Just nu känns livet som ett evigt ekorrhjul. Jag jobbar, jobbar och jobbar. När jag kommer hem handlar det bara om att utfodra barnen, skjutsa på tärningar, hjälpa till med läxor, diska, laga mat, tvätta, handla mat, betala räkningar osv i all evighet. Jag vaknar vid 6 på morgonen och kör i ett till 8 på kvällen. Då kollar jag på NCIS med Linnéa och Emma och sen nyheterna innan jag somnar. Den händige mannen och jag går om varandra så vi möts som främmande skepp i natten i bästa fall. Det finns inte ett skvatt att säga om mitt liv just nu. Det är tråkigt och händelsefattigt. Det enda som avviker är min mormor som mest troligt ligger på sitt yttersta på HIA(Hjärtintensiven). Det är väl inte direkt nåt som lyfter den här bloggen till skyarna direkt.

I helgen hade vi dock kördag i lördags. Vi fick en liten sovmorgon till halv tio men sen körde vi till strax efter 4 eller om det var närmare halv 5. Vi nötte låt efter låt och stämma för stämma men baske mig om det inte gav resultat. I söndags när vi sjöng i kyrkan lät det bättre och vi gjorde färre misstag. Skönt! I kväll övar vi igen och sen på fredag ska vi sjunga i Gränby Centrum a capella. Kan bli spännande!