Fick en erbarmeligt ful gryta från mormor och morfar när de flyttade in på boendet. Locket är sprucket, den är tung som värsta tyndlyftningsvikten men åh vad jag älskar den.
Vi invigde den på lovet när vi kokade soppa över öppen eld. Den skötte sig exemplariskt.

Aluminiumformen är inte vår utan kvar från föregående brukare? men man ser lite av grytan iaf.
Idag skurade jag den med stålull och kokade köttgryta i ugnen istället. Den sköter sig även där. Grytan ser väldigt god ut tycker jag iaf

Bilden blir dålig inomhus men ni får fantisera?
Tänk att nåt så fult och gammalt kan vara så älskat!