Efter att ha sökt reda på alla som har ett finger med i spelet vad gäller placering av elever i resursklass så har jag roat mig med att maila alla dessa och förklarat vår situation. Jag har fått två svar. Det ena svarade bara hur antagningensproceduren går till. Det vet jag redan och det är det som är problemet att man först ska söka skola på vinst och förlust för att sen vänta och se om rektor vill och har råd att betala för platsen. Det är därför jag bråkar nu. Jag vill hellre se att det finns en lösning från början. Att ha nån med bestämmanderätt som åtminstone kan lämna en rekommendation/lämna ett utlåtande som betyder nåt. Att försöka komma ifrån chanstagningar och misslyckanden redan från början. Att försöka ändra ett systen som inte fungerar, alls! Det är ju helt fel att enskilda skolan ska tvingas betala för ett barn som har större behov än vad skolan själv kan täcka. Specialundervisning, resurser i skolan okej men inte speciallösningar dit nog en resursklass faktiskt hör. Det borde finnas pengar att söka eller att kommunen har en pott för dessa barn och att den delen av finansieringen inte ligger på enskilda skolan. Så länge den gör det kommer aldrig alla elever få alla sina behov tillfredställda. 

Den andra som svarade har bett mig ringa. Lättare sagt än gjort eftersom det är svårt att komma fram men jag fortsätter försöka. Jag har stora förhoppningar satta till henne eftersom hon kommer högt rekommenderad. Om inte får jag väl lyfta frågan en nivå till då.

Håll tummarna!

Annars idag ska jag roa mig med att åka till IKEA med barnen efter jobbet. Jag fyller år idag och har visst råkat ställa till nån slags sammankomst på lördag. Vet inte riktigt hur jag tänkte där men jag var tvungen att ta en beslut och tja, det beslutet togs. Vi måste köpa nya glas(igen) och sen har många av våra gafflar fått ben och gått och gömt sig(????!). Jag förstår att småskedar försvinner ner i komposten när man tömmer slasken ibland eller råkar ramla ner i soporna av  misstag men gafflar är ganska stora?! Ja, hur som haver så är de inte i lådan och jag hittar inga i huset så jag får väl skaffa nya då. Kan alltid passa på att shoppa upp sig på annat och fylla förråden av sånt som är billigt där. Ikväll måste jag också storhandla för att kunna förbereda grönsaker mm till lördag. Jag tror att jag bestämt mig för buffé med två sorters pajer(Skaldjur och morotspaj), grönsaker till sallader man får plocka själv, pasta, lite tillbehör till salladen som soltorkade tomater, oliver, mozzarellaost, nån röra och bröd. Det brukar gå hem tycker jag. Om man stannar till senare på kvällen får man nog smaka på nån gryta av nåt slag men där vet jag inte än vad det blir.

Jag måste komma ihåg att beställa en tårta också kanske? Tror inte jag har nån lust att baka en tårta för 25 personer. Eller så gör jag det för det är rätt busenkelt att göra en tårta i en långpanna. Vi får se!

Hela hösten har jag mailat rektorer på olika högstadieskolor för att om möjligt få en kontakt och kunna boka in ett möte. Orsaken? Linnéa börjar högstadiet nästa år. För alla oss är det ett stort steg att gå från mellanstadiets trygghet till stora, osäkra världen på högstadiet. Det är massa val som ska göras, beslut som ska fattas, ansökningar som ska göras. Det är om man har en vanlig unge som fungerar som alla andra.

Det har inte jag. Jag har en unge som går på en resursskola. Hon har gått där sen åk 1. Hon går där för att hon är hörselskadad. Beroende av teceknspråk för att orka tolka omvärlden eftersom hon oftare och oftare faktiskt inte orkar höra. För oss hörande låter det jättemysko men Linnéa orkar inte höra. För henne är det bara en massa kakafoni av läten och bland alla dessa läten finns ett speciellt ljud som hon ska lyssna på. Vi med två öron fungerar som så att vi har stereohörsel och vi kan också rikta vår hörsel. Vår hjärna talar om för oss vilka ljud vi ska lyssna på. Det är nåt som hjärnan utvecklar under tidig barndom har jag förstått och det är också en egenskap som jag själv saknar eftersom jag själv hade en väldigt begränsad, periodvis icke existerande, hörsel som väldigt liten. Jag hör dock med båda öronen så jag klarar mig ändå okej om jag bara undviker högljudda, stökiga miljöer. För Linnéa fungerar det inte. Hon går i en klass med sju elever totalt och i lokaler som är specialanpassade för hörselskadade med allt vad det innebär i ljudabsorbenter, dämpande bord, genomtänkt möblering mm. Hon orkar inte ens med dessa ljud. Hon använder hörselkåpor i klassrummet och när hon kommer hem stänger hon in sig i sitt rum för att få vila. Det är ändå i en miljö där alla lärare använder teckenspråk/tecken som stöd beroende på egen kunskapsnivå så hon behöver inte lyssna för att få in faktakunskaperna och instruktionerna. Men det låter hela tiden. Stolar knarrar, skor stampar, pennor som knackar och skrapar, någon som rör sig på stolen eller i rummet, dörrar öppnas och stängs, böcker som tappas, röster som pratar osv

Enligt skollagen så har hon rätt till det stöd som hon behöver för att klara målen i läroplanen. Jag kan skollagen. Jag kan den rätt bra faktiskt, ffa när det gäller barn med särskilda behov eftersom det också är mitt jobb. I den perfekta av världar skulle det inte vara ett problem. Synd att vi inte bor i den perfekta världen bara...

Den världen vi lever i heter Uppsala Kommun. I Uppsala Kommun går det till så att rektor ska fatta beslut om och i så fall var elever ska gå i skolan och vilket stöd de har rätt till. Det är för övrigt samma rektor som ska betala för kalaset. Uppsala kommun är inget undantag mot alla andra kommuner i det fagra, avlånga land. Kommunen måste spara pengar. Mkt pengar. En placering på resursskola är en dyr histora. Fasligt dyr faktiskt,men alternativet är ett misslyckande i skolan, sämre förutsättningar på arbetsmarknaden och sämre möjlighet att läsa vidare på universitet eller ens för att klara  gymnasiet. Studier på hörselskadade visar att alldeles för många, långt över rikssnittet, hoppar av skolan i förtid. Orsaken? Bristande resurser i individstödet.

Varken Uppsala kommun eller i någon annan kommun i detta land har en skola som är likvärdig för alla elever, dvs att alla elever får det stöd de behöver för att uppnå målen. Orsaken? Det krävs oerhört mkt av föräldrarna. Föräldrarna ska själva vara villiga och kunna driva frågan. De ska vara jurister för att kunna påpeka brister i åtföljandet av skollagen, specialpedagoger för att kunna förstå hur deras barn påverkas av olika situationer, läkare/medicinskt kunniga för att få rätt läkarbeslut och formulering i alla läkarintyg och klara av att samordna vårdens alla delar eftersom ingen inom vården har ett övergripande ansvar, kurator för att veta vilka olika blanketter som ska in var och när och väldigt driven i språket för att kunna prata byrakratska med höjdarna och bondska med bönderna som alla har sin del i beslutet och klara av att formulera sig i skrift beroende på vem man riktar sig till. Man bör dessutom vara beteendevetare eller psykolog för att förstå hur man ska prata med alla människor för vissa ska krusas och andra behöver man vara auktoritär mot för att få igenom sitt budskap. För att kunna veta det bör man vara haj på att söka fakta på datorer som avslöjar väldigt mkt om oss människor om man vet vad man letar efter, men man bör dessutom ha ett stort kontaktnät för att få samma information. Låter det lätt? Tro mig, det här är bara början!

Igår hade vi möte på  nuvarande hemskolan för att prata om skolbytet som ska ske i januari. Vi ska om en månad göra ett skolval, men ingen rektor vill prata med oss eller boka in ett möte eftersom det ännu inte är deras elev. Vi kan således inte veta om skolan tänker betala för placeringen i resursklassen eller inte. Vi måste chansa och sen hoppas att nya rektorn ska vara väl påläst om hörselskador och den konsekvens det kan ge samt vara villig att låta skolans ekonomi gå back för att bekosta en placering i resursklass. Annars kommer Linnéa bli av med sin plats där hon går nu och tvingas in i en vanlig klass där hon inte kommer klara av undervisningen. Jag kan nästan ta att ungen inte klarar skolan men värre är att hon kommer stänga in sig i sin trötthetsbubbla och sluta interagera med oss och alla andra. Innan vi bytte skolform så var hon för trött för att gå i skolan mer än ett par dagar resten av tiden var hon "sjuk" och hon orkade ingenting annat än sova/vila på fritiden. Hon orkade inte ens prata med oss i familjen. Hon var som man framställer autister i filmer som stänger ute alla andra. Jag kommer kriga för att inte hamna där igen! Nu har hon en fungerande skola, väldigt fungerande eftersom hon läser en åk över sin egen i många ämnen, och hon orkar ha en fritid med kompisar och fritidsintressen. Dvs hon lever som alla andra barn.

När vi satt på mötet igår fick jag höra vissa saker som fastnade i skallen. "Vi måste skapa ett prejudikat!" Det finns ingen praxis i såna här fall. Linnéas fall är helt unikt tydligen hur konstigt det än kan vara. Jag har inte dragit in jurister än men kommer vi dit så är jag inte bangen. Jag har en jurist som nog är intresserad att driva ärendet. Däremot har jag börjat maila resursteamsledaren och resurschefen i kommunen. Får jag ingen hjälp därifrån kommer jag gå högre upp. Däremot blir jag förbannad rent ut sagt eftersom vi föräldrar ska fasiken inte behöva göra sånt här! Det är inte mitt jobb som förälder att se till att mitt barn ska ha rätt till en likvärdig skola när det redan står i skollagen. Jag är kunnig, påläst och har kontakter men för alla andra föräldrar då som inte har varken möjlighet, resurs, kunskap eller förmåga? Skolan måste bli en skola för alla. Inte en skola för resursstarka barn och föräldrar!

PS) Vill man ha en konsult kan man hyra eller anställa mig. Du får leta för att hitta någon med större erfarenhet av barn med särskilda behov(hörselskada, psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionshinder, selektiv mutism,särskola/gråzonare mm) både på det privata planet men främst yrkesmässigt  

• Spel
• Böcker
• Sminkdocka
• gosedjur
• Målarböcker
• Mobil, ingen surf utan som man kan ringa på
• Smink
• Kläder i strl 146/152
• Trosor
• Strumpor

• Bilar och andra fordon, helst metall
• Radiosstyrt fordon
• Smådjur/figurer/traktor till bondgården vi köpt åt honom i skala 1:32
• Figurer till en borg vi köpt(riddare, prinsessor, bönder, trollkarlar, drakar, vad som nu finns)
• Tillbehör och lok, vagnar till tågbanan
• Kläder i strl 122, Erik vill helst ha ulltröjor.
• Kalsonger strl 110
• Ullstrumpor, tunna, i strl 32/33

Stor skål i keramik, minst tre liter och helst med hällpip. Tänk franska bakskålar

Stor bakskål, inte plast

Mortel, ganska stor
Biljetter till Kristina från Duvemåla eller annan musikal

Ullfiltar

Fårskinnsvantar strl 8
Presentkort på böcker eller tapeter
Perculatorbryggare

Tekanna, inte terracotta

Goda tesorter, inte rött te

Fina stora temuggar

Nåt gott vin

Det här med skolbyte har de senaste åren inte varit ett lätt beslut. Förr behövde man inte ens välja utan man blev anvisad en skola och så gick man där. Enkelt och bra. Idag är det en djungel! Vilken skola, vilket program, vilken inriktning är bara början på valet. Det är till gymnasiet. Inte lätt alls utan tvärtemot en djungel.

Om man inte börjat på gymnasiet utan går på grundskolan är det inte mkt lättare. Vilken skola och vilken profil är man intresserad av. Olika skolor är bra på olika saker. Strategiska val är inte ovanliga redan på högstadiet. Sen har vi de där andra eleverna. De där som har en hemskola men som bara är det på pappret för eleven är placerad någon annanstans. Linnéas hemskola är Gamlis men hon är placerad i hörselklass. Nästa år ska hon byta skola. Hemskola alltså- den där hon inte går. Det innebär att hon måste välja skola men inte bara skola utan vi måste välja en skola som vi tror är positiva till att hon får gå kvar i hörselklassen. Kruxet i kråksången att en sån placering är inte gratis. De kostar massor. Skolor vill inte ha elever som kostar massa pengar. De säger nej(det kallas platsbrist eller att man tagit hänsyn till avstånd e dyl) om vi först talar om hur landet ligger dvs att hon är hörselskadad och nu går i specialgrupp. Å andra sidan, om vi inte talar om förutsättningarna kommer planeringen igång för sent och då skiter sig allting. Det landar som det brukar landa. Anvisningsskolan får ta emot eftersom ingen annan skola vill ta emot och sen är det upp till rektor där att besluta om placering i specialgruppen. Förhoppningsvis lyssnar rektorn på hörselpedagoger, lärarna i specialgruppen och föräldrarna men det är långt ifrån säkert. Å andra sidan, om vi har sån tur att hon får gå kvar i sin klass där hon går nu så borde hon ha större chans att få gå kvar hela högstadiet och då kan jag slappna av. På måndag ska avlämnande skola ha elevhälsomöte med hörselpedagogen och mig för att formulera oss inför skolvalet inför nästa år. Jag hoppas det blir bra för Linnéa kommer aldrig klara av en vanlig klass. Hon blir helt slut efter en timme nu när hon är på besök i sin hemklass på tisdagarna.

Ni andra har nog ingen större behållning av läsningen mer än möjligen som julklappstips  

Emma

• Moppe
• pengar till moppekörkort
• Nike airmax Iceblade(helvita)
• Parfym Viktor och Rolf Flowerbomb
• Anastasia dip brow pomade
• Anastasias contour kit
• highlighter
• eyeliner
• presentkort på HM, Gina, kicks.
• Adidas superstar, vita med svarta streck
• låga, vita converse
• gym/springkläder
• gymkort

Linnéa

Böcker i massor!

• Percy Jackson del 4 o 5
• 5-böckerna
• Fantasyserier
• en dator
• wifi till rummet
• renovera rummet
• en stor klätterställning
• en hund
• smink
• halsband
• armband
• kläder strl 158-164
• färgpennor(inte tusch), vanliga pennor, kolkritor och sudd man blandar ut blyerts med(?)
• Top model målarböcker

Idag börjar vi födelsedagskavalkaden. December är den månaden som är absolut tätast på födelsedagar. Tur att man inte firar allihop för då skulle det vara snärjigt och jag skulle inte ha pengar till varken presenter eller julklappar. Jag känner ngn som fyller år idag den 3(2st), 5, 10, 12(2st), 13, 14, 17,18,19,20,23(2st),26,27,29 och så den 31. Marskatter är vi allihopa, eller iaf föräldrarna  I familjen firar vi två(tre) födelsedagar. Jag fyller år den 10 och så Erik den 23 december. Erik delar födelsedag med min halvsyster men det firas inte eftersom pappa inte har någon direkt kontakt med henne. Vi har hittat varandra via facebook nu iaf så man har lite koll men visst är det konstigt att man har en syster som man aldrig träffar. Barnen har två kusiner som de heller aldrig sett och ändå bor vi bara en timme ifrån varandra.

På tredje advent ska vi sjunga i kyrkan ihop med barnkören. Jag har oftast väldigt lätt för att lära mig sångtexter. Vet inte varför men sång och musik hör ihop och då ingår liksom texter också. Däremot kan jag inte börja säga texten utan musik. Om körledaren säger vilken sång vi ska sjunga har jag oftast ingen aning om vilken den är förrän musiken börjar spela få finns texterna bara där. Mysko men praktiskt! Så brukar det iaf vara. Nu ska vi sjunga en sång som jag sjungit på latin innan och på engelska men med helt annan text. Dessutom är inte texten helt enkel dessutom så jag får plugga. Jag har satt på spellista nu på youtube och hoppas det fastnar nåt. Fascinerande hur olika man kan tolka en sång! Ingen är den andre lik. Kolla själv! Låten jag försöker lära mig är Oh come, oh come Emmanuel!