Och vi åkte från fint väder och det höll sig fint faktiskt hela kvällen så vi kunde grilla ute. Däremot hade vi inte med oss förtältet eftersom vi visste att det skulle regna galet mkt så vi åt inomhus. Vi har lovat varandra att vi måste köpa ny husvagn! Det går inte att vara fyra personer i en alldeles för liten husvagn. Vi är fem och då är ändå stora barnet hemma... Dessutom känner vi oss som familjen Taikon när vi alltid har minsta husvagnen( jo faktiskt) och är flest människor. Inte helt ovanligt att folk ställer sig och stirrar på oss när vi väller ut från vår minihusvagn, kliar sig i skallen och undrar var alla kom ifrån. Lite som polackerna och deras bilar  

När vi vaknade på söndagen så konstaterade vi att vädret kanske inte var på top men ändå, det regnade inte! Under över alla under eftersom väderprognosen visade på hällregn. Vi gjorde oss iordning och åkte i väldigt god tid mot Vansbro. Jag undrade i mitt stilla sinna varför vi åkte in 5 timmar innan start. Kändes ju störtlöjligt men vad gör man å andra sidan på en halvdöd camping??? Inne i Vansbro fanns det förra året ett litet nöjesfält, massa olika stånd att kika runt i och så simmare man kunde titta på. En storbild som visade målgång och så några intervjuer.

Vi åkte de 2,5 milen mot Vansbro och konstaterade kvickt att det gick inte fort, inte fort alls. Faktum är att de som gick, gick om oss... Sista milen var det nästan tvärstopp. Den tog oss över en timme att passera. Gissa om det var mååååånga som satt i bilarna och var stressade. Det var inte helt ovanligt med människor som kom joggande från sina bilar heller, antingen som parkerat längs med vägen eller som hade en chaufför. Dessa ofrivilliga joggare fick sig en duolopp istället för bara simning bara för att det var så vansinnigt mkt bilar. Galet mkt bilar!

När vi äntligen hade kommit in till stan, fått vår parkeringsplats(väldigt nära start) så gick vi mot målområdet. Det var iofs folk överallt men det i övrigt var det helt öde. Det fanns inga stånd, inget nöjesfält, inga roliga affärer, storbildstv'n lade av pga regnet som började ösa ner så fort vi kom fram. På den lilla tid som det tog oss att gå mot målområdet för att köpa en korv blev vi dyngblöta- trots regnkläder och paraply! Vi gick tillbaka till bilen för att byta om men det regnade så mkt att vi åkte hem igen. Jag och barnen iaf. Sa man simma spelar liksom inte hällregn ngn roll  Vi kan väl säga så här, om kön in till stan var långsam så var det ingenting mot att komma UT från stan.   Det tog oss 45 minuter att ens komma ut från parkeringen!!!Gissa hur härligt fuktigt det var i bilen när vi var blöta, det regnade ute och bilen stod still och var avstängd mesta delen av tiden?

 Vi hann i princip hem igen, äta en glass och sen var det dags att åka tillbaka för att plocka upp simmaren. Nu har han klarat 2 av 4 saker för sin klassiker och jag är stolt. Det är de två saker han har svårast för. Skidor och löpning är han duktig på! Jag gissar att han kommer klara det i år faktiskt. Däremot verkar han inte ha gett upp om simmandet. Han vill tillbaka nästa år och då tycker han att jag ska simma med... Vi får se hur det blir med den saken.

Idag är det dags för en himla massa galenpannor att simma tre km i alldeles för kallt vatten. Jag och barnen hejar på, från husvagnen i år, eftersom vi blev dyblöta av att gå mellan start och mål.
Erik har kört lite bil oxå. Det gäller att ha tungan rätt i munnen...

Idag har barnen hittat en björktrastunge. Det är en sån där halvvuxen som inte lärt sig flyga men som nog kommer ha gjort det inom nån vecka eller så. Den hoppar omkring på marken och ropar på maten. Barnens ögonblickliga reaktion var att vi skulle adoptera den. Jag är inte så övertygad om man säger så. Jag vet att det är vanligt att fåglar överger boet pga platsbrist men att föräldrarna fortsätter mata ändå. Barnen däremot ser att ungen kommer bli uppäten av en katt. Mkt möjligt men är inte det livets gång? Jag har sagt att de ska låta den vara resten av dagen. OM den inte fått mat innan jag somnar är den säkert övergiven och jag matar den istället. Gissa om jag hoppas få se en vuxen björktrast innan kvällen   För ovanlighetens skull var det VÄLDIGT tyst på just björktrastarna när vi var ute. Jag hoppas att de bara höll uppsikt på oss istället för att jaga varandra som de brukar göra. De är inte speciellt fredliga björktrastar  

Jag måste erkänna att jag inte har så bra erfarenheter av att ta in vilda djur och föda upp dem. Kan ju bero på att sist jag provade var jag typ 11 år och inte riktigt påläst om vad som behövdes   Dessutom var det oftast skadade djur som katterna lekt med innan jag fått tag på den så deras öde var nog redan förseglat. Det enda jag gjorde var nog att förlänga lidandet men det förstår man inte alltid när man är liten.

Min kusin däremot har gjort det flera gånger och lyckats. De har haft olika fåglar inomhus som växt upp, lärt sig flyga och sen flyttat hemifrån. Behöver jag säga att hon jobbat med djur i hela sitt liv, antingen som yrke eller hemma. Nu bor hon tillsammans med en allergiker... Hon och Linnéa är stöpta i samma form. Det är på nåt sätt förutbestämt att de borde jobba med djur. De har handlaget liksom.

Bortsett från att barnen har trissat upp sig över en lite fågelunge så har vi gjort absolut ingenting idag. Erik är riktigt genomförkyld stackarn. Jag har ónt i huvudet/tjockskallig så jag gissar att min förkylning ligger i startgroparna. Emma är inne på dag tre med förkylning. Den enda som har full ork är LInnéa. Jag hoppas ingen tänker bli sjuk på riktigt i helgen när vi ska campa. Det räcker gott med regn och åska i väderprognosen  

Nu ska jag nog gå och hänga tvätten i maskinen och köra igång en ny!

Idag har vi överraskat barnen med en hemlig resa. Vi åkte tio i morse och de visste att vi skulle åka en timme. Gissningarna flög i luften(Furuvik, skogen, GrönaLund, Fyroshovsbadet, tivoli osv) Ingen gissade rätt   Vi åkte mot Salahållet och ingen kunde komma på vad som fanns där. När vi närmade oss MOrgongåva började mamma och pappa leta skyltar. Vi körde förbi en gigantisk skylt som alla barnen missade helt  När nästa skylt kom så började Emma ana ugglor i mossen. "Ska vi åka och titta på ÄLGAR???? ALLVARLIGT?! " Älgar var skittråkigt, urtrist och totalt lamt fick vi höra. Och lillasyster tonåring var inte sen att haka på i klagolåten. Sista milen fick vi höra att vi var idioter och allt möjligt och kunde vi verkligen inte komma på nåt bättre än att titta på några älgar???

När vi kom fram packade vi ur och köpte våra biljetter. Vi kom en kvart innan safarituren skulle avgå. Ida och Erik roade sig med att mata hönsen under tiden. Emma tjurade. Linnéa vacklade lite och sprang emellan tjurandet och hönsen som lockade. När klockan var 10 fick vi klättra upp på kärran som drogs av en traktor. Erik fick åka traktor  Efter sedvanlig genomgång av säkerhetsregler åkte vi in och möttes av Gunde och hans tjurkompisar. De hade sällskap med fjolårskalvarna också          

Vi fick lära oss massa saker om älgar. Deras päls är ihålig som en spruta och därför håller de värmen så bra på vintern. Hannarna kliade sig på hornen rätt ofta   Och det behövde de göra fö ratt massera hornens tillväxt. De hade haft en amputerad tjur i Östersund på deras älgpark och han kunde så klart inte massera hornen. Då växte det inte ordentligt utan blev runt och som en knöcklig fotboll istället för som en skovel. Hornen är inte alls död vävnad heller som på många andra djur. Tvärtom täcks den av basthusen som förser med blod. På hösten skalas huden av inför brunsten och då används hornen för att slåss om damerna med. Då är hornen döda och gör inte längre ont att slåss med.

Damerna är rätt noga med vem de väljer. I älgarnas värld spelar storleken roll  

Älgarna var inte det minst rädda heller utan betade i lugn och ro precis vid vår kärra    

När vår guide gick runt med en hink med pellets kom de VÄLIDGT nära, tillräckligt för att vi både kunde klappa hornen(som är mjuka som en kattpäls ungefär, basthuden alltså, inte hornen  ) och fick klappa älgarna på huvudet och sidan. Vissa var lite mer närgångna än andra och ville provsmaka lite på deras kläder... Vi kom också nära      

Man är inte så kaxig när den här killen kommer och vill hälsa kan jag tala om!

När vi hälsat på hos tjurarna i deras hägn fick vi åka in till damerna som gick avskilt. Det var gjort så för att damerna var "så förbaskat aggressiva mot tjurarna" enligt guiden  Vi fick höra att guiden tillbringar de första tre veckorna i kalvarnas liv i hagen tillsammans med dem, dygnet runt! Han sover och äter där alltså. Efter det är de där 15 timmar om dagen för att kalvarna ska lära sig att lita på honom och bli tama så de törs komma fram. Undra vad frun tycker om det  

De kalvar vi såg var 7 veckor gamla och ursöta          

Rätt coolt att komma så nära även kalvarna! Det säger en del om vilken tillit älgarna har till " mooseman"- vår guide alltså! Efteråt kan jag säga att barnen inte var så negativa längre. Emmas ord var: Coolt!

Efter vår guidade tur åkte vi fr att hitta en plats att äta vår matsäck på. Vi hamnade i Sala och för länge sen var jag där med familjen och gick runt i deras stadspark. Superfint kommer jag ihåg och att de fanns en lekplats. Vi styrde kosan dit. Nog fanns det en lekplats alltid! Igår var vi på en av Uppsalas två okej lekplatser. De är okej men de är bara för små barn och tja jag kan inte säga att jag skulle kunna tillbringa en dag där direkt. Idag däremot var på en mkt bättre. Faktiskt så spelar de inte ens i samma liga. Min moster brukar åka med sina brukar på korttidshemmet eftersom den är bra men också handikappanpassad. Bara det liksom. En lekplats som är handikappanpassad. Finns det i Uppsala? Think not!

Inte bara finns det en himla massa roliga saker för barnen utan det finns också en annan lekplats, äventyrs/träningsbana, för större barn. Alla våra barn hade roligt, väldigt roligt. Inte var det bara de vanliga tråkiga, fantasilösa grejerna som finns i Uppsala utan lite mer lockande. Ett tåg, en båt, en bil, klätterställningar som var en utmaning för en 11åring och lagom svåra för vår iofs rätt atletiskta tvååring. En tiopoängare måste jag säga. Dit kommer vi komma tillbaka för att leka. Perfekt dagsutflykt om man ledsnar på stranden.

Soliga sommarhälsningar från Familjen Lundgren!

Igår tjatade barnen hela dagen om att de ville gå till en lekpark. Här i stan finns det sjukt dåligt med lekplatser för barn i olika åldrar. Nej, inte sjukt dåligt helt ofattbart dåligt faktiskt. Politiker tycker väl inte att mna behöver såna... Här i gamlis har alla lekplatser sakta men säkert nedmonterats. Hängbroparken blev Ohängbroparken men d fanns iaf några gungor, en rutschkana och så. Nu finns det tre gungor och en klätterställning som ingen leker med för att den är så tråkig.

Idag packade vi in oss i bilen och åkte iväg till en av Uppsalas få bra. Den i Vasaparken. Det var populärt måste jag säga och det fanns nåt att göra för alla. Stora gräsmattor att springa på   Picknicka på...     Rutschkana...   som var lite läskig tyckte Erik men som var himla rolig att klättra upp till. Fanns både en stege med lååååångt mellanrum och en mer barnvänlig trappa som var lite för lätt för herrn. Grusgångarna fungerade finfint som sandlåda...    Filten fick hoppa in som brottningsring också       Emre vann !!!   

En liten närbild på sötisen  

Imorgon ska vi iväg på en överraskningsresa av det vildare slaget med mormor och morfar!

Hör ni också takten från källaren? Det är tusen krigare som marcherar i bästa Nordkoreastil för att försvara sitt kungarike. De marscherar i räta led, 10 *10 krigare i grupp. Längst fram och bak finns trummarna som håller takten för hela kompaniet och i mitten finns trumpetarna som spelar marschsången. Ta dam dam dam, Ta dam dam dam, Ta dam dam dam dam dam. Skulle kan vara oförskämd att kliva in i detta kungarike fördubblas styrkorna och trummornas takt intensifieras. Jag har lagt ut lite försåtsminor bara för att jävlas men de är intelligenta dessa krigare. Måste nog åka iväg och köpa granater och bomber, f'låt myrdosor  

Ida har verkligen drivit mig till vansinnets brant och tillbaka inte bara en gång utan närmare varje dag sen hon fyllde ett år. Däremot finns det en sak som hon inte gjort mkt och det är att slåss. Vi har varit befriade från det och bitande barn, tills nu. Erik har bestämt sig för att betala tillbaka både för gamla oförrätter och nya och han gör det med besked. Ida fick ta emot det senaste. Först i förra veckan ett redigt bitmärke på armen som gjorde att hon fick ett stort blåmärke och var svullen på överarmen. Det har precis börja ge sig även om blåmärket finns kvar. Nu idag fick en ny smäll. Den här gången med fjärrkontrollen. Erik drämde till henne så det träffade precis under ögat och som hon grät stackarn  Hon fick gå ner i källaren en stund för att vila efter slaget eftersom hon var duktigt trött också och ingenting blir lättare då. Då såg jag ingenting av slaget mer än att det var litelitelite rött. Jag måste erkänna att jag nog trodde hon överdrev lite pga tröttheten. NÅn timme senare kommer en nyvaken Ida upp och hon ser inte klok ut stackarn. Sommarmode 2012...      Hon fick en rejäl blåtira och är duktigt svullen under ögat   

Idag har jag en tvättdag. Lite tråkigt men välbehövligt och om jag tvättar undan idag kanske vi kan hitta på nåt roligare imorgon.

Redan igår var barnen trött och griniga så då blev det ingenting gjort. Linnéa har tagit över rollen som tonåring i Emmas frånfälle. Det innebar att hon gapade och skrek större delen av dagen igår. Hon fick tom ett raserianfall. Det var nog första gången och jag blev lite förvånad men lät henne hållas där inne i rummet. Mitt i denna raseri insåg hon nog själv vad hon gjorde och började fnittra åt sig själv  Det är inte lätt när man inte vet var man ska göra av alla känslor. Idag har humöret varit mkt bättre och inget gnäll så imorgon ska hon få göra nåt roligt. Vad kan det vara????

Igår på det stora hela var en riktig skitdag. Insåg då att en skitdag på jobbet är mkt lättare att hantera för dels är det jobbet och sen kan man gå hem och glömma det hela. Är man hemma är det svårt att lämna och gå därifrån. Dessutom är man mer känslomässigt inblandad hemma än på jobbet. Nåja, imorgon är en annan dag och idag är den dagen. Den är mkt bättre! Inga gnälliga barn och gnälliga barn tål jag inte. Det är som att stryka en tiger mothårs eller nåt. Mitt tålamod som i vanliga fall itne är nåt att skryta med förvandlas till nåt som mer liknar en stubintråd, en väldigt kort stubintråd. Gnäll är verkligen det absolut värsta jag vet!!!

Igår var en av mina vänner hit och bytte barn igen. W is back och leker med Emma hos mormor. De sammnstrålade här eftersom det var halva vägen var. Då pratade vi lite om den myrinvasion de har i sitt hus. Hon har tom annonserat ut myror för 50 öre kg till självplock  Idag när jag kom ner i tvättstugan insåg jag att hon nog hade gjort en donation för precis vid dörrtröskeln till tvättstugan hade jag en hel armada av små myror som marscherade i takt*nåja*. De fanns inte där igår så jag anar ugglor i mossen... Nåja, dosan är utplacerad och jag hoppas att de försvinner snarast.

Igår anmälade jag Emma till ett träningsläger. Vi fick ett mail från tränaren om att det var målvaktsträningsläger här i stan den 10-12/8. Nu är hon anmäld och jag hoppas hon blir nöjd och lär sig massor!