Igår morse var Ida och jag iväg till tandläkaren för trårskoll. Hon har tydligen jättefina tänder och fint bett(man tackar!). Vi måste ha lyckats trots att jag tycker hon är väldigt svårborstad och sade det till tandhygienisten. Hon hade ett allvarligt snack med damen ifråga om hur viktigt det är att borsta;) Tror inte mkt gick in ttyvärr men det var värt ett försök iaf!

Under tiden vi var till tandläkaren fick Emma och Linnéa stanna själva hemma eftersom Pernilla också var hemma om ngt skulle inträffa. PPå väg hem försökte jag ringa men det gick inte. Det ringde men ingen svarade. Ringde mamma då och frågade om Emma hört av sig men icke... Fick lite mer bråttom hem(jo, jag är hönsig). Barnen satt och tittade på tv när jag kom hem och Emma hade försökt svara men det hade inte gått!!! provade telefonen och den är helt död... Meckade lite med den eftersom den ibland verkar tappa kontakten med huvudenheten men det fortsätter vara helt död. Berättade detta för mamma som gav oss en ny telefon så länge men inte bärbar, eller snarare den är bärbar men med sladd???? Nåja, den får duga så länge. På kvällen sen säger Emma att hon itne kan sova nere i källaren för telefonen där bara tjuter! Går ner och mkt riktigt så står den och piper(ringsignalen) och är helt död även den. Två telefoner har gått sönder men ingen åska??? Har det åskat längre bort od ch följt med elller???? Ingen aning men lite konstigt är det trots allt! Får väl ta och köpa ny antar jag för en bärbar kommer behövas när man sitter med bebisen senare i vinter men det är så tråkigt med telefoner och jag tycker inte ens om att prata i dem. Mammas trådade bärbara får fungera så länge. Jag fyller ju år senare i år:D

Vår fotbollsklubb är inte den största eller bästa i stan men visst hör den till övre skicktet har jag förstått iaf vad gäller nivån. Dock ska tydlgien U-EM spelas här och ett lag från klubben F-93 ska spela där och klubben anordnar tillsammans med Danmark(landet, inte fotbollsklubben!) ett par av matcherna. Det är ju spännande men det som jag tycker är roligast är att F01 är utvalda att följa med tjejerna in på planen, alltså Emma kommer vara en av dessa söta små tjejer som går vid sidan om de större spelarna:D Det är två gånger dessutom, den 17 och den 20/9 så vi är upbokade då:) Säkert tramsigt värre men jag tycker det är skitkul precis som när Emma fick vara bollkulla på en dammatch.

Idag har jag varit på introduktionsmöte med en ny förälder. Det har jag redan skrivit om och det var faktiskt min gamla klasskompis:) Alltid roligt med nygamla bekantskaper! Mina tjejer blev väldigt förtjust i hennes lilla bebis Max som är 8 månader och ville inte gärna gå hem. Hann inte ens ut i bilen innan LInnéa började tjata om när han skulle komma hem till oss;) Låter lovande till om ett år ung när bebisen i magen börjar ta för sig mer av livet.

Appropå bebisen så börjar jag bli ordentligt nyfiken på vem det är som gömmer sig därinne. Jag har redan konstaterat att det är en rätt lugn filur som är vaken på morgonen och kvällen men sover nästan hela tiden däremellan. Nätterna vaknar jag inte av några sparkar så jag tror det är rätt lugnt då också faktiskt... Undra om det är positivt eller negativt att den är lugn??? Ida var ju helt kolugn första året men sen tog hon igen det med råge:P Emma däremot skrek konstant i 8 månader men sen blev hon lugn... Iaf i några år! Det är nog bara inse att den kommer nog bli precis sin egen lilla individ som alla tjejer blivit och inte lik ngn! Fast jag är grymt nyfiken på om det är en tjej eller kille... Det får jag vänta några månader till innan jag får veta men jag vill ju veta nu!!!!!!!!!

Många av er som läser är säkert fanatiska facebookanhängare eller twitter med för den delen. Den sistnämnda har jag aldrig ens besökt men facebook blev jag som bekant inlurad i. Jag förstår fortfarande inte vitsen med den men det finns iaf några fördelar. jag har fått kontakt med min kusin Jonny. Vi växte upp i Rasbo tillsammans och lekte väldigt mkt ända upp i högstadiet, fast då vet jag inte om vi lekte kanske??? Nåja, jag har saknat honom. Han är scchysst och trevlig och så lik mig att vi tas för tvillingar;) Han försvann iväg till Västerås och flygmekutbildning och jag iväg till Umeå och innan dess iväg till London, Southampton och Portsmouth. Vi tappade kontakten helt enkelt. Ibland träffades vi på stan men mer och mer sällan. Det har sin rätt logiska förklaring. Han drog först iväg till Såtenäs och nu bor han i Ungern. Inte underligt att vi aldrig träffas! Han ska dock ha tvillingar snart och har bett mig om råd. Mina råd var enkla och konkreta, fast misstänker jag föga populära hos äldre generationen... För det första så lyssna på barnet! Skriker det så gör ngt åt det. Åt det för fem minuter sen??? Ge mat igen elle rnärhet eller sällskap eller rapa eller sova eller vad det nu är. Barn i den åldern manipulerar inte! Det andra rådet är väl det som möjligen väcker viss upprördhet. Strunta fullständigt i vad mor och farföräldrarna säger, eller ngn annan för den delen! I vilken branch är 30år gammal kunskap aktuell??? Bara inom historia men bebisar är väldigt lite historia:D Faktum är att jag och många med mig fått höra "Men ska den lilla äta igen?????" och dylika kommentarer(farmor och mormor behöver inte ta åt sig för ni är underbara!) och det är kämpigt första barnet. Sen att den lilla behöver ligga och skrika ur sig lite för att lufta lungorna och dylika halv och helkorkade kommentarer... Hans svar på detta var att han redan fått en hel del kommentarer som han sade verkade minst sagt OFF! Jag tror honom för jag vet vad vissa kläcker ur sig. Ska man lyssna på ens hälften av kommentarerna så är det ett under att man själv överlevt:P

Märker ni att detta ligger mig varmt om hjärtat, detta att lyssna på bebisar? Det har sina randiga och rutiga skäl. Jag var nog inte mer 9-10 år när jag besökte en av mormors bekanta som hade fått barn precis. Pojken var kankse 3-4 månader. när vi kom satt hon och matade pojken och jag fick ta över. Pojken åt upp sin mat och jag rapade honom, lekte med honom en stund men rätt snart blev han kinkig för att rätt snabbt övergå till heligt förbannad. Han skrek och skrek och jag bar och bar. Jag försökte trösta och han bara skrek. Hans mamma verkade inte bry sig och jag fortsatte bära och trösta. Efter en timmes skrik(jo jag hade koll på klockan!) kom mamman in och sade "Men Robin, du åt för en timme sen. Du får vänta två timmar till." Jag höll på att dö på fullast allvar när jag hörde det och pojken skrek i  1.5 timme till innan mamman föll till föga och gav honom nästa flaska... Vet ni vad pojken gör? Han hickar sig igenom måltiden(ni vet sån där ledsenhicka) och somnar innan han ätit ens halva flaskan... Man behöver inte vara en einstein för att förstå att inom en kort stund upprepar sig det hela igen:( Jag lovade där och då att aldrig göra så mot mina barn och många fel har jag gjort men aldrig det! Usch och fy för såna föräldrar.

igår och idag vilket i praktiken inneburit att jag jobbat hemifrån istället men man får mkt gjort när barnen är på dagis! Jag har gjort ett schema till Yrsadagarna som vi är ansvariga för och jag har nästan i rekordtid lyckats skirva adresslistan till alla barnen på dagis. Det är dtygt för det tar timmar varje gång och är såååååååå tråkigt för att sen behöva gå in och ändra, lägga till eller så för hur lätt är det inte att man sitter och trycker in fel siffra i ett nummer när man skriver adress, telnr och personnummer på 34 barn med kontaktuppgifter till föräldrar och mor/farföräldrar???? Sjukt många siffror blir det. Nu är det nästan klart iaf. Det är två födelseår som saknades i mina papper samt ett barn som fallit bort på ngt konstigt sätt. Personallistan är inte färdig än men blir det nästa gång jag sätter mig ner.

Idag har jag förberett ett hembesök till en ny förälder och barn som börjar på förskolan på måndag. Ska bli spännande att se om det är en gammal klasskompis:P Hon heter samma sak iaf och eftersom hennes namn är rätt ovanligt känns inte det som så otroligt.

Imorgon har det visat sig att förskolan är stängd för planering och jag har inte lyckats lösa barnvakt än så det lutar åt att barnen får vara lediga men jag jobbar desto mer nästa vecka då iaf eleverna kommer och vi börjar våra intervjuer och börjar lägga schema. Känns vettigt! Det enda vettiga jag kan göra imorgon iaf är titta runt och så samt få lite rapporter vad som hänt förra terminen med gamlingarna som är kvar. Vad jag förstått hittills har det gått både bra och dåligt. VIssa har kommit in på sin önskade utbildning och andra har det gått mindre bra för och har kommit in på hem eller andra anstalter. Bla är en av mina favvisar förra terminen tyvärr en medlem i den sista gruppen. Hon var mer vild än tam och fullständigt galen men så himla go och härlig. Vi döpte henne till ADHD's okrönta drottning:D

Igår var första dagen efter semestern som barnen sov på rätt plats med rätt personer och eftersom vardagen med fritids och dagis börjar i morgon kändes det som rätt att stoppa i säng alla efter bolibompa och också väcka dem tidigt i dag på morgonen... I säng åkte dem och Linnèa och Emma somnade snällt. Ida däremot höll stången trots ideliga isängstoppningar till nio... Nåja, det får ses som framsteg:) Imorse när maken åkte till jobbet efter sin låååånga semester på 6 dagar gick jag upp och förde så mkt oväsen jag kunde utan att väcka vår inneboende i källaren. Ida var först upp efter bara några minuter och en stund senare kom Linnéa. Okej, två av tre barn var uppe före halv 8 får också ses som en framgång. Emma snusade vidare till åtta. De fick kolla lite på tv innan racet började dvs påklädning, tandborstning, hårborstning och sånt. Det är nu det börjar! Ida springer runt och vägrar lyssna, gapar och skriker, får utbrott efter utbrott. Hon har förvandlats till sinnesbilden av en treåring med så mkt vilja och trots att hon inte vet var hon ska göra av det och då blir det dessa utbrott. Emma var precis likadan... Nåja, alla barn blir färdiga och Emma får i uppdrag att leta rätt på sina fotbollskläder innan hon springer iväg och letar... Hon hittar allt utom benskydden??? De är som uppslukade från jordens yta! Vi får lov att köpa nya för jag och Emma har letat överallt, tom i garaget. Hon är iofs rätt trött idag också men är iväg och leker med E och F. E och hon cyklade iväg till F för en timme se ung. Jag går iväg och hänger en maskin med tvätt, eller två för att vara närmare sanningen. Linnéa leker med grannpojken E och Ida springer mellan vår gård och deras samtidigt som hon får utbrott efter utbrott för hon får inte vara med... Läser en saga mitt i hängandet men hon får utbrott mitt i den också och slänger iväg boken till poolen(poolskyddet var på, tack och lov!). Då kommer E och säger att Linnéa har lyft upp en av gerbilerna i svansen. Vi har inte så många regler här hemma men två av dem gäller just gerbilerna. Den ena är att man inte får öppna buren själv om man inte är 7 år och den andra gäller att man får absolut inte, under några som helst omständigheter lyfta upp gerbilerna och absolut INTE i svansen. Det är lika benhårt här hemma som att de sitter fast i bilen! Pratar med Linnéa och hon erkänner efter mkt om och men. Hon får utegångsförbud, eller snarare lekförbud så E skickas hem med sin mamma. LInnéa börjar gråta(fullt förståeligt!) men slutar inte. Hon bara fortsätter och sticker sen iväg till grannen igen... När jag hämtar hem henne och meddelar att om hon inte kan vara ute utan att leka med E får hon inte vara ute heller... Nu kör kranen igång på allvar- tårarna alltså! Hon gråter och gråter och gråter... Det är bara att inse att ungen är helt förbi av trötthet och att det inet bara är sorg över sin dumhet och den indragna leken. Hon ligger just nu i sin säng och jag hoppas hon somnar en stund.  Det får bli som det blir men hon är sån som måste sova när hon är trött. Fördelen med det är att ingen kommer klara av att använda sömnbrist som tortyrmetod mot henne:D Hon kommer driva sina torterare till vansinne med sitt gnäll och gråt;)

Hittills idag känns det som att jag varit konstant arg och barnen ledsna eller arga dem med. Ibland är livet inte roligare än så och vår stackars inneboende flydde ner i källaren och har suttit där större delen av morgonen:)

Vi kom faktiskt iväg till semestern efter många om och men. Vi åkte i söndags em och kom väl inte så där jättelångt(norrköping ung) innan barnen var less och alla hungriga. Vi stannade vid ett truckstop tillsammans med sisådär 25 långtradare och sov där. Inte jättemysigt men välbesökt så det var nog rätt säkert ändå:) Första natten satt och Ida och grät "Jag vill åka heeeeeem!" men somnade av ren utmattning rätt snart:D

Måndagen packade vi in oss igen för att fortsätta vår resa till en camping vi besökt förra gången vi var på High chaparral. Det var kanon då men den här gången konstaterade vi att den nog låg lite långt bort från äventyret. Vi åkte runt lite på de andra campingplatserna innan vi satte ner bopålarna på en camping utanför Gnosjö. Det var jättefint och välstädat där men barnen lös med sin frånvaro och våra utmärkte sig lite där kan man säga och när vi anlände dit kände vi oss som familjen Taikon. Vi öppnade dörrarna och det välde ut barn och vuxna. Vi hade garanterad den minsta husvagnen på campingen och det var nog två andra som saknade förtält fast vi var ju de enda som hade mer än två invånare... De allra flesta hade ju inte husvagnar utan HUS med staket, varningsskyltar, blommor och nattlampor. Jo, de flesta var säsongsgäster:) Vi skojade jag och Mårten om  vi skulle bli lynchade på natten för att vi kom och vågade slå oss ner hos dem;) Det bblev vi inte. Däremot utbröt Idas serenad för andra natten: "Jag vill åka heeeeeeem!"

På tisdagen när vi vaknade var det till en blöt värld. Det regnade och det lkändes inte lockande att åka till HC så vi kollade runt lite med campingvärden och konstaterade att Apladalen i Värnamo kändes som ett bra alternativ för dagen. Vi packade matsäck och for iväg. Det är en park där man gjort ett museum med gamla byggnader som man ställt iordning och visar gamla hantverk och genuina mijöer. Intressant för oss vuxna och Emma. Småttingarna tyckte nog att djuren var roligast och den stora lekparken:D Emma såg fram mot den sista men konstaterade att den var tråkig rätt snart... Detta tråkiga var sen det som skujlle spegla hennes semester, vår lilla muntergök:)

Onsdag var det så strålande sol och VARMT så vi packade återigen vår matsäck och for denna dag till ett solstekt HC. Vi gick runt och kollade det mesta(hann inte med indianerna dock), kollade på två av showerna medan Maken fick roa Ida. Vi åkte det traditionella tåget och fick en pistol uppkörd under näsan av rånarna. Jag kunde inte hålla mig för skratt utan bara satt och tokskrattade vilket fick rånaren att ha MKT svårt att hålla minen själv. Han envisades med att jag visste var guldskatten var medan jag ga pskrattade och LInnéa och Ida såg mestvettskrämda ut. Efter rånet hade jag två tjejer i knät:D

När vi klivit av tåget började så muntergöken sjunga sin sång. Hon var på världens sämsta semester! Hon ville gå på tivoli istället! Sagt och gjort, vi köpte åkband och barnen åkte men efter att ha åkt alla tre attraktioner som var häftigare än snurrande hästar konstaterade muntergöken att även detta var tråkigt och hon var på, just det, världens sämsta semester:D Ung i samma veva blev Ida övertrött ochfick ett av sina värre raseriutbrott. Mårten tog storingarna och åkte med dem medan jag satte mig i skugga och försökta hålla fast Ida som sparkade och skrek så hon inte skulle göra illa sig själv eller ngn annan. Det tog tid!!! Efter 40 minuter och många människors blicka(en stälde sig faktiskt helt ogenerat och stirrade i en kvart!)lugnade Ida ner sig så pass att jag kunde sätta ner henne i vagnen och gå ut från tivolit. Vi gick till mamma Daltons cafe där vi satte oss i skuggan på en bänk. För att få Ida att slappna av och kunna somna bland folk behövs nästan ett mirakel men jag satte mig ner och stirrade ut rätt ut i luften samtidigt som jag började pilla på hennes hår. Med foten gungade jag vagnen lite grann och tro det eller ej men hon somnade faktiskt efter en halvtimme:D När maken och storingarna kom efter ytterligare en halvtimme bestämde vi oss för att köpa middagen där innan vi köpte de obligatoriska pistolerna och hattarna:D Vid sju när de stängde packade vi in oss i bilen igen och åkte tillbaka till campingen med tre nöjda och glada barn. Barnen fick bada lite vid campingen innan det var dags att sova och återigen kom klagolåten från Ida: "Jag vill åka heeeeeeeem!":D Eftersom barnen var rätt svåra att få till ro ledsnade Maken och fick ett utbrott. "Imorgon åker vi hem!" varvid Emma bröt ihop och återigen skrek"Det här är världens sämsta semester!!!" ;)

Torsdag morgon hade inte maken lugnat ner sig nämnvärt och inte barnen heller så vi åkte faktiskt hemåt. Fast vi kom inte sååå långt. Vi stannade som planerat i Gränna för att titta på traditionsenlig polkagristillverkning och inköp av varsin gris. Jag fastnade för en kartong med två polkagrisrandiga grisar som parade sig och under stod det: "Vi jobbar på fler!" Det är min humor:D

Vidare åkte vi till en   annancamping där barnen fick bada och leka av sigett par timmar innan vi åkte hemåt. På vägen hem satt Emma i baksätet och tjurade för att detta varit "världens sämsta semester" och Ida på kvällen ropade "Jag vill åka heeeeeeeeeeeeeeeeeeem!:D

Tur man har humor!

Jag börjar på fullaste allvar tro att vi aldrig kommer iväg på ngn semester i år. När vi ett partimmar för senade packade in oss i bilen igår och skulle åka förbi mina föräldrar och hämta husvagnen kunde vi bara konstatera att husvagnen eller snarare elen till den inte fungerar. Dessutom blev nog mannen liiiiite otålig för vips var visst elkontakten till bilenokcså sönder. Den sprack! Jag vet inte mkt om såna men jag vet att de inte går sönder så lätt iaf. Det var bara att åka vidare till Herräng och mammaträffen utan husvagn och sen fick jag sitta och köra hem inatt istället. Gissa hur trött jag var då då???? Jag hade varit vaken sen 6, barnen hade stökat natten innan och så en bebis i magen som gör allt föratt vänja sin plågade mamma vid kommande nattvak. Jag sover illa och just nattetid brukar bebisen vara som mest aktiv. När jag körde hem inatt körde den in fötterna under revbenen och sköt ifrånför allt vad den var värd. Sen hade den ngt i midjan(händer/fötter) som också sköt ifrån så det kändes som den var på väg ut. Man sitter lite konstigt då, typ sträcker sig för allt vad man är värd:) Nåja, jag höll mig vaken på Hallstaviksvägen iaf. det måste vara den tråkigaste vägen i Sverige??? Inte kan man släppa koncentrationen heller för då dyker det väl upp en älg eller rådjur... Det vore väl toppen att krocka bilen lagom till semestern också? Inte ens maken kan trolla då.

Nu är dock maken iväg på jobbet för att försöka laga bilen och sen hoppas vi att husvagnen fungerar igen... Pappa påstår iaf att den lyser som en julgran när de kopplar in den(förra året!). Håll  tummarna för stöter vi på patrull kommer mitt hormonstinna humör bryta ihop. Jag fick verkligen bita ihop igår när det inte gick att få iväg husvagnen. Det var bara för att vi inte hann som jag störtade in på toa och började grina:D