Det betyder väl att jag haft annat för mig. Oftast skriver jag på jobbet och hinner jag inte skriva så betyder det att jag faktiskt har haft eleverna på plats och vem kan klaga över det? Inte jag iaf! Lite ljus och lite värme så kommer orken tillbaka och motståndet för att gå till skolan minskar. Vi kanske borde ha öppet på sommaren också? Faktiskt så borde vi ha öppet året runt. Jag tänker inte jobba då men vi skulle behövas.

Även hemma är det fullt ös nu. Fotbollen har kommit igång och Emma är återigen ensam målvakt i laget. Vi hade en tjej till ett tag som var superduktig men hon har tagit paus från fotbollen. Den andra tjejen har också stått för damlaget så nu får Emma hjälpa till och täcka upp för både dam och f01. Många matcher blir det trots att det ändå bara är försäsong än. Å andra sidan är glädjen tillbaka i bollen efter ett år av skador, strul, bristande motivation så leker livet igen. Skönt! I helgen som var spelade hon tre matcher. Två juniormatcher och en dammatch.

Livet är nu inte bara fotboll. Kvällarna är ljusa och det kliar i fingrarna att få börja så utomhus. Det är lite för tidigt än med minusgrader alldeles för ofta men lusten finns. Ungarna är ute och leker mkt mer igen och man slipper tjocka vinteroveraller och annat otyg som hör vintern till.

Förra veckan var jag inte hemma speciellt mkt heller. I onsdags var det kör som vanligt. I torsdags var jag och Linnéa på musikalen Snövit. Linnéa hade fått biljetter av farmor men farmor var sjuk så jag fick rycka in istället. Jag kan inte påstå att jag led. Den var faktiskt helt otroligt bra. Musiken var fantastiskt bra. När sångarna sjunger så man får ståpäls måste man njuta. Jag fick ståpäls många ggr. Linnéa satt framåtlutad och lyssnade intensivt precis hela tiden och hon klagade inte efteråt så på Linnéaspråk måste det betyda mer än godkänt. Hon sade tom att det var bra!   Däremot måste jag erkänna att vi båda satt och väntade och väntade och väntade. Vi väntade i över 2 timmar. Nanne är bra som drottning, kungen sjön iofs ok men skådespelarinsatserna var inte värstvidare faktiskt. Barnen hade guldstrupar och dvärgarna var roliga med allsköns roliga dialekter men vi väntade iaf. Ja, vi väntade på Yohio så klart! Vem annars??? Det var ju han som var stjärnan. Och direkt efter en tårdrypande scen där dvärgarna sjungit adjö till Snövit tänds lamporna och riktas mot mig??? Alla vänder sig om, mot mig. Nåja, inte mot mig men killen bredvid mig. Yohio! Ridå! Här nånstans vill jag bara dra nåt gammalt över mig och mina tårrandiga kinder och alla som stirrar  Jag får bjuda på den. Jag är hopplös. Tårarna rinner för allt liksom. Barnen sjunger i kyrkan och tårarna rinner. En sorglig scen på film och tårarna rinner. Jag tom skrattar så jag gråter som mormor gjorde.  Hopplös! Om Yohio var bra? Jodå, han spelade sin roll kanon. Full med humor. Jag gillar sånt.

och sen var påsklovet slut. Idag är det måndag och dags för jobb/skola igen och jag gissar att imorgon är det fredag igen, iaf brukar det kännas så när fredagen kommer  

Vi gjorde verkligen ingenting speciellt under lovet. Ungarna är nog nöjda för det har blivit en himla massa lek. Periodvis har vi knappt haft några barn hemma. Är det så det kommer bli framöver så kan jag leva med det. Rätt skönt att inte behöva passa massa småbarn hela tiden. Erik och Ida har dessutom inte varit hemma samtidigt så då slipper man den konfliktytan. Mamma har förbarmat sig över dem, växelvis. Tack! De ihop är som katt och hund, eller snarare Tom och Jerry. De kan inte vistas i samma rum utan att ngn retas, slagsmålet är ett faktum och så är de igång.  En och en är de inga problem alls. Knäppa ungar!

Förutom att ungarna knappt varit hemma utan hos kompisar eller haft kompisar hos oss så har jag planterat lite frön. Okej, rätt många frön då men det är roligt. Spenat, vaxbönor, krasse(för barnens skull som inte orkar vänta så länge), tomater(många!) och många fler planerade men odlingsområdet är aningens begränsat tyvärr. Jag hade gärna haft land på baksidan om det inte var för att det blir en odling av sniglar och kirskål-bara. Jo maskrosor och tistlar växer också bra där men faktiskt ingenting annat. Vi skulle behöva byta jord gissar jag för våra försök att gödsla fungerade dåligt. Ett nytt växthus vore också roligt nu när man har tiden lite mer än för några år sen. Förra året ockuperade jag mammas och pappas växthus. Får bli en repris i år och utnyttja mellan dörrarna och altanen lite mer kanske? Och söderväggen vid uteplatsen på framsidan... Vi kommer kanske få en djungel hemma  

Jo, fotbollssäsongen är igång igen. Emma spelade två matcher i helgen som var. En träningsmatch med sitt lag på lördagen och en dammatch på söndagen. Matcher, 3 träningar i veckan, konfirmation och skola. Ungen vet vad hon har att göra iaf. Inte mkt tid över för att ligga och lata sig antar jag. 

Linnéa har bakat Första aprilkladdmuffins. Olika smaksensationer utlovas. Lite Bertie Bott's every flavour-varning utfärdas för vissa smakar mint, choklad eller nougat, men det finns oxå lite mer exotiska varianter som maffig vitlök eller hotta vitpeppardito. Hon snålade inte på kryddningen heller vilket Emma upptäckte efter att ha huggit in på en med vitpeppar?
Ska vi vara tacksamma att hon uteslöt snorkråkor och öronvax kanske?

Får jag presentera henne kanske? Familjens Houddini!

Låt dig inte luras av hennes lurviga päls. Hon är en Houddini av rang. Buren är ett onödvändigt ont som de där tvåbentingarna lurat på mig. Men så förra helgen fick jag springa fritt och nu tror de där att jag tänker finna mig i att vara kvar där.. Glöm det! Friheten lockar och gräset är grönare på andra sidan. Maten är godare oxå. Finns hur mkt grenar som helst att tugga på. Pellets är väl gott iofs men det kan jag äta när de stoppar tillbaka mig i buren igen. Då kan jag äta pellets och sånt innan jag bryter mig fri.

Den där grannen jag har måste vara pantad på riktigt. Hon stannar i sin bur hela tiden. Hon verkar trivas där... Förstå så dumt!!! Kommer hon lös springer hon runt och vill in igen.

Fast det ser man på henne hur dum hon är. Vem ser ut så där liksom?
Nu har tvåbentingarna hämtat äppelgrenar till mig i nått fåfängt hopp att jag ska vilja stanna i buren. Det kan de inbilla sig...

Eftersom våra ursprungliga planer ställdes in pga sjukdom och även reservplanen råkade ut för samma sak så packade vi ner mat, bröddeg, brassen, ungar, påskägg och hund och begav oss till bästa platsen på jorden. Sjön! Den plats vi hela tiden kommer tillbaka till. Paradiset på jorden som nu dessutom befolkas av bäver. Det är stort! Häftigt!
Jag gömde ägg, gjorde brasa och ungarna leker runt. Alla problem blåser bort på denna magiska plats. Underbart!

Bröd som ska bli langos över elden.

Ett av tre gömda ägg.

Blåsippor fanns överallt och om en vecka kommer hela skogen vara alldeles blå!

Isen är förrädiska men ligger kvar utom i kanten. Undertill är det fullt med iskristaller så snart är den borta.

Snart är det dags för påsklov. Det var precis sportlov men jag klagar inte. Vi behöver verkligen återhämta oss en del efter alla veckor med sjukor. Nu är nästan alla friska eller på bättringsvägen. Jag kunde tex sjunga på kören igår för första gången på sex veckor. Det är så himla lång väg kvar innan jag är tillbaka där jag var för två månader sen men jag kan iaf sjunga igen. Hela registret är inte tillbaka och det är svajigt som tusan men som sagt, jag kan sjunga igen. På söndag ska vi sjunga i kyrkan igen. Vi får se hur många vi blir. Som det verkar nu är det inte många och den enda herren som är tänkt att komma ligger nerbäddad med influensa. Hoppas han kryar på sig!

Ikväll och imorgon är jag gräsänka hemma. Den händige mannen är ute och förlustar sig i år, precis som alla andra år, i Jönköpingsområdet på nåt bilrealterat evenemang. Jag hade tänkt att vi skulle åka iväg en vända tillsamamns men sen blev jag sjuk och Emma skulle iväg på cup så det ställdes in. Jag och ungarna får roa oss bäst vi kan. Emmas cup som hon skulle ha spelat i helgen är inställd men det blev visst match på måndag istället som kompensation. Lite extra träningar på det och så inser man att försäsongen är i full gång.

Jag har också roat mig med att planera lite påskägg. Det blir inte godisstinna påskägg i år utan mer blandat med olika saker. Linnéa tex kommer få fröpåsar och lite såna tilllbehör. Ida får nog nya hårspännen och nån tidning eller hopprep. Erik får nog såpbubblor. Sen blir det nog presentkort på nån affär för de stora och nåt klädesplagg för de små. De ska få lite godis också men ekologiskt tror jag... Eller vi får se vad jag hittar. Till mig själv blir det nog kanhända en och annan ny blomma. Vi had en incident i vintras när det var 20 minusgrader och spjället i öppna spisen åkte igen när vi hade tänt en brasa.  Vi fick så lov att öppna alla fönster i kylan och det var lite bråttom. Vi kan nog utan överdrift säga att blommorna dog som flugor. Innan dess hade vi rätt många blommor. Dagen efter hade vi en kraftigt decimerad skara tappra krigare i fönstren. Det får bli mitt eget påskägg tillsammans med lite ny jord så vi kan börja vårsådden inomhus iaf.

Idag är Erik äntligen tillbaka i skolan igen. Han har varit borta i lite drygt en vecka, 8 dagar, tror jag det blev. Tur att mamma finns som kan ta sjuka barn för vabba i en vecka hade inte varit så lyckat på jobbet. Igår var tre av 5 personal borta från jobbet. Det är inte optimalt om man säger så.

Igår hade vi den stora mötesdagen. Först ut var överlämningen av LInnéa inför högstadiet. Jag törs nog slappna av lite nu. Det var inte prat om annat än att hon skulle gå kvar på sin resursskola men däremot kan hon komma till hemskolan en gång i veckan för att hålla någon sorts kontakt med sin hemklass. Hon kanske kan hitta lite nya kompisar där för ingen av tjejerna i hennes hemklass nuhar valt den skolan. Vi diskuterade lite fram och tillbaka vad Linnéa skulle gilla för ämnen. Det är lite klurigt för hon tycker liksom om alla ämnen i skolan. Hon gillar skolan. Hon vill lära sig och då spelar inte ämnet någon roll. Däremot föreslog vi att det kunde med fördel vara NO-labbar då eftersom just labbsal inte finns på resursskolan. Vi får se hur det går och hur Linnéa ställer sig till förslaget. Hon skulle dit och träffa klassen i maj på karuselldagen. Vi får en klasslista också så får vi se om hon kommer känna ngn.

Efter mötet var det dags för nästa besök. Emmas utredning började igår. 2,5 timmes testande av hennes alla exekutiva och kognitiva funktioner gjorde att jag fick hem en väldigt trött tonåring. Så trött att hon faktiskt glömde fotbollsskorna hemma när hon åkte på träningen   Det ställde till det för mig som var med Erik på musikleken igår. Honom kan man inte gärna lämna ensam där så Linnéa fick rycka ut och sitta med honom så jag kunde åka iväg med skorna till träningen. Snart börjar träningen utomhus på fotbollsplanen precis vid oss. Det ska bli skönt! Inget mer flängande över hela stan för träning. Å andra sidan blir det flängande över hela Uppland för matcher då istället  

Jag har varit sjuk i sex veckor nu. Det började med en brakförkylning sen influensa och sen efter det har det inte givit sig. Astman bråkar en hel del också. Just nu är kroppen helt slut. Orken är slut. Att laga middag känns som ett overstigligt hinder. Jag vill bara krypa ner och sova. Jag har som i natt sovit 9 timmar, vaknade klockan sex och nu knappt tre timmar senare vill jag inget hellre än gå och sova. Känns normalt, eller inte! När jag inte orkar gå på kören är det liksom inte bra! Å andra sidan, hur kul är det att gå på kören när jag inte kunnat ta en ton på alla veckor? Jag har ingen röst.

Jag har börjat sanera lite kring alla måsten och borden. Huset ser ut som en katastrofzon men dammtigrarna och tvätten lär tyvärr inte gå ngnstans så de får ligga kvar. Handla känns som mission impossible så tja, jag får träna på att vara kreativ eller köpa färdig soppa och färdigt bröd. Det är inte jag. Heller.

En sak som jag sanerat bort idag fast jag inte vill och är osäker på om jag borde är teckenspråket. Jag borde åka till Västerås en gång i veckan och lära mig. Det är kul när man kommer dit men just nu känns två timmars bilåkande som fullständigt livsfarligt. Jag vill sova även när jag kör bil. Jag får ta tag i det i höst istället.

Däremot måste jag lägga massa energi på saker som jag hellre varit utan. Möten, utredningar, fler möten, läkarbesök...Igår var jag och ett av barnen till läkaren för att göra den medicinska bedömningen av basutredningen som görs. Det gick fort och lätt som väntat. Jag hade blivit förvånad om det visat ngt. På måndag ska vi iväg och göra WISCtestet och intervjuas. Eller börja det kanske? Gissar att det kommer ta lite mer tid än vi har på måndag. Utredningen börjar iaf för barn nummer två gällande koncentrationsstörning/hyperaktivitet(ADHD).

På måndag har vi också överlämnandet till nya hemskolan för Linnéas del. Även där har jag fått rådda för att få dit rätt personer men själv har jag visst glömts bort för igår ringde läraren och undrade om inte jag skulle vara med? De hade glömt bort att jag kanske också borde bjudas in... Hur gör man med frånvaro från jobbet såna här gånger? Jag kan inte vabba eftersom båda barnen som är inblandade är över 12 år. Borde jag be att få intyg från BUP om det kanske?`Men vem hjälper mig med LInnéas frånvaro? Det är kul nästan jämnt!