I fredags fick jag sms från bästa Hundkarin som undrade om hon fick spendera kvällen med oss. Svaret var givet och hon, dotter Bella och en av hundarna kom<3 Alltid lika roligt! Mina barn älskar henne och hennes hundar. Isolde brukar få sova i deras säng. Det blir lite trångt med två barn och en labrador i samma säng men ingen klagade. Tvärtom, Linnéa sökte sig mot Isolde och låg till slut med huvudet på hennes mage:-)

Idag har vi varit på innebandymatch och sen provianterade vi för middagen, veckan som kommer och den efterlängtade julgransplundringen. Ni kommer väl ihåg att Ida längtat sen första advent på idag;-) 20 sekunder tog det innan huset var krossat och borta från plåten. Kvar finns lite florsocker:-D Granen är också utdansad, pyntet borta och jag tyckte att det var hög tid. Jag var less på tomtarna och stjärnorna i år. Nu vill jag ha vår. Lite tidigt att hoppas på det men den som väntar på nåt gott sägs det ju;-)

 och hennes syster när de pratade i telefon. De inledde samtalet så för att sen ha avverkat ämnet och kunna gå vidare på roligheter. Jag stannar där istället.

Idag är det inga roliga dagar på Linnéas skola. I tisdags ringde hennes lärare och ville prata med mig. Eftersom jag har en trasig mikrofon som lät illa och jag satt i möte så var det väl inte bästa tiden så jag bad henne ringa på kvällen istället. Under dagen hann tusen tankar flyga genom skallen. Vill de att Linnéa ska gå tillbaka till vanliga skolan igen? Vill de att hon ska flytta upp ett år tidigare till mellanstadiet? Hon läser böckerna som är ämnade för åk 3 och fyra men socialt är hon fortfarande bara 8 snart 9. Har hon gjort nåt innan lovet? Lite långsökt för då hade de tagit det innan lovet men tankarna flyr. Alla tankar handlade om Linnéa. Gissa om jag skäms idag.

Kvällen kom och telefonen hem var trasig. Min mobil var trasig. Jag sprang runt för att leta efter en annan mobil vi kunde ringa på men hittade ingen laddare. Den jag hittade laddare till var högtalaren trasig på(jag och mobiltelefoner!). Jag svor några eder och klockan tickade långt över avsagd telefontid. Till slut ringer hon på mobilen igen. Jag kopplar över till högtalaren istället för då hörs jag iaf bättre. Nervös väntar jag på domen. Då berättar hon att ett av barnen på skolan och Linnéas klasskamrat har dött under lovet. Hon bad mig berätta för Linnéa så hon visste innan hon kom till skolan.

Förstå så vidrigt att förlora ett barn. Förutom att jag kände mig som en otroligt egocentrisk person och skämdes som en hund över det så går mina tankar till föräldrarna till barnet. Jag lider med dem. Det är sorgen som inte går att föreställa sig. Vissa föräldrar lever med vetskapen att deras barn ska dö. Det är inte mänskligt. Ändå kan jag inte låta bli att undra om det är "skönare" att ändå vara lite förberedd på det mentalt än att få det som en chock kastad i ansiktet, slagen i magen. Jag vet inte och jag vill inte behöva veta. Att förlora ett barn oavsett HUR man gör det får inte ske och ändå sker det varje dag. Själv är jag åter påmind om att jag ska vara tacksam. Vi har varit nära med Linnéa som minibebis att förlora henne. Emma också även om hon visade på humör redan då och fightade sig tillbaka fortare än vanligt efter förlossningen även om det var väl dramatiskt ett tag. Vi har fått behålla alla våra barn. Jag vill gärna fortsätta göra det.

Idag är mina tankar med alla lärare och barn på skolan. Idag är det minnesstund där. Linnéa själv är arg. Det har varit hennes reaktion hittills. Tårarna kommer nog sen, i tysthet.

Idag har Erik klarat sin första dag på dagis utan blöja. Gick finfint. En olycka på hela dagen, av det större slaget men inget kiss:-) Hemma däremot går det inte lika bra. Här finns inga kompisar som oxå tränar:-D

I måndags gjorde de entré. Byggjobbarna. De kom klockan 8 och skulle enligt egen utsago byta fönster. Jag kan verkligen ingenting om snickeri. Det erkänner jag villigt men jag reagerade när de sade att de skulle byta fönster. Kan man ens göra det innan man har isolerat om och bytt panel??? Kändes lite orimligt. Det är ganska svårt att gissa hur tjock väggen kommer bli. Ännu svårare att hänga fönstren i luften där väggen kommer att sitta   Jag åkte till jobbet och sen på eftermiddagen ringde Emma. "Mamma, de river panelen på baksidan!" Jag ringde maken som ringde snickaren. Jo, det hade blivit ett litet missförstånt. Enda kruxer är bara att vi hade budgeterat för att riva panelen själva... Nåja, det löser sig väl nåt århundrade. Hoppas att vi inte får så många överraskningar i övrigt. Mer än att de rev ner telefonledningen också så vi saknar hemtelefon då förstås... Ring gärna mig men på mobilen. Men den är också trasig i micken så sms föreslås! Ringer man hem så svarar vi iaf inte   

Å andra sidan är byggjobbarna rasande snabba. Panelen rök första dagen och byggställningen bygdes upp. Allting ner till pappen revs. Andra dagen satte de upp en slags isoleringsskiva utanpå som sen ska täckas med mer isolering. Igår tog de en paus eftersom de annars skulle behöva riva mer panel innan veckan var slut men det är okej. Vi river gärna den själva i helgen!

En positiv sak som vi märkt är att trots att de gjort minimalt nu så rä väggen varmare än de andra! Om den där lilla isoleringsskivan märks så tydligt. Då undrar jag exakt hur illa det var innan????? Eller det vet jag ju. På golvet längs ena väggen har vi mätt upp minusgrader. Vattenskålen till djuret på besök frös faktiskt, inomhus. Blåser det ute så blåser det inne. Papper på golvet fladdrar över till andra sidan. Det ylar i huset när det blåser lite mer. Inte i skorstenen eller så utan från väggen och runt fönster. Det ska bli skönt att få lite varmt inne. Jag ser fram emot att få gå barfota utan att frysa. Å andra sidan har det sina fördelar också nu. Det behövs ju ingen ventilation och när solen skiner på våren värms huset upp väldigt fint  

Idag ska jag åka över till vår administratör och skriva under lite papper. Jag undrar bara exakt vad det står i dem? Är det att jag går upp till 90% tjänst eller? Vi skulle diskutera det men diskussionen verkar ha gått upp i rök. Det blir nog bra tror jag. Jag jobbar redan så mkt mer än jag ska så jag kan jobba som innan och få mer lön. Inte illa!  Däremot måste jag lämna in ett nytt vistelsetidsavtal till dagis idag. Får ta tag i det i eftermiddag när jag vet hur det står i papprena.

och jag är redan helt slutkörd. Hur är det möjligt? På lovet så kände jag mig pigg när vi väl avverkat alla sjukor. Ska det vara så här eller? Man går upp alldeles för tidigt(5:45) för att duscha, göra sig själv i ordning och väcka barnen. Därefter rusar man sig igenom morgonen och försöker på bästa bläckfiskmanér hålla alla fyra trötta barn ståendes samtidigt som man med resterande armar trycker in mat och klär på dem och ser till att de har med sig allting som behövs för dagen. Har du gympakläder? Har du tagit med dig frukt? Har du tagit med dig plastpåsen/petflaskan/vad det nu är till NOn? Har du packat skridskorna/hjälmen/skidorna/träningsväskan? Att själv äta frukost är en utopi. Det händer inte. När kläderna är på tar nästa sak vid. Då håller man efter Ida och Erik. "Ida gå och borsta håret." "Varför håller du på att läsa en bok? Skulle inte du borta håret?" "Erik, sluta titta på den där lastbilen nu och stå här. Vi ska borsta tänderna?" Fat chance på den där sista liksom  

När hygienen är avslutat tar nästa påklädningspass vid. Overallerna!!! Fy vad jag inte tycker om vinter. När man ska bråka sig igenom varenda klädesplagg med Ida är inte vintern en bra tid. Det är overallen, mössan, halsduken, vantarna, raggsockarna, skorna, väskan. Allt kan förvandlas till tredje världskriget om man inte ser upp. Oftast går det bra men hur rofyllt är det att trava omkring på ett minfält?

Idag ska jag åka hem tidigt tänkte jag för att sen fira i morgon med att skriva på papper där jag lovar att jobba vad jag tror iaf 90%. Då kan jag gå hem idag iaf    

Appropå ro så berättade en av mina kollegor en rolig incident som en bekant till honom varit med om. Det var på en begravning där man skulle lägga en sjöman till sista vilan. Prästen inleder ceremonin med: Nu har du seglat hela ditt liv över hela världen. Nu äntligen får du ro  

Jag var på plats redan kl åtta en god timme innan mina kollegor men då hann jag å andra sidan avverka lite jobb innan vi kunde ta igen varandras ledigheter också   Strax efter var det dags för nästa avbrott. Jag var barnvakt till Emre en stund medan hans mamma var på informationsmöte på arbetsförmedlingen. Han tyckte väl att det var så där roligt på mitt jobb. Ny miljö och så elaka tant Fia dessutom   Näe så farligt var det nog inte men han var redigt trött så vi tog oss en promenad istället. Helt otroligt skönt att få komma ut och röra på sig kände jag så vi strosade runt i Kåbo. Först en vända till affären för att sen fortsätta genom massa olika parker och gå förbi diverse museum. Vi hann med Botaniska också och några varv runt huset där för att han skulle somna. Somna gjorde han och sov en halvtimme innan han kom in igen och undersökte hallmattan ordentligt. Handen gjorde lite ont sen eftersom mattan var lite hård i stubben. Lagom till blöjbytet var avklarat kom hans mamma tillbaka. Jag tror att hon väntade med flit tills blöjan var bytt  

Nu ska jag surfa runt efter lite olika filmer på temat realism/samhällskunskap/litteraturhistoria/historia/svenska. Några tips? Vi har kommit fram till Slum dog millionair, Oliver Twist, På heder och samvete, Blood diamonds. Kom med förslag! Det får gärna vara från olika tidsepoker, olika länder och världsdelar och belysa samhället.

I juni sticker vi till Turkiet och det ska bli himla skönt att komma iväg! Nu har vi dessutom skippat alla dyra researrangörer och fått ner priset till halva kostnaden. Det är inte fy skam:-) tur att Karin ska med som kan alla genvägar och snår:-) Vi hade aldrig kommit på detta själv.

Men jag tror jag är ikapp med sömnen. Igår iaf för jag kunde inte somna igår kväll och tvingade i säng mig kl kvart över 1. Det betalar sig idag men gud vad skönt att få några timmar i fred:-D Det är värt det!

Idag tror jag att vi ska träffa Hanna med hennes barn. Sonen fyllde 12 häromdagen och vi tänkte gratta honom. 12 år har gått sen vi båda satt på bvc med varsitt knyte och en helt ny verklighet<3 Om några veckor är det Emmas tur.