Efter tio år på samma förskola så tackade vi igår för oss. Erik går vidare till skolan och förskoleklass from i höst. Vi sexåringsföräldrar inbjöd till barnteater "Diamantmysteriet" som sexåringarna skrivit och hittat på själva med viss hjälp av fröknarna(de kallar sig själva för det innan någon går i taket precis som de själva säger dagis...) Efter teatern som handlade om en megastor diamant som fanns att beskåda på den lilla stadens museum under två dagar. Hela staden kommer för att titta på diamanten(tre fotbollsspelare, en prinsessa, två balettdansöser, ett lejon och två som jag glömt bort... Kan det vara magiker? känns inte som det är rätt..) På museet finns också en bakerska och en biljettförsäljare. Alla beundrar naturligtvis den här diamanten och återkommer för att fortsätta beundra den dag 2 men då är diamanten borta!!!! Vem har tagit diamanten? Detektiverna tillkallas. Alla människor frågas om de är skyldiga men ingen erkänner men vad är det för något konstigt som en av fotbollsspelarna har under tröjan????

På sann Lassemajastil reds historien till slut upp.

Efter teatern var det picknick ute på gården och det är något magiskt med dagis tillställningar. Det är alltid bra väder! Aldrig har vi suttit inne för att vädret varit dåligt. Inte en gång på 10 år. När vi ätit upp var det dags för frökningarnas presentkalas. De fick varsitt hjälrta med citat där barnen beskrivit fröknarna. Till förskolan hade vi köpt en fågelholk med inbyggd kamera för att nästa år kunna följa nya fågelungars liv och tillväxt. En superbra present till en förskola som haft natur/hållbar utveckling/miljömedvetenhet som självklart tema under alla år långt innan det hamnade i nån läroplan. Det är nog därför fröknanrna är så bekväma med att kallas för just fröken/dagis. För dem har man alltid jobbat så här och det var ingen skillnad från när det hette dagis och när det skulle heta förskola. Det enda som förändrats är att kommunen försämrat möjligheterna till att låta barnen sopsortera och återvinna. Närmaste station nu ligger för långt bort för att man ska kunna ta med barnen. Förr låg den 100m från förskolan och de återvann allting som gick. Skäms kommunen!

Efter presentöppningen så var det dags för tårtkalas. 13 olika tårtor fanns att välja på. Jag tror alla fick så de var nöjda. Själv hade jag fuskat med bageritårta men man kan inte hinna med allt. Jag vägrar ställa mig och baka klockan 10 kvällen innan när jag kom hem från kören. Nån måtta på galenskapen får det lov att vara. Bilder på tårtorna får ni klara er utan. Jag glömde mobilen hemma...

Ikväll är det dags för nästa picknick. Idag är det Idas klass som ska träffas för att äta och leka i en park i närheten. Säkert jättemysigt men oj vad jag inte har lust och jag hoppas nästan på att det ska regna så det ställs in. Fy skäms på mig men jag känner att det varit lite för mkt sista tiden. Helgen fortsätter så och nästa vecka och nästa också. Sen går jag på semester så även om det fortsätter med massa möten så lär jag iaf slippa jobba också.

Just ja, vi har en födelsedag om en vecka! Det här lilla trollet fyller år.   Bra karl flicka reder sig själv! Vällingpulver och morgontidning så är dagen fixad sen  Min enda fråga är, vällingpulver? Åt hon ens välling??? Jösses vad den ungen givit mig gråa hårstrån. Hon har drivit mig till vansinnets brant och tillbaka fler gånger än någon annan nu levande varelse. Den enda som möjligen kan tävla i samma prisklass är väl då vår katt Minoo som var döv och älskade värme, gärna den i fönstret i solen över elementet... Den där dagen då hon hade ner 28 blomkrukor kommer nog gå till historien precis som Idas "bada dator-äventyr". De två tillsamamns hade skickat mig till Ulleråker(mentalsjukhus i stan). Tänk att min lilla gosebus fyller 9 år. NIO! Jag kommer ihåg när JAG var nio liksom. Som den äkta tweenie hon är så önskar hon sig kläder, skor, barbiedockor, hårsnoddar/spännen, smink och rullskridskor(heter det så igen?) 

Några foton genom åren på min gosebus   Herregud vad lika Julia hon är!!! På alla sätt!   Bröllopsfin                Och så har vi den där oförglömliga resan till Småland...   Som kostade oss en vänskap, en mikro och en ny telefon. Telefoner tycker inte om att mikras...