Idag har vi suttit ute på lunchen och njutit i vårsolen. Men tänk så olika man kan tycka för jag satt och frös när vinden drog förbi medan min kollega gick in för att det var för varmt. Hon föredrar vintern. Konstig människa  Själv vaknar jag upp först nu när vårsolen värmer och så sträcker jag ut min arma lekamen mot solen och låter den ta bort all värk, depression och elände som samlas på vintern.

I helgen sket det sig med nyttigheterna. I fredags var godissuget abnormt. Jag var rabiat. Om ungarna satt med en chokladbit var jag redo att mörda. Jag föll för begäret och åt choklad. Dagen efter kom orsaken till chokladbegäret... Det var ett halvår sen sist och begäret hade sexdubblats i väntan.  Fast är man kvinna får man äta choklad när det är den tiden på månaden(eller halvåret då) . Idag är suget borta igen men jäklar vad fogarna krigat med mig. Lördagen var en ren plåga. Varenda steg gjorde ont och trappan var som en nära döden upplevelse. Varför får jag foglossning vid mens för????? Söndagen var lite bättre och nu är det helt okej igen. Ja, ja nu är det ett halvvår till nästa gång hoppas jag!

Jag har också insett att jag har absolut ingen koll!!!! Ja, ja, vem är överraskad liksom men i nästa vecka har jag skrivit i min kalender(mitt liv) att vi har uppföljningsmöte med Linnéa på skolan???? Har vi det? Har vi itne precis haft det??? När var det vi skulle ha det egentligen??? Jag fattar ingenting och nu är frågan om jag ska hålla god min i elakt spel(hmm planering) och vänta in en kallelse eller om jag måste fråga och erkänna att jag ingenting vet och ännu mindre har koll på  

Jag har också insett att jag är veteranen av alla sexåringsföräldrar på dagis i år. Sexåringarna måste fixa en present till förskolan och till fröknarna. Lat som jag är har jag valt att vänta på att nån annan ska ta tag i det men en snabb blick på listan av sexåringar så inser jag att jag är den ende som har koll. Den ende som faktiskt varit med förr... Jag måste skicka iväg ett mail och ta tag i saken   Funderar på om en gåva till barnhemmet som förskolan sponsrar skulle duga som present till förskolan... Känns vettigare än att bara ge en sak eller så som kanske inte behövs. Det borde blidka min empatiska dotter Emma som tillbringade gårdagskvällen framför humorgalan och hulkade av gråt: "Mamma, kahahahan inte vvvvvvihihi också bli världsförähähähldrar" samtidigt som tårarna rann i strida strömmar nerför kinderna. Lilla Gumman    

Då var det skoldags igen då efter att ha varit ledig i flera dagar. Det har varit rätt nice att vara hemma och hinna ikapp. Huset är i okej skick för en gångs skull  Det är praktiskt att nån i familjen fyller år så nära valborg så man kan slå flera flugor i samma smäll och slippa röja från början igen. Ikväll kommer det således lite folk hem och grattar så kvällen kommer väl gissningsvis bjuda på lite onyttigheter, massa kaffe och glada skratt. Med lite tur så kanske vi kan sitta ute också eller iaf på inglasade verandan. Vädret kunde inte vara bättre!

För första gången nånsin sen jag fick barn har vi dessutom kunnat vara ute på valborg. Iaf känns det så men nog har väl vädret varit rätt uselt/kallt på Valborg alla andra år det senaste decenniet???? Vi satt ute på verandan och njöt av vädret och värmen i år iaf när vi åt vår grillade köttbit. Efter middagen gick alla utom jag och Erik iväg till brasan för att titta på när den tändes, för att lyssna på sångerna och talen samt naturligtvis titta på fyrverkerierna. Det smällde på bra länge. Jag passade på att i lugnet som blev när alla gått att natta Erik som var övertrött och tog en bra stund att få ordning på. Han är rädd för smällare också så det var nog bra att han var hemma av den anledningen också. Tids nog får jag följa med till brasan.

Första maj firade vi inte genom att gå i nåt tåg. Jag är totalt ointresserad så vi och våra nattgäster slappade hemma, pratade, tog en promenad, pratade lite till innan de åkte hem på eftermiddagen. Linnéa åkte hem till en kompis mitt på dagen, Emma lekte med kompisarna på gatan och Ida härjade runt med Erik i släptåg mest hela dagen. Studsmattan är på plats igen och besöks ofta av en eller flera små knattar. Det är så härligt nu när vintern äntligen släppt sitt grepp och alla tittar ut från sina iden. Barnen springer mellan gårdarna och leker på ett helt annat sätt nu. Det är så det ska vara. Synd bara att vi bor i Sverige med kalla vintrar. Jag är verkligen född i fel land. Jag trivs inte alls på vintern men njuter för fullt av sommar och sol trots att jag inte blir brun utan bara röd eller i bästa fall fläckig  

 Den här dagen började däremot inte så strålande. Linnéas taxi kom aldrig i dag och jag vågade inte åka eftersom hon inte har nån egen nyckel. Jag skickade en fråga till åkarn men innan han svarade vågade jag itne vänta längre så jag skjutsade Linnéa till skolan. Precis när vi kommit ut på vägen och åkt genom rondellen kommer taxin si sådär 20 minuter försenad. Törs man gissa att nåt barn försovit sig idag på morgonen  Linnéa måste nog få en egen nyckel och jag får åka till jobbet om det händer igen. Idag kom jag en halvtimme försent. Det är ingen höjdare när läraren kommer med andan i halsen direkt till lektionen. Det är inte den förebilden jag vill vara