väldigt roligt. Inte var det bara de vanliga tråkiga, fantasilösa grejerna som finns i Uppsala utan lite mer lockande. Ett tåg, en båt, en bil, klätterställningar som var en utmaning för en 11åring och lagom svåra för vår iofs rätt atletiskta tvååring. En tiopoängare måste jag säga. Dit kommer vi komma tillbaka för att leka. Perfekt dagsutflykt om man ledsnar på stranden.

Soliga sommarhälsningar från Familjen Lundgren!

 

Carola med nio;:)

5 juli 2012 22:18

Älgsafari skickade jag make och barn på för ett år sen, sj'lv låg jag hemma och snosade bebis:D
Det verkar lite coolt:=)
Det finns ju en handikappanpassad lekplats i Uppsala, Stadsparkens..men speciellt kul är den ju inte för det ;)
Jag håller helt med dig i det:)

http://blogg.mama.nu/familjenannorlunda

Fia

9 juli 2012 10:25

Ta med dig några barn och åk själv. Det är så värt det och Jordan kommer älska Mamma Mu;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...