Det fick barnen på lördagens tandläkarbesök. Linnéa och Ida masade sig iväg till tandläkaren i lördags. Själv kröp jag ihop i sängen med Erik som vaknat kl fem och tyckt att det var morgon. Går man upp fem är det dags att sova middag redan kl 11 så det gjorde han. Han somnade rätt fort faktiskt och jag låg och läste en stund innan jag tvingade upp mig från sängvärmen för att göra tråkigheter, städa! Golven såg ut som Jerusalens förstörelse så det var bäst att passa på när alla var borta. Dammsuga går ju att göra annars men torka golv när alla bara måste ut från där de befinner sig just nu... Jag hann bara börja innan telefonen ringde. tandläkarbesökten hade varit över på fem minuter. Idas tänder räknades antar jag och så tittade man på den början till hål hon hade för ett år sen. Den hade krympt och behövde då rakt inte åtgärdas. Linnéas tänder tittade de knappt på av nån anledning utan var mer inriktade på att hennes korsbett inte blivit värre. Det hade det inte och då fick de åka hem. De fick dock inte åka raka vägen hem utan det blev en mutresa till Djurhobby(jo jag avskyr fortfarande affären!) och ett nytt hus till gerbilerna. PalmZoo nere på stan hade stängt (för dagen?)tydligen.

Hemma slavade jag vidare och hann faktiskt torka vardagsrummet, köket, hallen och städa idas rum innan alla kom hem. Vi åt lunch och planen var att vi alla skulle åka till en släkting som fyllde år men Ida somnade ifrån allting så jag fick vara hemma och städa lite till(vilken tur  ) medan barnen åkte till släktingen och grattade.

Nej jag låter inte barnen springa runt själva över hela stan förresten om nu någon undrar. Sjävlklart har de en vuxen med sig men den vuxne som bor i samma hus som oss har bett mig inte ens nämna hans existens här eller nån annanstans... Det gör ju att texterna blir lite udda men om han hellre avstår ifrån att jag säger snälla saker om honom som i ett tidigare inlägg så fine by me. Hädanefter så nämns han inte utan ni får förstå när barnen åker iväg själva... Personligen tycker jag han är störtlöjlig för det handlar inte om att han är rädd för att jag ska skriva massa skit(vilket jag inte gjort) utan han vill bara inte att nån ska veta att han gör fem armhävningar en söndag hemma typ, att någon vet nåt om honom som han inte berättat eller råkar prata om honom när han inte är med(lycka till med den sista du  )... Karin, i konsekvensens namn så får du väl säga/skriva på fb att du varit hos mig och barnen nu då och hälsat på  

När barnen kom hem från gammelfastern hade de tagit med sig Karin och Yavuz så vi grillade tillsammans. Mysigt som alltid! Emma drog iväg på kvällen till en kompis på kalas.

Brorsan fyllde år i lördags också men vi fick ingen inbjudan dit så vi stannade hemma istället.

I går, söndag, kuskade jag Uppland runt. Först skjutsade jag ut Linnéa till en klasskamrat i Alunda. På vägen hem stannade vi i Rasbo och åt lunch och pratade lite innan vi åkte hem och fortsatte röja. Erik sov en stund innan vi fick väcka honom för att sätta sig i bilen igen. den här gången för att hämta en bil i Knivsta och sen därifrån till Alunda. Från Knivsta till Alunda är närmaste vägen massa småvägar så vi åkte först mot Norrtälje, svängde av mot Almunge och sen vidare mot hallstaviksvägen och sen över ännu en skog till alunda. Nånstans mitt mellan alla vägar konstaterade jag att jag hade roligt. Det var trevligt att köra på kringelikrokiga vägar samtidigt som jag lyssnade på bra musik på youtube. Erik satt i baksätet och sjöng med för allt vad han var värd  I Alunda fick han springa av sig några minuter innan jag packade ihop honom och Linnéa i bilen igen. Han var inte road så jag fick stanna i Rasbo och köpa en muta(banan och squeezy) sen var han nöjd.

Idag fick jag ett samtal från ViTS-teamet som är en resursdel för barn och ungdomar med koncentrationssvårigheter av olika slag. I vårt fall så är det ju Ida såklart och bortsett från ett första möte har vi inte haft så mkt kontakt med dem. De har frågat i sporadiska samtal om vi behöver hjälp och jag har önskat föräldrautbildning inriktad mot dessa barn men de har hänvisat till vanliga komet/cope och jag har redan gått cope för länge sen så det kändes inte så intressant. På den vägen är det och nu har vi väl inte pratat på ett halvår eller så.

Döm om min förvåning när vår kontaktperson ´ringer idag och frågar dels hur det går(Bra) och erbjuder sig vara med på mötet med skolan den 13 april för att planera Idas skolstart och resurs. Hon ber nästan om ursäkt för att hon har ett annat möte så hon kan bara vara med i en halvtimme. Men hallå, jag hade inte ens tänkt tanken på att de kunde vara med så jag är tokglad för att de bjuder in sig och är med från början  Jag har ju skrivit några inlägg där jag fasar för skolstart för Idas del eftersom jag inte gärna vill ha tillbaka min sura, arga, ledsna tjej som ställer sig på tvären 200ggr om dagen bara för att och för att hon inbillar sig själv att hon ingenting kan. Allt var en kamp! Nu är hon som vem som helst. Utbrotten är FÅ, hon är glad, trygg, harmonisk och leker med kompisar. Visst det kräver en hel del från oss föräldrar. Vi har ändrat massor hemma. I början var det svårt men nu tänker vi inte ens på det längre. Det har blivit det nya självklara sättet att hantera barnen, alla barn och det fungerar finfint. Det är kanske inte den diplomatiske mamman jag hade önskat att jag var men mina barn kräver nån som pekar med hela handen och har ett tydligt kommando i gruppen. Jag låter ungefär som mannen som viskar med hundar nu, Ceasar Milan.   För att fortsätta låta som nån annan så citerar jag Supernanny. Det finns tekniker man måste lära sig för att hantera barnen

Appropå Ida så har vi återinstallerat stödhjulen. Hon får väl cykla med dem igen då. Jag är inte nöjd men nu är de ditsatta. Jag hade föredragit en springcykel! Idag ville Ida cykla till dagis så jag sade till att om hon är klar till kvart över sju får hon det. Hon var klar även om lilleman inte vaknade förrän dess så det var bara att hålla löftet. Vid halv, efter nybytt blöja, nya kläder och frukosten som bagage gick vi. Ja Ida cyklade då. Det gick ...... hm..................   inte så bra. Hon kom till grannens staket mittemot oss (halvvägs till Anna för dig Carola  ) innan vi parkerade cykeln och gick. Cykeln ville inte riktigt som hon ville så lite mer träning behövs, även med stödhjul. Tramporna var svåra att hantera idag. Som sagt, vad är det för fel på en springcykel????? Biltema here we come! Honlär sig tekniken från vanlig cykel men slipper tramporna. Som en kompis till mig sade i helgen när vi pratade. Ida är den enda ungen hon sett som klarar av att vurpa MED stödhjul. Jo, hon ramlar åt sidan  

På vägen till dagis lyckades vi med bedriften att tappa en av Eriks gummistövlar. Tänkte plocka upp den på vägen hem men hittade den inte????? Han får använda springskorna idag. De är lite för små men han klagar inte iaf och nya är beställda. Ett par såna här   .