Aldrig mer ska vi ratta in bilen på vägen som går till dagis. Vårt sista fixaruppdrag är gjort. Vårt sista städ. Inga fler utvecklingssamtal och inga fler möten med resursteamet. Efter tio år på förskolan så tackar vi för oss. Hur tackar man för 10 år av torkade tårar, uppfostran, plåstrade knän och lästa sagor? Hur tackar man för alla oändliga timmar med dokumentation, jagande efter speedygonzalesX2 som inte sitter still vid samling eller matbordet? Tio år av blöjbyten, torkade rumpor och potträning? Utflykter, upptäckande av hållbar utveckling och sopsortering? Hur tackar man någon som haft lika stor del av barnens uppfostran som vi föräldrar?  Det finns inget vettigt sätt att tacka på. Det är en del av vårt liv som försvinner- på gott och på ont. Ett kapitel som avslutas. Nu är det slut iaf. Om några timmar ska hela familjen tåga in på dagis och hämta vårt barn för sista gången. Vi ska ta hans av personalen nogsamt packade saker, överlämna en futtig gåva och några ord på en papperslapp som symbol för det hästjobb som personalen och ffa vår kontaktperson gjort under åren. Jag har absolut ingen aning om vad man kan köpa som tack. Det går liksom inte att tacka för sånt men jag har skrivit ihop ett A4papper och med foto på baksidan som hälsning från familjen.   Det och en presentförpackning med kaffe, te, choklad och lite andra små godsaker får duga som symbol. Jag tror jag skulle kunna fylla ett A3papper med saker personalen gjort.