I förra veckan skrev jag ett inlägg som var långt som bibeln och som när det skulle skickas iväg bara försvann?!?! Jag tryckte på sänd och sen poff var det borta. Jag orkade inte skriva om det en gång till. Sorry! Det var verkligen hur långt som helst och handlade om reaktionerna från mitt brev till rektorn, om att jag är trött och less och om vår lediga vecka. Ni får fantisera istället  

Höstlovet kom och gick iaf och det var välbehövligt. Det blev den semester som jag inte hade i somras. Jag stängde av jobbet helt och fullt. Det var återhämtning enbart på schemat. Ida åkte till mormor på måndag kväll och där stannade hon hela veckan ut. Hon ville inte åka hem. När Ida kom hemi söndags åkte Erik dit istället för han har ingen skolplikt och han verkar inte heller ha bråttom hem. Jag gissar att han skriker i högan sky när de åker in till stan "Inte svänga höger i rondellen!" Det är strängeligen förbjudet för mormor eller morfar att svänga bilen åt höger i rondellen som leder från deras väg till oss. Han stannar nog tills han blir utkastad gissar jag. Han får gosa med mormor, kolla på Kalle i Sellnäs(heter det så?) på youtube och arbeta med morfar. Livet är på topp då om man är snart fem år och heter Erik. Han har inte större krav på tillvaron än så. Nåt att ta efter kanske fast jag byter nog gärna ut samtliga punkter på hans lista  Sjunga, läsa och djupa diskussioner känns mer lockande.

Appropå djupa diskussioner så har jag haft medarbetarsamtal idag. Det samtalet brukar i praktiken också vara lönegrundande så vi får se i vår sen hur den biten gick. Löneförhandlingar för oss lärare brukar ha en tendens att dra ut på tiden. Kan bero på att vi aldrig får det vi vill. Vi halkar efter tom sjuksköterskor som har kortare utbildningstid än oss och barnmorskorna ska vi inte prata om som har lika lång. Vi lärare kanske ska byta till vårdförbundet istället  

Nu på lovet har jag också lekt med tanken på om jag skulle börja plugga. Jag har massa olika yrken som jag vill prova. Konstigt nog är alla dessa inom servicebiten. Jag kan tänka mig att bli barnmorska. Sjuksyrra. Psykolog. Präst. Just präst var jag inne på redan från början när jag sökte till universitetet första gången(Hjälp det var 20 år sen!!!!!). Då var jag inte alls sugen på att ta upp kampen om kvinnliga präster som var omdebatterat då och de som fanns fick utstå en del fulheter från gamla stofiler. Jag ville inte dra det lasset då. Nu å andra sidan är jag van att möta människor i kris, har mängder mer livserfarenhet så nu skulle det vara givande och intressant. Fördelarna i lärarjobbet finns ju där(fundera kring hur man får ut ett budskap, arbetet med människor, arbetslagstänket) men dessutom också få ägna sig åt djupare diskussioner. Jag gillar djupa diskussioner där man utmanas att tänka efter och utvecklas. Helt ärligt tror jag inte att jag kommer kunna bestämma mig för ett yrke som jag vill jobba med resten av livet. Eftersom jag är så himla vetgirig så vill jag lära mig mer hela tiden. Det var därför jag blev lärare. Du kan aldrig lära dig nog. Du lär dig massor av eleverna varje dag.