Har ni nån gång varit på möte med chefen och fått totalt hjärnsläpp? inte den där enkla varianten där man inte kommer på vad nån heter eller vad det handlade om utan där hela hjärnan går på semester och vägrar infinna sig för tjänstgöring?

Igår hade vi möte med de andra arbetsledarna. Jag kommer med andan i halsen och är lite sen och mötet börjar så fort jag satt dig. På mötet är verksamhetens bästa hjärnor som dessutom arbetar fort, effektivt och de pratar dessutom rätt mkt i korridorerna på jobbet så deras diskussion hålls levande till skillnad från mig då som kommer från lilla landet Lugnet i en helt annan verklighet. I vanliga fall är det fullt sjå den första kvarten att hänga med i svängarna för att förstå vad som hänt under veckan annars är man torsk, rökt, böcklingpastej.

Igår satte jag mig, utsågs till sekreterare och jag började skriva. Under första diskussionen får jag en fråga om hur vi tycker i en fråga hos oss, i min verksamhet. Min hjärna den kan för mitt liv inte formulera en mening utan svamlar okontrollerbart tills en av mina kollegor förbarmar sig och ställer om frågan. "Vill du fokusera på ett eller två ämnen under studiedagarna?" Hjärnan stannar upp, laddar för svaret och svarar begripligt. Det är mycket möjligt att det svaret är det enda vettiga jag säger på hela mötet som fortgår i 2,5 timme. Efter det tar hjärnan ledigt    

Diskussionen fortgår och jag får nästa fråga om kollegialt lärarande. Återigen fortsätter babblandet helt utom kontroll. Jag inser att jag babblar, tar ny sats, konkretiserar och hör mig själv sitta och säga dumheter. Jag säger elakheter som jag verkligen inte vill!!! Jag tar ny sats och förklarar min avsikt och återigen blir det så fel det bara kan bli. Jag beordrar hjärnan att säga en sak och den säger nåt helt annat. Herregud, jag har fått tourettes! Jag kan inte kontrollera min egen hjärna. Jag beordrar hjärnan att återfinna sig på arbetet men  utan framgång. Den har det mycket bättre på annat håll   .

Frågan är nu om jag ska gå och hänga mig i närmsta skrubb för att slippa utstå skammen nästa gång vi träffas eller om jag ska göra som hjärnan och åka på semester?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...