Klockan tickar på väggen och arbetskamraterna trampar hemåt i skymningen. Själv sitter jag och smattrar med min del av en otroligt rolig verksamhetsredogörelse som ska in till Skolinspektionen. Jag smattrar och smattrar och mailar fram och tillbaka för att få åsikter och inputs. Nu har mailen slutat trilla in på kontot och jag tror att jag fått ihop ett rätt okej utkast som är redo för slutgodkännande från andra inblandade och kollegor. Det kommer bli lite mer arbete med formuleringar och tillägg av saker men det mesta jobbet är nog faktiskt klart nu. jag ska rensa hjärnan lite genom att skriva här innan jag läser igenom en gång till, ändrar lite till och åker hem för dagen. Kvällen tänkte jag tillbringa på affären och Emmas fotbollsträning innan jag rattar hem för dagen.

Emmas fotbollsträning är lite syrerikt blod i min vecka. En gång i veckan som jag sitter och snackar skit med en annan mamma. Iofs är det mest fotboll, träningar och cuper men ändå så är det nåt annat än jobb och hem. Dessutom är det himla trevligt att få så mkt beröm för att jag har en så duktig tjej  Även om Emma inte är så intresserad av att höra hur bra hon är eftersom hon själv vill vidare och bli bättre så tycker jag att det är trevligt. So shoot me liksom  Jag är stolt över min dotter även om hon på hemmaplan mest verkar ha förvandlats till nåt som mer påminner om en korsning mellan en mammaätande tiger och spottkobra. Jag gissar att det har med hormoner att göra

Ni vet ju att det alltid finns en låååååååång lista på saker som man måste göra. Den listan brukar vara ungefär lika lång som listan över saker man borde göra. Det tråkiga i det här fallet är väl bara att listorna är fulla med tråkiga saker som måste eller bordes göras. Skittrist! Varför kan inte listan med måsten bestå av: äta godis, läsa en god bok, ta ett skönt bubbelbad, gå en lång promenad med musik i öronen eller ännu hellre sjunga i kör, fika med vänner, gå på bio. Av nån konstig anledning så finns aldrig såna saker med på listan över saker som måste eller borde göras?! Hur kommer det sig?

På min lista över måsten och borden finns varierande saker. Tapetsera om hela huset, köpa nya fönsterbrädor till alla fönster, nya rullgardiner eftersom persiennerna försvann med nya fönstren. Installera en fläkt i badrummet.

Den där sista punkten är verkligen ett måste som aldrig blir av! För snart 7 år sen renoverade vi badrummet. Vi gjorde allt. Rev ner ända in i träet/betongen under och byggde upp nytt. När allting var klart så kom Ida. Nåja, det var nästan klart. Det var lite småfix som att installera en fläkt. Innan vi renoverade fanns det nåt friskluftsintag eller fläkt eller nåt där. Det var innan. Den revs ju bort och sen dess har vi haft ett stort, fult och inte så diskret hål i väggen bredvid fönstret. När vintern kom blev det kallt. Konstigt?! Hålet var ju bara 2 dm i diameter eller nåt  Då tog en händig man och knölade in massa kökshandukar där. Gissa vad? Kökshanddukarna finns fortfarande kvar där. Jag hade hoppats att byggjobbarna skulel förbarma sig och sätta dit en till i badrummet när de ändå gjorde det i vardagsrummet och sovrummet. Jag hade typ kysst deras fötter om de gjort det. De vill inte få fötterna kyssta tydligen. Tråkmånsar  Fast den ena killens fötter kan jag kyssa ändå. Han är supersnygg. Synd bara att det skulle gränsa till pedofili att föreslå nåt. Fast han har ju kommit in i puberteten iaf för han har skäggväxt. Jäklig sexig sån! Dessutom tycker han att Erik är en festlig kille även om han är lite efterhängsen och tjatig. "Vad gör duuuu????", "Varför det?", "Varför har du sönder huset?", "Varför det?", "Vad göööör du?", "Varför det?", "Lagar du huset?" , "Varför det?" Bara att han gillar Erik är ju nästan värt att kyssa fötterna för  

Jag har nog bestämt mig för att ta bort alla måsten och borden. De borde förbjudas! De flesta saker blir aldrig gjorda iaf oavsett vilken lista de står på och inte är livsviktiga. Jag ska införa en ny måste-lista i mitt liv.

• Minst en gång i veckan måste jag ringa och surra med en kompis!
• Minst en gång i månaden måste jag träffa en kompis och ha roligt.
• Minst en dag i veckan måste vara fri från tråkigheter som hushållsarbete.
• Jag måste gapskratta minst en gång varje dag.
• Jag måste spela valfritt spel varje dag på mobilen.

Sist men inte minst kommer det viktigaste

• Och mitt bankkonto får aldrig eka tomt utan det ska fyllas på så fort det börjar minska  

men jag har fattat nu. Jag ska aldrig mer skriva nåt positivt här på bloggen. aldrig mer skriva att nåt går bra. From nu så ska allting vara skit och ingenting vara bra och absolut inte en enda själ kommer vilja läsa  

Tänker jag tanekn att ida är frisk från astman så blir hon sjuk. Skriver jag att det är mysigt att vabba så får jag igen. Vad har jag mer skrivit för nåt positivt att vänta bakslag på??? Måste fundera lite??? Jo, tandläkaren ja! Jag var ju till hygienisten och fick grönt ljus och allting såg bra ut. Enda var ju den där rotkanalen som var blottad och lite känslig. Den flourlackades ju och sen skulle det vara finfint. Undra om jag är allergisk mot flour? Innan ehandlingen så var det ju finfint. Dagen efter gjorde det lite ont. Dagen efter det gjorde det VÄLDIGT ont och helgen spenderades knaprandes varenda jäkla tablett jag kunde få tag i inkl voltaren som ju borde kunna knocka de flesta. Fortfarande hade jag värken från helvetet. Jag kalasade och höll god min(tror jag?!) men sen ... Fy fan vad ont jag hade i lördagskväll. Söndagen kom och ingen sömn på två nätter för vem kan sova med tandvärk? Jag fortsatte knapra voltaren, alvedon, bamyl koffein(ja jag överdoserade!) och när det ändå inte räckte tog jag till spriten. Fatta, jag som är nästintill nykterist gurglade med sprit för att bedöva tanden. Det smakade så illa så jag drack inte. En bomullstuss gjorde susen en mikrostund iaf men framåt kvällen tyckte jag ändå att den värsta skarpa värken gav med sig. Skönt! Jag fick sova några timmar för voltarenet och det andra hjälpte iaf lite nu.

På måndag morgon ringde jag till tandläkaren som ger mig en akuttid på lunchen(tack snälla tandläkare som offrade sig för mig). De kikar, pillar, röntgar och har sig och allting ser bra ut????? Däremot inser ju jag att en blottad rotkanal omöjligt kan göra så ont så jag anar ugglor i mossen. Hon pillar lite til och tar sen fram tortyrredskapet. En strömgrejsimojs där man mäter om och när tanden svarar på impuls. Tanden som gör ont svarar iofs men väldigt sent. Den må se fin ut där den sitter men den jäveln är stendöd i princip iaf. Det blir en rotfyllning av den och hon behandlar tanden så smärtan minskar. Käken är inflammerad men pga min pcallergi vill hon inte behandla utan jag ska fortsätta knapra voltaren för inflammationens skull ett tag.

När jag går ut därifrån bedövad till tänderna(sorry mitt dåliga skämt!) så tittar folk lite konstigt. 4 ampuller med bedövning kan tydligen ha lite sidoeffekter. Jag ser ut som jag fått stroke. Halva ansiktet hänger  Jag åker hem till mamma istället, dricker kaffe innan jag hämtar LInnéa på fritids. Varför mamma? Tja, ni vet den där finfina bilen jag har? Den har gått sönder igen. Jag lånade hennes bil och nu gör jag det på obestämd tid.

Vår lilla sejour ner för förstörda middagars allé är inte slut. Igår kväll tyckte Erik att han ville hjälpa mig att laga mat. Han hällde ett helt paket salt(1kg) över min bulgur. Mums, eller nåt! Jag hade slut på det mesta så jag sköljde av dem i silen, kokade vatten och doppade ner dem och sen åt vi dem. Allting går! Erik blir dock nog ingen mästerkock  

Alltså, när jag ska lära mig. I förra inlägget så njöt jag av att vara hemma. Det stora misstaget var att jag uttryckte det högt misstänker jag. Men vi börjar från början.

För ett par veckor sen var jag så glad. Jag kom på att hela vintern gått och att Idas astma inte kommit än. Jag tänkte tanken att den kanske hade försvunnit, växt bort, gått över av sig själv. Ni vet ju själva. Sånt där betalar sig. Ida fick om det var natten efter eller samma natt ett astmaanfall med hosta som inte gick över. Hon fick inhalation efter inhalation men det hjälpte inte alls. Till slut fick hon så kortisontabletter för att häva och efter ett par timmar så lade det sig och hon fick sova. Efter det var det lugnt. Dagarna gick, vi började andas ut. Vi fortsatte ge kortison i inhalatorn eftersom vis ka göra det i infektionstider och det har varit lugnt.

Det hade nog fortsatt vara lugnt om jag inte hade skrivit på bloggen att jag njöt antar jag så Ida får skylla på mig. I förrgår natt började hon hosta och hosta och hosta. Det blev värre och värre och inhalationerna fler och fler men de har ingen effekt. När hon fått mer än maxdos bestämmer jag att vi får åka in. Mårten sätter henne och sig i bilen, åker till barnakuten och tja, där väger de henne och skickar hem henne. Hon har ju ingen astma... De bemödar sig liksom inte ens om att lägga henne ner på britsen för att undersöka henne. Hon klarar sig i regel bra på dagarna men hostan kommer när hon lägger sig ner. Hon får komma hem och vi föräldrar är skitförbannade för man åker inte in till akuten mitt i natten för att det är roligt liksom. Finns det folk som gör det eller???? Man undrar ju. De hade lika gärna kunnat lyssna på hennes lungor och skrivit ut ett annat preparat eller inhalerat henne där och sen skickat hem!? Ungen måste ju få sova även när astman krånglar. Astmatisk hosta är inte sååå ovanligt och precis lika jobbig som den där urakuta där man inte får luft alls.

Jag förstår att de har det tufft på barnakuten. Det är därför vi aldrig åker in. Vi väljer alltid de där andra alternativen med cityakuten(jo närakuten heter så numera  ) men mitt i natten är det liksom stängt där. Jag klagar inte på personalen men på situationen de arbetar i som tvingar fram sånt här mottagande av föräldrar och barn.

Nu har vi fortsatt behandla hemma och i natt har det varit lugnt men då fick hon en dos som kunnat knocka en häst innan hon somnade med fönstret öppet, fem kuddar i sängen och sittandes och hjärtat slog så man såg det utanpå tröjan. Det är inte roligt. Det går emot allting jag fått lära mig om astma. En besvärande astma är en underbehandlad astma. Barn ska ha rätt till rätt behandling, i rätt tid och på rätt sätt! Det här är fel från början till slut. Nu har vi fått en snabb tid på barnspecialistmottagningen iaf för uppföljning i början av nästa vecka så jag tänkte prata akutmedicin med dem. Hoppas att vi ska komma på nåt bra.

Däremot verkar det som ALLA är sjuka. Läser man bloggar så ligger folk på sjukhuset eller hemma med hosta, svårt att andas, feber och det ena symtomet värre än nästa. Vi är inte ensamma men nog är det sjukperiod just nu men är den inte värre än vanligt? Slår hårdare och mot fler?