Det är jag uppväxt med att få höra. Mest från mormor i ärlighetens namn men jag var ju där jämnt så det kan ju förklara varför det fastnat. Nu håller jag verkligen inte med om det. Snarare tvärtom men jag kom att tänka på det idag. Här gick jag och gnällde imorse och tyckte synd om mig. Sen kommer det hit någon stackars trött, utarbetad mamma med först ett glatt och nöjt men något speedat barn och så en gnällfis. Det fick över med tiden för för en stund sen var det skrikfest hemma hos mig. E klämde fingret i dörren och det gjorde garanterat skitont. Han är alldeles svullen och har ett sår på fingret och han skrek som aldrig förr. Lägg sen till att han var fullständigt slut för att han inte sovit middag varken idag eller igår så förstår man att orken tog slut. Han skrek och lillebror som också var helt slut hjälpte till lite mellan varven.

Jag har en favoritseriestrip som är rätt rolig. Kalle och Hobbe. Kalle vaknar en morgon och hans humör tecknas med ett åskmoln ovanför huvudet med blixtar som skjuter ut. Minspelet är matchande. Kalle lyckas verkligen sura ner hela sin familj och när han kommer till skolbusshållplatsen så surar han ner granntjejen(Är det Maggan hon heter eller är det fårn Dennis?) också som verkligen ser ut som en ättika med åskmoln ovanför. När Kalle ser det ser man hur ett elakt flin kommer på läpparna istället för att sen bli trallande glad. Han gav bort sitt dåliga humör.

Eftersom det här inlägget iaf handlar om riktigt dåliga liknelser så tänkte jag på det också. Om livet är tungt finns det alltid någon som har det värre. Jag har slutat gnälla nu   Fast å andra sidan så har jag ingen rätt att gnälla. Frukosten och medicinen gjorde susen. Lugnet har infunnit sig istället. Hon behövde nog en dag hemma i lugn och ro, bortsett från skrikfesten, kalaset och massa gäster då  Den övertrötta tonåringen kan jag inte göra så mkt åt. Den övertrötta femåringen ligger och sover just nu så livet är under kontroll. Jag får helt enkelt sluta gå upp så infernaliskt tidigt på morgonen. Jag vaknar med ett ryck strax efter fem och kan inte somna om. Trött som bara den men måste upp. Imorse vaknade Erik för att hans kudde(min arm) gick upp. Han hade verkligen inte sovit klart för jag orkade inte bråka isäng dem igår utan lät dem vara uppe lite längre. Bad idea!

Nu ska jag nog försöka göra nån nytta innan Karin kommer hem med pojkarna. Skrikfesten urartade lite så hon fick åka iväg med bilen, skjutsa Emma till affären eftersom vi behövde handla och samtidigt låta pojkarna få sova lite. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Vissa dagar i det här huset kräver en balansakt av rang för att ens likna en fungerande familj. Det erkännes mer än villigt. Idag är en sån dag. Idag är det Linnéas födelsedag. Det i sig innebär en del förändringar i rutinen som inte är så bra för alla i familjen. Rutinen rubbas. Vår vanliga rutin är att vi går upp, lullar runt en stund innan vi äter frukost. Vi klär på oss och åker iväg eller hittar på nånting som en lite utflykt, handling eller liknande. Det spelar ingen roll vad vi gör bara vi kommer iväg som vi gör till skolan. Det kan vara en femminuters handling eller en promenad till lekparken eller att Ida och Erik får leka av sig på fotbollsplanen. Ut och iväg är liksom tanken. Funkar kalas alla dagar i veckan utom just födelsedagar kanske då.

Jag kna också konstatera att det blev för mkt för henne igår. Först åkte vi iväg och handlade födelsedagspresenter och lite grejer till matsäcken. Sen hade vi läkarbesök(kommer i ett senare inlägg) och sen direkt hem, packa om och åka iväg till Britten för att åka pulka och leka med hennes barnbarn. Superkul saker alltihop men idag kommer reaktionen. En av sakerna igår hade nog varit lagom. Inte alla saker samtidigt. Idag vaknade Ida och var arg. Inte så där gulligt arg som Lotta på Bråkmakargatan när hon klipper sönder sin fina ulltröja utan mer som en uppretad bålgeting. När hon inte var arg längre så grät hon. Hela tiden. Ingenting gick som hon ville.

Vad gör man då? Du kan inte sitta bredvid för du har en frukostbricka att fixa, ett födelsedagsbarn att fira. Resten av familjen behöver frukost. Ida behöver frukost och medicin. Fort! Helst igår. Jag lät henne ligga i sängen och gråta. Satte på lugn musik som jag vet att hon tycker om. Firade Linnéa. Gjorde frukost som Ida också fick på sängen idag tillsammans med medicinen. 2 portioner gröt  ch medicin senare så är hon hanterbar igen, iaf för stunden. Ibland tackar jag Gud för medicinen faktiskt. Och kanske lite gröten också.

Ni som kommer för att gratta Linnéa. Blunda för stöket och det odammsugda golvet. Idag gick det inte som planerat. Ibland är det inte så enkelt att vara ensamstående mamma. Jo, ensamstående mamma. Jag har en man som kommer hem och sover men han gör faktiskt ingenting annat just nu.