Alltså, när jag ska lära mig. I förra inlägget så njöt jag av att vara hemma. Det stora misstaget var att jag uttryckte det högt misstänker jag. Men vi börjar från början.

För ett par veckor sen var jag så glad. Jag kom på att hela vintern gått och att Idas astma inte kommit än. Jag tänkte tanken att den kanske hade försvunnit, växt bort, gått över av sig själv. Ni vet ju själva. Sånt där betalar sig. Ida fick om det var natten efter eller samma natt ett astmaanfall med hosta som inte gick över. Hon fick inhalation efter inhalation men det hjälpte inte alls. Till slut fick hon så kortisontabletter för att häva och efter ett par timmar så lade det sig och hon fick sova. Efter det var det lugnt. Dagarna gick, vi började andas ut. Vi fortsatte ge kortison i inhalatorn eftersom vis ka göra det i infektionstider och det har varit lugnt.

Det hade nog fortsatt vara lugnt om jag inte hade skrivit på bloggen att jag njöt antar jag så Ida får skylla på mig. I förrgår natt började hon hosta och hosta och hosta. Det blev värre och värre och inhalationerna fler och fler men de har ingen effekt. När hon fått mer än maxdos bestämmer jag att vi får åka in. Mårten sätter henne och sig i bilen, åker till barnakuten och tja, där väger de henne och skickar hem henne. Hon har ju ingen astma... De bemödar sig liksom inte ens om att lägga henne ner på britsen för att undersöka henne. Hon klarar sig i regel bra på dagarna men hostan kommer när hon lägger sig ner. Hon får komma hem och vi föräldrar är skitförbannade för man åker inte in till akuten mitt i natten för att det är roligt liksom. Finns det folk som gör det eller???? Man undrar ju. De hade lika gärna kunnat lyssna på hennes lungor och skrivit ut ett annat preparat eller inhalerat henne där och sen skickat hem!? Ungen måste ju få sova även när astman krånglar. Astmatisk hosta är inte sååå ovanligt och precis lika jobbig som den där urakuta där man inte får luft alls.

Jag förstår att de har det tufft på barnakuten. Det är därför vi aldrig åker in. Vi väljer alltid de där andra alternativen med cityakuten(jo närakuten heter så numera  ) men mitt i natten är det liksom stängt där. Jag klagar inte på personalen men på situationen de arbetar i som tvingar fram sånt här mottagande av föräldrar och barn.

Nu har vi fortsatt behandla hemma och i natt har det varit lugnt men då fick hon en dos som kunnat knocka en häst innan hon somnade med fönstret öppet, fem kuddar i sängen och sittandes och hjärtat slog så man såg det utanpå tröjan. Det är inte roligt. Det går emot allting jag fått lära mig om astma. En besvärande astma är en underbehandlad astma. Barn ska ha rätt till rätt behandling, i rätt tid och på rätt sätt! Det här är fel från början till slut. Nu har vi fått en snabb tid på barnspecialistmottagningen iaf för uppföljning i början av nästa vecka så jag tänkte prata akutmedicin med dem. Hoppas att vi ska komma på nåt bra.

Däremot verkar det som ALLA är sjuka. Läser man bloggar så ligger folk på sjukhuset eller hemma med hosta, svårt att andas, feber och det ena symtomet värre än nästa. Vi är inte ensamma men nog är det sjukperiod just nu men är den inte värre än vanligt? Slår hårdare och mot fler?