Jag är förmodligen sista i Sverige med att ha upptäckt detta men vi har suttit och tragglat läsning med Ida. Först på bokstavsnivå för att sen avancera uppåt lite. I början gick det inte alls. Det var nattsvart mörker och alla uttalade de där orden- dyslexi. Hon visade alla tydliga tecken på det. Blandade ihop bokstäver, bokstäverna flög runt på pappret. Hon kunde bokstaven ena dagen för att tio minuter senare inte kunna nån. Frustrationen var total. Vi körde övningar på alla sätt jag känner till(Bornholmsmodellen, ljudning, Montessori osv) Det gick inte. Ungen var totalt ordblind. Nu är inte jag den som ger mig och inte heller hennes lärare eller speclärare så vi kämpade på 7 dagar i veckan. Rätt var det var så kunde ungen bara läsa. Det var bokstavligen en polett som ramlade ner och hon förstod alla de där konstiga krumellurerna på pappret. Snacka om glädje! Sen dess har hon läst på allt. Allt verkligen. Hon läser på skyltar, bilar, mjölkpaket. Om det är nåt hon inte förstår så frågar hon. Ungen har ett ordförråd som är utan dess like och har alltid haft.

Igår satt jag och läste saga på kvällen som vi alltid gör. I ärlighetens namn är inte alla sagor roliga men läser gör vi, om halvans alla bilar, Mamma Mu(favoriten), Totte och Malin, rim och ramssagor, Alvas födelsedag och om hundar kan bo i lägenhet eller inte osv. Vi läser. Igår läste jag och när vi hade några sidor kvar tog Ida över Halvanboken. Jag trodde hon kunde den utantill för om ungen kan nåt så är det saker utantill men den var så ny? Tittade på henne när hon berättade och ungen läser ju, helt flytande?!?!!? När hände det liksom? INte en gång stakade hon sig när hon läste tre sidor. Så bra läser inte ens Linnéa tror jag? Ska vi hoppas på samma mirakel med matten nu okcså när läsningen sitter på plats? Den går lika bra som läsningen gjorde i början- dvs inte alls! Specläraren tog paus från matten ett tag i slutet av förra terminen för Idas hjärna tillgodogjorde sig ingenting iaf. Vi får hoppas på samma explosion i utveckling i matten som i läsningen. Det vore skönt att avancera från 3+2 för både Ida och mig.  Det blir jobbigt ändå för henne att komma ikapp åk 1 o 2. Tur att hon är så arbetsvillig ändå den ungen