Jag börjar med att förvarna för att inlägget kanske blir lite rörigt och obegripligt. Jag har inte sovit i natt. Jobbet har börjat igen och därmed sömnproblemen. Så länge man är på jobbet fixar man det bra. Det är på kvällen tankarna kommer om den och den eleven. Det har varit många såna nu.

Det känns inte som jag hinner skriva längre. På jobbet är det fullt upp som sig bör och sen blir det kväll och då är det fullt ös till barnen somnar och sen börjar tredje skiftet med städ, tvätt, disk och allmänt röj. Mitt liv just nu är så sjukt ointressant. Det är upp på morgonen, iväg till skola och jobb, jobba, hämta barn, laga mat, läxor, natta och sen städa för att sist kollapsa i sängen med en film. Det är skittråkigt. Det som händer just nu är jobbet men det kan jag inte skriva om. Jag ska inte skriva om det heller.

Våra morgonrutiner sitter rätt bra nu måste jag säga. Vi går upp vid 6, senast sju ska man ha ätit upp frukosten för att hinna borsta tänderna, håret och klä på sig. UNgarna är nästan alltid klara i tid. Enda undantaget är torsdagen då Ida har idrott men inte jagär hemma och kan påminna Ida om att packa väskan kvällen innan. Det löser jag oftast med att göra ordning högen kvällen innan efter kören.

Sen kommer de där andra dagarna. De där dagarna när man är helt slut innan man ens kommit till jobbet. De där roliga, fantastiska schemabrytande dagarna *extrem ironi* Så fort någonting inte är som vanligt är det fullständigt kaos. INgenting fungerar för Ida. Det kokar is kallen på henne. Hon gapar och skriker, kastar saker och stampar i golvet. Att klä på sig kan ta tre timmar för de sitter åt, klämmer, kliar, river... Frukost är bara att glömma för om man råkar skära plattmackan(hönökaka) liiiiite fel eller råkade ha på smör på den så rasar hela världen. Tårarna flödar... Jag vet att nästan ingen som träffar Ida kan tro på detta och tror jag överdriver. Jag säger bara en sak. Välkommen hem till oss klockan sex en morgon nästa gång det är friluftsdag, temadag, utflykt, skolteater eller i princip vad som helst som inte är vanliga lektioner! Din hjälp behövs men vad du gör, bli inte arg!!!!

Idag var en sån dag. Idag var det Gamlisjobben. Jag hatar alla såna dagar! De är inte förenliga med Idas behov av samma lika varje dag. Sen har jag full förståelse för att det anses tråkigt och oinspirerande för vanliga dödliga men för nån där varje dag är kaos och strukturen och rutinerna är det enda som håller ihop allting och ger det stadga så försvinnner den försvinner allting in i kaoset. Kaoset tar över. Det är fritt fall och ingenstans att hålla fast sig i. Det är som att åka en berg och dalbana men utan att man kan se vad som kommer härnäst. Du kastas bara omkring. Funderar på om man kan få dispens såna dagar? Tänkte ta upp det med BUP nästa gång får vi se vad de säger.