Ibland känns det som man får små överraskningar man hellre velat vara utan. Häromdagen fick jag ett telefonsamtal från förskolan där de berättade att de håller på med resursansökningarna för nästa år. Erik har resurs i skolan för att fsk tycker att han behöver det. Jag ifrågasätter inte det men jag ser inte själv att han har några problem heller. Han är väldigt aktiv och behöver vara ute och leka mkt men får han det så blir han lugn inne sen. Enkelt åtgärdat med att man är ute på fm och på em en stund. Tema, naturstudier och liknande aktiviteter kan man med fördel göra ute med små barn ändå. Färger tränas med vattenfärger i snön och på isen, förberedande matte i skogen/parken där man räknar kottar och löv, jämför pinnar, stenar och insekter.

Nu var det dock så att resursansökan inte beviljats eftersom vi inte har kontakt med barnhabiliteringen eller andra instanser. Förskolan bad mig således att ringa till habiliteringen för att få en kontakt. Här började jag undra lite. Vi har inget problem med Erik. Ida har problem men inte Erik och inte ens Ida har kontakt med habiliteringen?!?!? Varför ska vi ringa dit då? Vad kan de hjälpa oss med? Det känns inte rätt när vi inte ens har problem heller. Jag ringer en kontakt jag haft sen många år på resursenheten och rådfrågar och hon säger att vi inte kan ringa till habiliteringen. Det är helt fel... Jag fattar ingenting.

Nu har jag mailat till förskolan som inte heller verkar fatta varför deras kontakt sagt att barnen MÅSTE ha kontakt med hab... Nu får vi se vad som händer. Däremot tycker jag att förskolan kan kontakta en psykolog om de tycker Erik är vild som får titta på honom på förskolan och komma med förslag och sin professionella åsikt.