Faktum är att jag har massor att vara stolt över. Mina barn så klart som är det bästa som hänt mig. Mina småkusiner J, A, J som inte är så små längre och som mitt i nya vuxenlivet driver hjärtefrågor i föreningar de är med i. Lite extra stolt över "minstingen" J som får kämpa lite extra hårt i tillvaron men vägrar ge upp. Älskar er!

Jag fick igår kväll ett meddelande från min moster. Hon är, precis som jag, förbannad, ledsen och besviken på människor som använder facebook som forum för att att sprida sitt hat mot människor. Hon funderar på att ge upp facebook eftersom hon inte uppskattar skiten som sprids där. För en vecka sen höll jag med henne. Nu har jag rensat lite och valt att inte se vissas inlägg längre(Tips Britten!) och nu finns där nästan ingenting sånt längre. Min moster har ett hjärta av guld. Hon har precis blivit av med sitt jobb på ett korttidshem för barn och ungdomar och nu funderar hon på att lägga sin energi på att ta emot flyktingar istället. Som sagt, om det blir verklighet eller inte så är jag stolt! Stolt över människor som tror på medmänsklighet, kärlek och empati. Världen blir mycket bättre om vi sprider kärlek och omtanke istället för hat och missunnsamhet. Hat föder IS/SD/nazister och såna organisationer. De bidrar inte till någonting positivt i vår värld.