Jag vet att jag tjatar om fotboll men det är faktiskt kul även om jag nog hellre skulle dö än spela själv   Fast å andra sidan skulle jag nog springa runt och dö av hjärtattack eller hjärtsnörp eller åderbråck eller nåt annat iaf för jag är sån där som inte kan springa. Jag har aldrig kunnat springa, varken som smal eller tjock. Nu är jag dessutom smällfet. Jag är tyvärr utrustad med en rätt generös byst. Vissa i familjen gillar den iofs, vissa kortare tid och andra har inte ledsnat än efter tjugo år   men stora bröst och jogging går inte ihop. Skaffa en bra behå har jag fått höra så jag gick till en specialbutik. Fick nästan krupp när personalen kom in och började klämma på behagen och putta runt dem i behån som jag skulle prova  Ut från butiken kom jag med en eller om det var två nya behåar som var såååååååå bra för 2000:- och inte fan kunde jag springa med dem eller. Det är bara inse att när tuttarna är tillräckligt stora spelar det ingen roll. För varje steg man tar så får man en örfil först på ena sidan och sen den andra steget efter. Jag vet inte vad ni gillar men örfilar är inte så mysiga och när pattarna hoppar runt som vildkatter innanför tröjan och smäller till en som en blöt, sladdrig degklump. Jag betackar mig!

Lägg sen till att jag är tävlingsmänniska. Jag kan inte springa lagom. Det är felprogrammerat nånstans för jag måste bara om den där jäveln som ligger framför mig om jag så dör på kuppen och när man inte sprungit sen förra årtusenden så är sannolikheten rätt stor. Jag är hellre vid liv och fet än död. Emma har ärvt min vinnarinstinkt men hon har fattat att den inte gäller löpning utan hennes är mer i målområdet. Det är hennes, bollen är hennes och fan ta den som försöker ta den där hon bestämmer. Hon är klokare än mig  

Idag var det iaf en vänskapsmatch mot Storvreta. Jag har ingen aning om hur den slutade och ingen annan verkade heller hålla koll utom möjligen domaren då. Jag såg tre mål men nån sade att det var 7-8 st. Emma satt mest hela tiden och petade i sanden/jorden, räknade grässtrån och stretchade i mål. Hon fick röra bollen hela fyra ggr och andra målisen ungefär lika ofta. Jag var mest bara där på plan för att jaga tränarna.

Igår var jag iväg på möte om Yrsadagarna, eller dagen som det är i år. Vi har fått i uppdrag att ta hand om chokladhjulet och det måste ju vara enormt ansträngande att snurra ett hjul och kanske tom dela ut en chokladbit eller två  Vi ska stå där i 5 timmar och vi har det lilla delikata problemet att vi är drygt 30 föräldrar i laget. Jag misstänker att hjulet snurrar runt en axel själv och att det inte är vi som ska snurra det så jag tror inte vi behöver mer än två man per pass a 5 timmar... Räkna själv... 2*5=10... Tio föräldrar ska kallas men vilka? Jag räknade bort tränarna som gör så mkt annat30-5=25 kvar... Ta bort lagledaren och mig som gjort schemat= 23 kvar. Jag insåg att jag behövde veta vilka som får kiosken och ta bort dessa och nu är vi nog nere i ungefär rätt antal om vi kallar tre per pass istället för två. Snacka om lyxproblem. Vi har för många föräldrar i vårt lag  Jag har jagat tränaren hela dagen bara för att i slutet av dagen få veta att hon inte hade nån aning alls. Fick tips om att kolla med lagledaren. Hennes nummer hade jag inte så jag fick offra mig och titta på fotbollsträningen. Otur...

I helgen blir det mer fotboll. På lördag har Emma blivit tillfrågad att spela med f-00, alltså de som är äldre. På söndag är det match mot Rasbo. Ska bli kul! Och har ni ledsnat på fotbollssnacket? Lugn bara, snart kommer innebandyn också  

 

Britten

16 augusti 2012 22:52

Det där med tuttarna var underbart skrivet, har själv samma problem.

 

Britten

16 augusti 2012 22:53

Jag igen! Om man hoppar studsmatta är det risk att man slår ut tänderna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...