Tänk att jag har så många bästa dagar i veckan! Det måste innebära att livet ändå är rätt bra eller hur? Måndagar är bästa dagen på veckan för då återgår alla till skolan men själv är jag ledig. Lite teckenspråk iofs och rätt ofta läkarbesök som jag lägger på min lediga dag men ändå rätt ofta så har jag några timmar för mig själv där musiken sätts på så högt att katten, om vi hade haft nån, hade flytt fältet. Jag avskyr att städa. Jag gillar när det är klart men ogillar själva processen och blir på uselt humör men får jag göra på mitt sätt är det ändå bara trevligt. Ensam hemma, hög bra musik som dånar och jag får sjunga med och så städa i lugn och ro. Det är himla trevligt. Om det dessutom är fint också så är det bara en bonus. Däremot, som sagt, att städa med huset fullt av folk är det värsta jag vet. Då är jag surare än en flaska ättika   Tisdagar är ganska nice också. Kort arbetsdag med fullt ös i regel på jobbet för att sen hämta A från skolan och sen hem och möta körtjejerna. Linnéa och A leker så himla bra ihop och tisdagar med scouter och kör är en höjdare. Alla är nöjda och glada.

Onsdag och torsdag erkänner jag är rena transportsträckor. Långa, tråkiga dagar på jobbet med alldeles för få elever. Jag tycker inte om att bara vara. Jag vill jobba!!!! Jag vill undervisa eller prata med någon eller göra något iaf. Onsdagen vägs upp av kören dock för det är bästa kvällen på hela veckan.  Sen kommer fredagen och då är det helg igen och det är ju toppen  Jag har alltså vänt på det. Jag har 5,5 toppendagar och 1,5 tråkdagar. Helt okej faktiskt tycker jag.

På söndag kommer Ida och Linnéa sjunga i kyrkan. Släkt och vänner är varmt välkomna att komma och lyssna. De sjunger gospel. Man är välkommen till präststugan mitt emot kyrkan från 15 då serveras det våfflor och man kan sitta och måla eller handarbeta om man så gillar. Det där sista är ingenting för mig. Jag är sjukt avundsjuk på Emma som håller på att lära sig virka och det blir liksom snyggt. Fia+ virknål/stickor/nål och garn/tråd= katastrof...  Å andra sidan kan man ju alltid bjuda på några gapskratt men jag tror jag undviker det tills nån gång när jag känner att självkänslan klarar av det.  Å andra sidan skulle inte resultatet vara speciellt mkt bättre om jag skulle ge mig på en ikonmålning heller Jag får väl hålla mig till att pärla lampskärmar. Det ska jag nog klara av iaf!