Idag åker jag bort med jobbet igen. Den här gången inte lika länge. Jag kommer tillbaka imorgon kväll igen men trots det så är det jobbigt att åka hemifrån på morgonen. Jag kommer sakna barnen och jag vet att de saknar mig. Hur man än vänder och vrider på det i dagens jämställdhetssamhälle så är jag barnens trygga punkt. Inte för att jag är mamma utan för att jag är den som är hemma. Jag är den som vabbar, vårdar, tar hand om, skjutsar, bakar, hjälper till med läxor och ställer upp på alla sätt man som förälder ställer upp. Jag är den som sätter barnen som # 1 i mitt liv, varje dag! Jag är den som barnen vänder sig till när det kryper i benen, kliar på ryggen, huvudet värker eller man bara har en dålig dag och känner sig lite ledsen inombords. Jag ska inte säga att jag är nöjd med det. Det är jag inte. Jag vill självklart att barnen ska ha två såna föräldrar. Nu är inte fallet så. Hans jobb är viktigt för honom och då blir det jobbigt att åka bort.

Å andra sidan så är det viktigt att jag åker bort. Jag måste göra det och låta dem få skapa en vardagsrelation som fungerar för dem hur jobbigt det än är för alla parter. Det är nödvändigt.

Jag får också ut vissa fördelar av det hela. Jag får sova ensam i en säng utan att behöva vakna mitt i natten av ledsna barn som drömt mardrömmar. Jag får ingen liten pojke som ska sova på min arm hela natten, oavsett om min arm somnat eller inte. Jag ska njuta av mina timmar i ensamhet. Tro inget annat! Dessutom slipper jag avlusning del 2 av barnen som står på agendan idag  Det överlåter jag med varm hand till valfri frivillig! Jag införskaffade iaf lusmedel igår och med den följde visst fler kammar så nu har vi tre luskammar i familjen. Hoppas att vi slipper det fler gånger nu! Den här hösten har varit helt makalös vad gäller löss. Det gillas inte! Vi har dock inte drabbats mer än nu då men alla verkar ha det, många gånger?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...