Igår blev jag bönhörd. Igår när jag klev ut och skulle skrapa bilen behövde den inte skrapas???? Klockan sju på morgonen och bilen inte behövde skrapas? Det var plusgrader, solen sken och genast blir livet sååå mkt enklare att leva. Jag är solberoende tror jag. Trots mitt röda hår, bristen på pigment som uppenbarar sig enbart genom att jag blir fräknig på sommaren och en säkert skyhög risk för hudcancer så njuter jag av solen, av ljuset och av värmen. Jag njuter av takdropp och vattenpölar med smältvatten. Jag njuter när vintern äntligen förvandlas till vårvinter. När mörker förvandlas till ljus. Kyla till värme. Vem kan klaga då?

Jag satte mig med glatt sinne i bilen, rattade iväg med bilen till dagis och åkte till jobbet. Magen pirrade av glädje över första riktiga vårdagen. Helt underbart!

Tänk vad mkt energi man får av solen! Inte bara ser man alla dammråttor, skitiga fönster och sorgliga fläckar på golvet. Det gör ingenting. Jag tar gärna det faktiskt. Insåg igår också att vårkläderna måste inventeras, letas fram och sorteras för snart nog så är overallen för varm. Det var den redan igår. Nya skor måste införskaffas också men det gör inte heller nåt. Det är av nån outgrundlig anledning mkt roligare att köpa vårskor och jackor än vinterdito. Jag tror att vi får ta en sväng till Thun's eller så för att införskaffa det vi behöver snart. Måste bara hem och rensa lite först. Lite och lite förresten... Får nog tanka mer sol först för att orka  

Igår var det också föräldramöte angående situationen i Emmas klass. Planen från början var föräldrarådslag och Röd och stöd har ringt runt till alla flickföräldrar, gjort hembesök hos alla pojkar och sen drog man slutsatsen att det inte fanns förutsättningar för att vi ska kunna försonas med skolan. Det har jag berättat om. Igår var det dags för mötet som blev istället. Nästan alla föräldrar kom och många kom i dubbel uppsättning  Det var lite oväntat från skolans håll men då känner man ju itne oss föräldrar. Vi har kämpat tillsammans i sex år. Vi kommer inte sluta kämpa för klassen. Vi är så sammansvetsade som föräldragrupp.

Det blev inget möte. Det blev faktiskt ett föräldrarådslag ändå tack vare uppslutningen och nu har vi ensats med skolan om några punkter:

• Skolan kontaktar hemmet vid minsta händelse, senast samma dag.
  Det har vi kämpat för sen sexårs utan framgång men nu med ny rektor så gick det vägen. Tack för det!
• Ömsesidig respekt.
  Om man vill ha respekt från eleverna måste man också visa dem respekt. Självklart kan tyckas men det har brustit många ggr här från ett par håll. Det är tydligt att den som visar respekt till eleverna får den tillbaka och då fungerar det bra.
• Fler och aktivare rastvakter
  Rastvakter som deltar i elevernas lek snarare än står still och pratar med varandra. De ska också stå på de känsligare ställena där gruffet uppstår och ta tag i problemen istället för att säga åt eleverna att lösa det själva!
• Organiserade lekar på rasten där alla får deltaga.
  På Linnéas skola presenterar man en ny lek varje vecka. Det är en mkt bra idé. Här skulle sen de större barnen kunna agera lekledare på frivillig basis.
• En extra vuxen i klassen.
  För att främja arbetsro och ge läraren möjlighet att kunna gå undan, lösa konflikter eller kanske ringa nån förälder.
• Ingen kollektiv bestraffning.
  Istället för att skälla ut hela klassen när det hänt nåt så ta ut de berörda eleverna och prata med dem. Resten kan få jobba vidare istället. Dessutom har ofta pojkarna fått gå ut i omklädningsrummet resten av lektionen för att några få pratat och stört lektionen.
• Sluta dela in klassen efter kön. Blanda grupperna!
• Vi föräldrar måste hålla åldersgränserna som finns på sociala medier och kräva tillgång till våra barns datorer/plattor/mobiler för att kolla så ingenting dumt görs.

Det fanns ganska många fler punkter på vår handlingsplan som vi enades om men det som är gemensamt är att det egentligen är självklarheter som jag tycker ingår i mitt jobb som lärare/skolpersonal. Nu hoppas vi att alla punkter följs också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...