Idag har jag varit på undersökning hos tandläkaren. Har man läst här vet man att jag har problemtänder. Senaste året har jag varit där ung 15 ggr för diverse behandlingar. Jag borstar maniskt, använder tandtråd och mellanrumborstar och ändå tackas man med usla tänder. Efter alla behandlingar fick jag en frist på några månader innan undersökningen idag. Det ilar från en tand så jag var inställd på fler behandlingar. Efter röntgen tittade hon noggrant men såg ingenting. Undersökningen var hon extremnogrann med och ingenting där heller. Det som ilade var en blottad tandhals och lite tandköttsproblem som inte tandtråden tog. Vi provade oss fram med olika produkteroch kom fram till att tandstickor i plast, tandtråd och floursköljning skulle hjälpa. Vi provade olika sorters flour också och hade flourprovning:-D Flux var godast om ni undrar;-)
Nu behöver jag inte komma på ett år. Det är värt att firas!!!

Har ni nån gång varit på möte med chefen och fått totalt hjärnsläpp? inte den där enkla varianten där man inte kommer på vad nån heter eller vad det handlade om utan där hela hjärnan går på semester och vägrar infinna sig för tjänstgöring?

Igår hade vi möte med de andra arbetsledarna. Jag kommer med andan i halsen och är lite sen och mötet börjar så fort jag satt dig. På mötet är verksamhetens bästa hjärnor som dessutom arbetar fort, effektivt och de pratar dessutom rätt mkt i korridorerna på jobbet så deras diskussion hålls levande till skillnad från mig då som kommer från lilla landet Lugnet i en helt annan verklighet. I vanliga fall är det fullt sjå den första kvarten att hänga med i svängarna för att förstå vad som hänt under veckan annars är man torsk, rökt, böcklingpastej.

Igår satte jag mig, utsågs till sekreterare och jag började skriva. Under första diskussionen får jag en fråga om hur vi tycker i en fråga hos oss, i min verksamhet. Min hjärna den kan för mitt liv inte formulera en mening utan svamlar okontrollerbart tills en av mina kollegor förbarmar sig och ställer om frågan. "Vill du fokusera på ett eller två ämnen under studiedagarna?" Hjärnan stannar upp, laddar för svaret och svarar begripligt. Det är mycket möjligt att det svaret är det enda vettiga jag säger på hela mötet som fortgår i 2,5 timme. Efter det tar hjärnan ledigt    

Diskussionen fortgår och jag får nästa fråga om kollegialt lärarande. Återigen fortsätter babblandet helt utom kontroll. Jag inser att jag babblar, tar ny sats, konkretiserar och hör mig själv sitta och säga dumheter. Jag säger elakheter som jag verkligen inte vill!!! Jag tar ny sats och förklarar min avsikt och återigen blir det så fel det bara kan bli. Jag beordrar hjärnan att säga en sak och den säger nåt helt annat. Herregud, jag har fått tourettes! Jag kan inte kontrollera min egen hjärna. Jag beordrar hjärnan att återfinna sig på arbetet men  utan framgång. Den har det mycket bättre på annat håll   .

Frågan är nu om jag ska gå och hänga mig i närmsta skrubb för att slippa utstå skammen nästa gång vi träffas eller om jag ska göra som hjärnan och åka på semester?