För en bunt 5-8 åriga tjejer torde bereda vem som helst för nästan alla yrken på jorden. Tålamod en masse rekommenderas. Ledaregenskaper ett måste. Bara att samla tjejerna i en ring verkar vara en utmaning. Att få tjejerna att lyssna nästan omöjligt. Jag har tjuvkikat på Ida och vi får väl se om vi blir ombedda att utebli imorgon;-) Ida tycker att det är varmt, alltså klär hon av sig skor och benskydd. Kruxet i kråksången är bara att hon varken kan sätta på sig dessa igen, ännu mindre knyta skorna. När hon sen står upp tillsammans med alla tjejer lyssnar hon på instruktionen, väntar på sin tur men Oj, vad är det där för en intressant fläck på staketet? Den ska undersökas..... Noggrann studie, försvinner den om jag slår på den? Oj, var det min tur att kasta nu???! Kast av boll och oj, vad är det där för insekt? Den undersöker vi... Ska bli intressant att höra sen om hon haft roligt. Ledarna tänker jag inte fråga för jag tror de kommer sova gott i natt:-D Tur att Ida är så söt och glad för även om hon driver en till vansinne kan man aldrig vara arg nån längre stund<3

Äntligen, efter två långa år, är väntan över för Ida. Hon har börjat spela fotboll. Kunde konstatera när vi passade varandra att hon kunde skjuta. Inga tåfjuttar där inte:-DDet ska bli intressant att se om hon kommer tycka om det. Som fröken på dagis sade så borde hon passa för detta med sin grymma iaktagelseförmåga, associationsrikedom och energi. Nån gång måste ju hennes svårigheter vara en fördel. Jag hoppas gon har rätt:-)Igår var sista dagen på dagis och vi lämnade presenter som tack för alla år. Idas resurs M grät en skvätt och jag kan lova att de kommer sakna varandra. Båda är lika förtjusta i varandra. JAg hoppas att vi kommer kunna få henne som resurs även i skolan. Det vore så roligt för M har lyckats med Ida där ingen annan vågat hoppas eller tro att det ens var möjligt. Hon är ett mirakel i Idas liv.