Idag är alla barnen lediga. Mamma tar med sig dem ut till min moster Britten för att de ska få åka elbilar. Det tror jag nog att både Erik och Ida kommer gilla. Båda stannade lääääänge vid bilarna när vi var in på toysrus häromdagen och fastnade vid varsin. Ida ville ha en prinsessbil och Erik en, ja ingen bil kanske, men en traktor  Den killen älskar verkligen traktorer! Själv sitter man på jobbet och borde jobba. Vi har flyttat runt alla saker på jobbet och ordningen har återfunnits men utan att ha träffat eleverna och utan att veta vad de ska läsa för ämnen så blir det svårt att planera terminen. Jag får vänta och se helt enkelt och sen när allting kör igång får man det tokstressigt några dagar tills planeringen sitter och man kan njuta av det ett tag, tills ändringarna kommer  

När jag hämtade Erik på dagis igår möttes jag av en personal som var lite bekymrad. Hon öppnade med att säga att hon hade nåt att berätta. Gissa om min tankar rusade iväg. Vem har han bitit? Har han slagit nån? Det visade sig att vår lilla rymling har fortsatt sina fritidsaktiviteter även på förskolan. Igår hade en grind inte varit ordentligt stängd och Erik snabb som en vessla tillsammans med ett par andra småttingar hade smitit ut för att utforska världen. Världen i det här fallet var vattholmavägen... Vattholmavägen är i vanliga fall inte så våldsamt trafikerad även om många kör alldeles för fort. Nu när E4an är avstängd går omdirigeringen förbi oss och det är bilar hela tiden... Tur i oturen så kom det en kvinna som anade oråd och kollade barnen tills personalen kom dit. Ingenting hände men grinden är numera låst med hänglås så ingen utomstående kan öppna på kvällen. Det har varit ett problem att ungdomar kommer dit, dricker öl/äter pizza, har sönder leksaker och bord mm. Nu hade de lämnat grinden öppen. Personalen fick dock skrämselhicka och det förstår jag för tänk att behöva berätta för en förälder att barnen rymt och nåt hänt!

Igår var jag ut och gick en sväng. Det var inte uppmuntrande direkt för fy vad jag är i dålig form men skam den som ger sig. Det är bara på't igen. På sikt vill jag börja simma igen och träna vattengympa men var gör man det i stan? Enda stället jag hittar är rehabgympa och i Gottsunda. Friskis hade förr men inte längre och tiden finns inte för att sitta och åka genom hela stan till gottsunda heller. NU är det dock inget problem för jag tänker inte visa mig i baddräkt iaf. Ikväll tänkte jag fortsätta leka med min app på mobilen och göra ett träningspass till. Frågan är bara om det blir cykling eller om jag går igen? Först måste jag dock gå på mötet kl 19.

I måndags åkte jag på en sak som jag sluppit ett tag. Jag blev Yrsadagsansvarig för f-01. Det innebär att jag ska gå på planeringsmöten, skriva arbetsschema för laget och se till att alla kommer på sina pass. Inte så betungande även om många faktiskt skitit i att komma när de borde. DET är lite jobbigt! Att man kan missa ibland förstår jag. Minnet kan svika men när samma personer uteblir gång efter annan tror jag knappast att det beror dåligt minne. Selektivt minne möjligen  

Imorgon börjar skolorna igen. Ida ska skolas in på skolan och fritids. Hon jublade idag när jag berättade att hon börjar skolan imorgon. Gissar att hon kommer tjata hål i huvudet på mamma idag   Ska bli roligt att få höra hennes reaktioner imorgon kväll. Jag både ser fram emot och fasar för skolan på samma gång. Hur ska det gå för min lilla AjDiHejDi i skolan? Finns det någon resurs?Förmodligen inte eftersom jag ingenting hört. Kommer det skita sig fullständigt? Kommer hon få massa utbrott? Hur kommer skolan hantera det i såna fall? Jag vill verkligen inte få tillbaka min argsinta, hyperstressade och deppiga tjej som hon var innan hennes resurs på dagis gjorde entre. Jag vill fortsätta ha en glad och sprallig tjej. Jag önskar att skolan kunde vara lika bra som förskolan på dels resurs men även kommunikation. Herregud så dålig skolan är på att prata med hemmet om barnen. Allting ska skötas internt av nån konstig anledning istället för att samarbeta med föräldrarna och se dessa som en resurs istället för belastning. Jag hoppas att vi aldrig hamnar i samma sits med Ida som vi gjorde med Linnéa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...