Det är konstigt. En jobbvecka kan kännas som en evighet men så fort det blir lov så blinkar man till och lovet är redan slut? Vad hände? Hur kan fem dagars ledighet bara försvinna? Fullt upp var det också alla dagarna konstigt nog. Vi hann som bekant åka till sjön, vi hälsade på mamma som numera går under epitetet Frankensteins mormor sen hon fick Bells pares(ensidig ansiktsförlamning) över en natt. Vi hoppas att det försvinner inom 8 veckor nu så hon inte är en av dem olyckliga som får bestående men. Då får hon kallas för Frankensteins mormor även i fortsättningen   De flesta barn tog det med ro. Mormor är ändå mormor, men en av dem började gråta och det var inte minstingen.

Vad gjorde vi mer? Handlade en dag gjorde vi. Superkul- NOT, men välbehövligt. Däremot undrar jag vad vi handlade för det ekar tomt igen? Okej, inte lika tomt för förra gången var det slut på allt. Nu har vi bröd, pasta, ris och sånt men nästan inga konserver och  bara lite grönsaker. Frukten tar alltid slut.

I torsdags skulle Emre ha kommit och lekt men lillebror kräktes på natten så han fick stanna hemma. Det känns dumt att bjuda in magsjukan när det bara är knappa två veckor kvar till Idas operation.  Sjön finns kvar om han vill följa med senare.

Och med tanke på vilka köer det alltid är inom sjukvården annars så måste jag säga att de var snabba med Idas operationstid. I förrförra veckan ringde de och frågade om hon kunde komma dagen efter. Det kände jag inte var nån jättebra idé direkt. Förväntade mig några månaders väntetid till men dagen efter kom en kallelse till den 12 november redan. Lite smånervös för den är jag eftersom Ida ska vara vaken. Jag hoppas hon inte är lika svårbedövad som mig?!?! Jag måste säga att jag är lite skeptiskt till att låta henne vara vaken men vi får se hur det går. Sövning är heller inget man ska göra i onödan men hur får man henne att sitta still liksom???? Vi pratar om ejdihejdi nu. Hon är inte känd för att sitta blixtstill. Hon sitter numera kvar på stolen men hon rör sig hela tiden.