Jag vet att jag tjatar om fotboll men det är faktiskt kul även om jag nog hellre skulle dö än spela själv   Fast å andra sidan skulle jag nog springa runt och dö av hjärtattack eller hjärtsnörp eller åderbråck eller nåt annat iaf för jag är sån där som inte kan springa. Jag har aldrig kunnat springa, varken som smal eller tjock. Nu är jag dessutom smällfet. Jag är tyvärr utrustad med en rätt generös byst. Vissa i familjen gillar den iofs, vissa kortare tid och andra har inte ledsnat än efter tjugo år   men stora bröst och jogging går inte ihop. Skaffa en bra behå har jag fått höra så jag gick till en specialbutik. Fick nästan krupp när personalen kom in och började klämma på behagen och putta runt dem i behån som jag skulle prova  Ut från butiken kom jag med en eller om det var två nya behåar som var såååååååå bra för 2000:- och inte fan kunde jag springa med dem eller. Det är bara inse att när tuttarna är tillräckligt stora spelar det ingen roll. För varje steg man tar så får man en örfil först på ena sidan och sen den andra steget efter. Jag vet inte vad ni gillar men örfilar är inte så mysiga och när pattarna hoppar runt som vildkatter innanför tröjan och smäller till en som en blöt, sladdrig degklump. Jag betackar mig!

Lägg sen till att jag är tävlingsmänniska. Jag kan inte springa lagom. Det är felprogrammerat nånstans för jag måste bara om den där jäveln som ligger framför mig om jag så dör på kuppen och när man inte sprungit sen förra årtusenden så är sannolikheten rätt stor. Jag är hellre vid liv och fet än död. Emma har ärvt min vinnarinstinkt men hon har fattat att den inte gäller löpning utan hennes är mer i målområdet. Det är hennes, bollen är hennes och fan ta den som försöker ta den där hon bestämmer. Hon är klokare än mig  

Idag var det iaf en vänskapsmatch mot Storvreta. Jag har ingen aning om hur den slutade och ingen annan verkade heller hålla koll utom möjligen domaren då. Jag såg tre mål men nån sade att det var 7-8 st. Emma satt mest hela tiden och petade i sanden/jorden, räknade grässtrån och stretchade i mål. Hon fick röra bollen hela fyra ggr och andra målisen ungefär lika ofta. Jag var mest bara där på plan för att jaga tränarna.

Igår var jag iväg på möte om Yrsadagarna, eller dagen som det är i år. Vi har fått i uppdrag att ta hand om chokladhjulet och det måste ju vara enormt ansträngande att snurra ett hjul och kanske tom dela ut en chokladbit eller två  Vi ska stå där i 5 timmar och vi har det lilla delikata problemet att vi är drygt 30 föräldrar i laget. Jag misstänker att hjulet snurrar runt en axel själv och att det inte är vi som ska snurra det så jag tror inte vi behöver mer än två man per pass a 5 timmar... Räkna själv... 2*5=10... Tio föräldrar ska kallas men vilka? Jag räknade bort tränarna som gör så mkt annat30-5=25 kvar... Ta bort lagledaren och mig som gjort schemat= 23 kvar. Jag insåg att jag behövde veta vilka som får kiosken och ta bort dessa och nu är vi nog nere i ungefär rätt antal om vi kallar tre per pass istället för två. Snacka om lyxproblem. Vi har för många föräldrar i vårt lag  Jag har jagat tränaren hela dagen bara för att i slutet av dagen få veta att hon inte hade nån aning alls. Fick tips om att kolla med lagledaren. Hennes nummer hade jag inte så jag fick offra mig och titta på fotbollsträningen. Otur...

I helgen blir det mer fotboll. På lördag har Emma blivit tillfrågad att spela med f-00, alltså de som är äldre. På söndag är det match mot Rasbo. Ska bli kul! Och har ni ledsnat på fotbollssnacket? Lugn bara, snart kommer innebandyn också  

På ett dygn har Läkare utan gränser lyckats får in omkring 140000kr genom att be människor att dela denna bild och att skänka pengar till deras arbete i Sydsudan. Jag tycker det är fantastiskt att de utan att lägga en krona på reklamkampanjer kan samla in pengar genom att människor delar vidare. Så dela vidare du med och om du kan avvara 100kr så ser du ovan hur du gör det på ett väldigt enkelt sätt.

Nedan text kommer från facebook:

Kära du som följer oss på Facebook. Vi behöver två saker akut. Mer resurser till vårt arbete i Sydsudan och att fler får reda på situationen. Media skriver inte mycket, vi har inte massa pengar till att köpa annonser. Men vi har Dig. Du kan hjälpa oss fortsätta rädda liv. Ta dig tiden att sprida den här bilden vidare, och skänk en gåva om du har möjlighet. Tack! För att skänka via sms, skriv: SYDSUDAN och skicka till 72970 så skänker du 100kr För att skänka online gå in här

Idag är alla barnen lediga. Mamma tar med sig dem ut till min moster Britten för att de ska få åka elbilar. Det tror jag nog att både Erik och Ida kommer gilla. Båda stannade lääääänge vid bilarna när vi var in på toysrus häromdagen och fastnade vid varsin. Ida ville ha en prinsessbil och Erik en, ja ingen bil kanske, men en traktor  Den killen älskar verkligen traktorer! Själv sitter man på jobbet och borde jobba. Vi har flyttat runt alla saker på jobbet och ordningen har återfunnits men utan att ha träffat eleverna och utan att veta vad de ska läsa för ämnen så blir det svårt att planera terminen. Jag får vänta och se helt enkelt och sen när allting kör igång får man det tokstressigt några dagar tills planeringen sitter och man kan njuta av det ett tag, tills ändringarna kommer  

När jag hämtade Erik på dagis igår möttes jag av en personal som var lite bekymrad. Hon öppnade med att säga att hon hade nåt att berätta. Gissa om min tankar rusade iväg. Vem har han bitit? Har han slagit nån? Det visade sig att vår lilla rymling har fortsatt sina fritidsaktiviteter även på förskolan. Igår hade en grind inte varit ordentligt stängd och Erik snabb som en vessla tillsammans med ett par andra småttingar hade smitit ut för att utforska världen. Världen i det här fallet var vattholmavägen... Vattholmavägen är i vanliga fall inte så våldsamt trafikerad även om många kör alldeles för fort. Nu när E4an är avstängd går omdirigeringen förbi oss och det är bilar hela tiden... Tur i oturen så kom det en kvinna som anade oråd och kollade barnen tills personalen kom dit. Ingenting hände men grinden är numera låst med hänglås så ingen utomstående kan öppna på kvällen. Det har varit ett problem att ungdomar kommer dit, dricker öl/äter pizza, har sönder leksaker och bord mm. Nu hade de lämnat grinden öppen. Personalen fick dock skrämselhicka och det förstår jag för tänk att behöva berätta för en förälder att barnen rymt och nåt hänt!

Igår var jag ut och gick en sväng. Det var inte uppmuntrande direkt för fy vad jag är i dålig form men skam den som ger sig. Det är bara på't igen. På sikt vill jag börja simma igen och träna vattengympa men var gör man det i stan? Enda stället jag hittar är rehabgympa och i Gottsunda. Friskis hade förr men inte längre och tiden finns inte för att sitta och åka genom hela stan till gottsunda heller. NU är det dock inget problem för jag tänker inte visa mig i baddräkt iaf. Ikväll tänkte jag fortsätta leka med min app på mobilen och göra ett träningspass till. Frågan är bara om det blir cykling eller om jag går igen? Först måste jag dock gå på mötet kl 19.

I måndags åkte jag på en sak som jag sluppit ett tag. Jag blev Yrsadagsansvarig för f-01. Det innebär att jag ska gå på planeringsmöten, skriva arbetsschema för laget och se till att alla kommer på sina pass. Inte så betungande även om många faktiskt skitit i att komma när de borde. DET är lite jobbigt! Att man kan missa ibland förstår jag. Minnet kan svika men när samma personer uteblir gång efter annan tror jag knappast att det beror dåligt minne. Selektivt minne möjligen  

Imorgon börjar skolorna igen. Ida ska skolas in på skolan och fritids. Hon jublade idag när jag berättade att hon börjar skolan imorgon. Gissar att hon kommer tjata hål i huvudet på mamma idag   Ska bli roligt att få höra hennes reaktioner imorgon kväll. Jag både ser fram emot och fasar för skolan på samma gång. Hur ska det gå för min lilla AjDiHejDi i skolan? Finns det någon resurs?Förmodligen inte eftersom jag ingenting hört. Kommer det skita sig fullständigt? Kommer hon få massa utbrott? Hur kommer skolan hantera det i såna fall? Jag vill verkligen inte få tillbaka min argsinta, hyperstressade och deppiga tjej som hon var innan hennes resurs på dagis gjorde entre. Jag vill fortsätta ha en glad och sprallig tjej. Jag önskar att skolan kunde vara lika bra som förskolan på dels resurs men även kommunikation. Herregud så dålig skolan är på att prata med hemmet om barnen. Allting ska skötas internt av nån konstig anledning istället för att samarbeta med föräldrarna och se dessa som en resurs istället för belastning. Jag hoppas att vi aldrig hamnar i samma sits med Ida som vi gjorde med Linnéa!

A man came home from work and found his 5 children outside, still in their pyjamas, playing in the mud, with empty food boxes and wrappers strewn around garden. The door of his wife’s car was open, as was the front door to the house and no sign of the dog, walking in the door, he found an even bigger mess. A lamp had been knocked over, the throw rug was against one wall. In the front room the TV was on loudly with the cartoon channel, the family room was strewn with toys and various items of clothing. In the kitchen, dishes filled the sink, breakfast food was spilled on the counter, the fridge door was open wide, dog food was spilled on the floor, a broken glass lay under the table, and a small pile of sand was spread by the back door. He quickly headed up the stairs, stepping over toys and more piles of clothes, looking for his wife. He was worried she might be ill, or that something serious had happened. He was met with a small trickle of water as it made its way out the bathroom door. As he peered inside he found wet towels, scummy soap and more toys strewn over the floor. Miles of toilet paper lay in a heap and toothpaste had been smeared over the mirror and walls. As he rushed to the bedroom, he found his wife still curled up in the bed in her pyjamas, reading a novel… She looked up at him, smiled and asked how his day went. He looked at her bewildered and asked, ‘What happened here today?’ She again smiled and answered, ‘You know every day when you come home from work and you ask me what in the world do I do all day?… ”Yes,” was his incredulous reply..

Man kan ha som får åka till massa ställen man aldrig varit på tack vare fotbollen och innebandyn;-). Idag är vi på midgårdsvallen i Märsta och Emma spelar match.
Igår var Erik iväg och kollade på monstertruckarna. Gissa om det var populärt:-D

Igår var det Linnéas och Idas tur att få gå på grönan. Hon gjorde sig lite extra fin<3 Även lillebror ficke bli fin i håret trots att han bara skulle till dagis.

Och det började med megasöndagsångest grand de lux igår kväll med illamående. Gick och lade mig halv tolv och kunde inte somna. Låg och vred mig länge men vaknade vid ett av att jag låg som en packad sill. Både Linnéa och Erik hade krupit ner hos mig, toktrångt! Vände mig med huvudet neråt och somnade om men vaknade många ggr innan klockan ringde. Sen var det bara att kliva upp och bita ihop.

Kl åtta tog jag Erik med mig till dagis för jag var beredd på att han nog skulle krångla efter hela sommaren. Det behövde jag inte oroa mig för alls. Han travade in och började leka på en gång:-D Skönt och lite snopet. Han och de andra sex barnen på dagis idag fick mjukstarta med sina fina fröknar<3

Hur mkt skada kan det göra var min tanke så jag lät honom vara ifred. Ni inser misstaget va;-) Han löste upp en toarulle i vatten och orsakade stopp i alla avlopp i badrummet:@