Igår var det dags för föräldramöte på Emmas skola. Jag kan konstatera att jag för Emmas del inte är orolig alls. Hon kommer nog trivas bra men jag flaxade lite extra med öronen när man kom in på det här med resurser, special-lärare/-pedagoger och deras sätt att jobba. Jag är inte imponerad. Alls! Faktiskt är jag riktigt orolig för de barn som behöver hjälp på skolan. Barn med adhd/aspergerproblematik. Jag började prata med en mamma i klassen efter mötet och där kräp det fram att hennes dotter har ADHD och har gått i liten grupp. Hon har det kämpigt så jag talade om för henne vad skollagen säger och att hon har rätt att bråka tills hennes dotter fått den hjälp hon behöver. Tyvärr, för varför ska hon behöva bråka??? Jag kunde inte släppa detta över natten utan låg och funderade så idag skrev jag ett brev till skolsköterskan på skolan som också är en vän.

Ska bli intressant att höra svaret. Jag vet redan att skolsköterskan är med på mitt tåg men nu får hon lite mer ammunition förhoppningsvis.

Jag måste ha ett av världens mest omväxlande jobb. Dels har jag naturligtvis lektioner efterosm jag är lärare. I det ingår att förbereda lektioner(se till att täcka in så många delar av läroplanen som möjligt varje lektion. kopiera, skriva uppgifter, fundera ut lösningar på hur man når olika elever mm), sen har jag själva lektionen och det är ungefär lika enkelt som att jonglera med tio bollar i luften samtidigt som du har fem tallrikar du ska jonglera med. I varje grupp kan de läsa olika ämnen på helt olika nivåer så det är inte ovanligt att man kastas från This is a red dog till meningar som motsvarar Bkursen i engelska på gymnasienivå eller steg fem eller vad den heter numera. Du kastas också mellan svenska, engelska, matte, SO hejvilt och måst eklara att diskutera Hållbar utveckling lika effektivt som du redogör för en grammatisk regel eller skillnaden mellan adjektiv och adverb. När lektionen är slut måste du gå igenom vad elevn gjort, rätta, planera nästa lektion, skriva tjänsteantecningar om lektionen, föra in elevfrånvaro, ringa frånvarande elever/föräldrar, planera möten, vara med på möten där inte bara eleven är inblandade utan även föräldrar, socialtjänst, olika vårdinstanser mm. Helst ska dockså hinna med att vara vaktmästare när nåt går sönder, ringa och bråka om sophämtningen som glömts bort igen, hålla efter hantverkare som irrar omkring och inte hittar felet, beställa papper helst innan det tar slut, beställa böcker/läromedel/skrivblock/pennor, vattna blommor, lösa akuta problem, egen fortbildning, samtalspartner för ledsna elever, duka fram fika, äta pedagogisk lunch, hoppa in och täcka för varandras lektioner när någon msåte åka på möte, fundera över schemaändringar både för dig själv, dina kollegor och eleverna när nåt inte fungerar, handla. Det här är bara ett litet axplock av vad jag gör på min arbetsdag. Ibland kan jag bara drömma mig bort till en värld där endast lektioner och lektionsplanering och egen fortbildning ingick i lärarjobbet.  Tänk vad bra mina lektioner skulle bli då!

Vilka idioter det finns! Jag blir verkligen helt skogstokig över människor som på fullaste allvar tror att människor av annan härkomst eller bara pga utseende skulle vara mindre värda. Läste Aftonbladet och såg den här artikeln. Hur fan är man funtad om man beter sig på det sätten. Dessutom är ett litet barn inblandat! Undra vem som har de stora felen rent gentiskt liksom  För mig är sånt beteende i stil med Nazitysklands utrensning. Bura in och släng bort nyckeln säger jag! Omprogrammering i värsta diktatorstilen är en annan möjlig väg. Det finns vissa saker i världen som är och måste vara okränkbara. Människolivets helgd är en sån. Respekt för en annan människa(alla människor!) är en annan. Det tycker jag!

I helgen blev det inte så värst mkt äppelmos kokat. Inget alls faktiskt. I lördags fick Erik feber. Hela förmiddagen var han ynklig och smågnällig. Min kusin kom och hämtade fallfrukten till sina älgar så de får en trevlig sista måltid, eller ska vi säga dryckestid för jästa äpplen lär väl bli rätt smaskiga för äldgarna som blir fulla och sen lättare att skjuta   Ja, jag har inget emot älgjakt(viltvård) och om nån vill ha mina äpplen så varsågod liksom. Jag slipper iaf ta hand om dem. Idag däremot tänker jag nog plocka lite mer äpplen att koka till mos. Det är skönt att ha frysen full för det går liksom åt en del hemma. Måste fixa lite fler burkar bara att frysa in i. Mina är slut.

I fredags åkte vi istället hem till min moster Britten och fikade där. Fick träffa kusin Josefin samtidigt. josse väntar barn lite senare i år. Mysigt! Synd bara att de bor i Stockholm men jag ställer gärna upp som barnvakt!

I lördags spelade Emma match igen. Vi hann se slutet av matchen iaf. På vägen hem över planen ville Erik träffa grannen så vi gick igenom hennes trädgård där hon satt och glassade i solen. Hon har opererat axeln och får inte göra nåt alls just nu. Hon gillar inte alls att sitta still så hon bjöd oss på kaffe och en pratstund. Erik fick leka en sväng i hennes trädgår under tiden.

På kvällen sen var vi på kräftskiva med firman. Alltid lika trevligt och den här gången nästan städat också. Alla var mer eller midnre vakna när taxin kom för att köra hem oss  

Igår var vi trötta. Jag fick sova några få futtiga timmar innan barnen kom hem med leveransen eftersom Emma skulle spela match igen. Gud så trltt jag var hela dagen igår! Sjukt faktiskt. Och nej, jag var inte bakfull! Då hade jag inte klagat för det är självförvållat i mina ögon  

Nu är det dags för fredagsmyyyyyyyyyyys   Jag gillar verkligen mina fredagar. Först har jag lektion hela förmiddagen, bättrar på med arbetslunch och sen hem och njuta av att komma hem tidigt, hinna hämta Ida direkt från skolan, Erik från dagis direkt från läsvilan. Hemma hinner man slappa lite. städa undan lite inför helgen kanske eller åka iväg nånstans och hälsa på. Idag tror jag att jag åker till mamma om hon tar emot oss! Vi får se.

Annars åker vi väl hem och kokar lite äppelmos. Igår blev det 6 liter mos och en liter saft som bonus. Älskar min saftmaja som jag iofs fått ärva men vad gör det! Jag kokar äpplena, mosar i vaggan och sen sötar. När moset är klart kan man sen samla upp saften som blivit och voila så har man lite måltidsdryck eller som idag en festis till Idas naturdag i skogen utan att behöva åka och handla. Jag använder den verkligen massor under hösten.

Hur kommer det sig att alla skolor ska göra allting samtidigt? Föräldramöten tex, det ska man ju ha. Inte bara ska alla ha det utan alla ska ha det samtidigt! Har man barn på flera skolor/förskolor så blir det sjåigt. I tisdags var det föräldramöte på Idas skola. 3 timmar långt och informativt men också vädligt mkt upprördhet. Upprördheten är befogad också. Barnen har precis flyttat in i paviljonger. När skolan började fanns iofs väggar och tak på plats men inte så mkt mer. Inga krokar att hänga kläder, inga hyllor att ställa skorna på. Föreställ er en liten hall på 4kvadratmeder där 75 barn ska tränga sig in efter rast. 75 jackor ska ta vägen nånstans. 75 par skor ska ta vägen nånstans. Det är fullständigt kaos.

Ute på skolgården sen kommer de riktiga bekymren. Det finns inga leksaker öht. Det kan man väl leva med eftersom bygget pågår. Jo, du hörde rätt. Bygget pågår PÅ skolgården... Det innebär att traktorer, lastbilar, varubilar, hantverkare, kranar kör omkring på gården. Hantverkarna lägger ifrån sig verktygen så barnen kan få tag på dessa. Hur kul är det med en stcksåg i händerna på en 7åring? Hur mkt vett har de? Min Ida skulle kunna ställa til med en hel del skada kan jag säga på 2 minuter obevakad tid. Inte nog med att lokalerna inte är klara, eller skolgården.

Utemiljön har man löst genom att barnen får gå till den gamla skolgården på rasterna. Bra kan man tycka eftersom det är så nära. Eller är det det? Varje rast ska 200 barn passera en ganska tätt trafikerad vägsnutt där byggfordon, lastbilar till åkeriet och bondgården längre upp åker. På vägen finns inget övergångsställe. Bilarna kör inte sakta eller ens försiktigt. Det finns ingen grind som fysiskt håller barnen kvar från vägen varken från paviljonhållet eller från skolgårdshållet. Det har lärarna löst med att ha personal stationerade på vägen hela rasten. Behövs inte rastvakterna där barnen är?? Dessutom kommer det varubilar och kör IN på skolgården lite nu och då. Återigen står en personal vakt vid bilen för att säkerställa att inga barn råkar illa ut. Under mötets gång får vi höra om flera incidenter som hänt barn på raster, på väg till och från olika byggnader. Vi får höra förädrar berätta om bortglömda barn som själva får gå tillbaka till skolan över den tungt trafikerade vägen för att ingen vuxen finns kvar. Låter inte detta som en fantastisk skolmiljö för småttingar?

Det blir bättre dessutom... För snart kommer man gräva upp parkeringen och göra arkeologisk utgrävning där. Det blir jättebra för då måste 200barn, syskon och föräldrar parkera på andra sidan Vattholmavägen, ta sig förbi två byggarbetsplatser och en stor väg som okcså byggs om/leds om för att ta sig till skolan. Just nu funderar iaf jag, men många med mig, om det verkligen är värt att ha kvar barnen i skolan i Gamlis??? Jag vet inte faktiskt. Ida har fått en fantastisk lärare iofs men väger det upp?

Jag måste också säga att jag beundrar personalen som jobbar under dessa omständigheter. Ingen skugga ska falla på er. Ni gör ett bra jobb och månar verkligen om barnen men ni ska heller inte behöva jobba under dessa förutsättningar.

Har länge funderat på om jag ska skriva några ord om släkten och den strid de för mot och med varandra. Vi kan väl säga för er som inte är så insatta att de inte direkt är sams  Jag får väl börja med att säga att jag faktiskt tycker om mina mostrar. Allihopa! Alla har de sina egenheter men det är det som gör oss till människor och faktiskt intressanta att känna. Jag har också mina egenheter och de är nog värst av alla   Däremot blir jag så in i själen ledsen när mina mostrar(och mamma) inte kan hålla sams. Det värsta är dessutom att det är helt onödigt. Den främsta orsaken till deras osämja är min mormor som väl inte är den mest sympatiska människan på jorden. Hon gillar att spela ut folk mot varandra. Hon favoriserar vissa av sina barn och gör ingen hemlighet av att de är bättre. De som står sämre i kurs får också höra det, utan krusiduller. Eller vad sägs om att man som dotter fått höra att man inte är vatten värd?! Låter väl kärleksfullt... Det mest tragiska är dessutom att det är lååååångt ifrån det värsta.

Som motpol har morfar funnits. Han har inte alltid varit bra har jag förstått men så länge jag varit med i bilden har han iaf balanserat upp räv och rackarspelen, hållit tillbaka elakheterna och förhindrat katastroferna. De senaste åren har han varit dement och klarar inte längre att göra det och det har märkts på osämjan syskonen emellan. Alla syskon har nog inte förstått hur mormor håller på heller. Det gjorde inte jag heller som yngre för jag har alltid varit en av favoriterna. Det var ett brutalt uppvaknande och inte alls trevligt. All heder till mamma dock som aldrig pådyvlat mig hur mormor kan vara utan dolt det länge och väl och nog inte velat visa det.

Nu har det tillåtits gå så långt att sämjan är borta sen länge. Polishen är bortputsad. Skalet är borttaget. Det gör ont i själen men jag hoppas att vi kusiner kan ställa oss över våra föräldrars(morföräldrars) förehavanden och visa att vi är större som människor. Visa att nånting vackert faktiskt kan växa i den vidrigaste av jordar. Likt maskrosor i en asfalt eller prunkande blomster på baksidan av Auschwitz.  

Den här helgen, precis som förra, var fullproppad med fotboll och sovmorgonarna lyste med sin absoluta frånvaro. I fredags hade vi jobbfest på jobbet. 47personer kom till vår villa och vi trängde ihop oss i vardagsrummet. Det blev trångt som sjutton men väldigt trevligt och det är väl ändå huvudsaken  Hem efter festen som inte blev så sen iofs men jag kom i säng kl 1 och somnade som en klubbad säl och vaknade av att Linnéa stirrade på mig mitt i natten och hävdade att klockan var sex och jag behövde gå upp. Jag var inte riktigt överens med henne på den punkten men det var bara att kliva upp, packa väskan och åka iväg kvart i 8 för att hämta upp N och sen åka vidare till fotbollsmatcherna. Kl 8,20 började första matchen. Själva spelandet gick riktigt bra. Okej, de förlorade 2 av 3 mathcer men de spelade bra. Passningsspelet finns där nu. Kul att se och ffa tycker Linnéa att det är roligt med fotboll igen.

Efter matcherna åkte vi iväg för att köpa present till Emre som skulle firas. Egentligen fyller han år idag men idag har Emma och Ida fotbollsträning så vi gjorde det då istället. Efter kalaset åkte vi iväg och handlade, kom hem och förberedde ännu en födelsedagsmiddag för vi firade pappas födelsedag den 27 men vi firade honom i lördags istället. Ingen present men väl en middag som sagt   Presenter fick däremot en annan kille som fyllde år igår. 3 år fyllde han. Fritte, mormors hund. Det var viktigt och han fick en fint ben att gnaga på och en massa klappar och kramar så jag tror han blev nöjd. Även Minoo, min katt som bor hos mormor, fick ett par presenter. Hon fyller 17 nu i slutet av månaden så hon fick lite godis. En med anti-hårbollfunktion och en bara för att njuta av. Lite svårt att köpa present till en tandlös katt. Hon fick Forl för ett par år sen och sen dess har tänderna rasat ut eller dragits ut hos veterinären när hon fått ont. Nu tror jag faktiskt inte att hon hade några kvar mer än de allra minsta. Skönt för henne att slippa ha ont! Tänder ärklart överskattat om du frågar mig.

I säng kom vi så klart men lite för sent igen. I söndags var det bara att kliva upp alldeles för tidigt igen. Ingen Linnéa fanns heller som tvingade upp henne utan det var mer jag som stod för tvångsdelen. Emma skulle spela fotboll kl 10 i Enköping. Vi spelade på farmors bakgård i princip så vi messade henne men hon hade stuckit ut på landet till Köping. Vilket sätt   Tjejerna vann mot Fanna med 2-0 som de innan förlorat mot. Kul att de spelar upp sig! I våras bytte de serie till F13-14 och därmed även till 9mannaplan. Hela våren förlorade de allt men nu har det satt sig med spelet, ytorna, reglerna och nu har de vunnit allt istället:) Det är inte illa pinkat när tjejerna ofta är 1-3 år älder!

Efter matchen åkte vi hem. åt lunch, laddade om för nästa match i Graneberg med F00. Även den vann Emmas lag och hon gjorde en hel del superbra räddningar, inkl en straff, så hon var nöjd efteråt.

Tja, ni märker ju vad jag gör på helgerna:) Det blir mkt fotboll med eller utan syskonskara. Så mtk annat hinner jag inte med dock. Jag får bli lite bättre på att göra saker i veckorna istället!