Det är nya ordet hemma och det används flitigt. Det är hos oss en kärleksfull beskrivning av nån som inte är så smart  Orsaken att just det ordet flyger hemma är min mobil och spelet Sheep and clouds. Precis som i verkligheten är fåren inte så där våldsamt smarta utan det gäller att hålla dem ifrån för stark sol, för mkt regn, giftiga svampar, åskmoln. Dessutom måste du mata dem med gräs, blommor, äpplen, hallon, jordgubbar och roa dem genom att dra dem i svansen, krocka fåren med varandra, kasta upp dem i luften samtidigt som man ska klara av en rad uppdrag för att komma vidare till nästa nivå. Rätt kul men får är inte smarta...

Idag var tanken att jag skulle vara hemma på förmiddagen och sen lösas av av mormor som kom vid lunch. Ida var hängig igår och hade lite besvär av astman. Erik är på bättringsvägen men inte helt i form än. Det var tanken iaf. Halv sju imorse vaknade Ida, klockan sju hade hon drivit mig till vansinne flera gånger om. Om man är såå pigg orkar man med dagis också anser jag så klockan nio travade vi iväg till dagis. Ida ville dit också så det var inte bara jag som var elak. Erik tänkte jag hålla hemma, återigen- det var tanken. När vi kom till dagis ville han klä av sig och sen gick han in och lekte. jag styrde om lite så mamma kommer och hämtar på dagis lite extra tidigt istället för att hålla dagen så kort som möjligt och så håller vi tummarna att det funkar. Förskolan har iaf inte ringt än  Hoppas att det håller nu också! Å andra sidan kanske personalen sjukskriver sig av utmattning när jag kommer med alla sjukintyg från försäkringskassan  

Idag fick jag mail ifrån smittskyddsläkaren på Ackis och skolsköterskan ang handhygien. Man inser där att det är inte bra... Tydligen har de magsjuka som härjar på skolan men inte vanliga varianten utan mer åt "sök hjälp-hållet". Om diarreerna håller i sig mer än 2-3 dagar och de är blodiga ska man söka hjälp. Fint, känns toppen att Emma gick till skolan idag... Å andra sidan lär de senaste dagarna bekymmer lösa sig  (Hon har varit förstoppad men inte vågat säga nåt trots att hon inte varit på toa på närmare två veckor   ) .

Ikväll har Mårten ett möte med sin delägare till firman. Det mötet känns lite nervöst för Mårten har bestämt sig för att sluta. Han är less på att jobba 7-20(22), han är less på att ta allt ansvar. Han är less på att bara få skit av alla för långa väntetider, dåliga maskiner, uteblivna reservdelar som beställts men inte kommit, usel experthjälp de gånger det behövs och som iaf resulterar i en trasig maskin och Mårten som får fixa själv vare sig han kan eller inte. Inte blir det bättre av att jag protesterar över arbetstiderna, över bristen på tid hemma, bristen på engagemang i familjen. Den andra delägaren däremot klarar sig inte utan Mårten, är beroende av firman för sin försörjning av sin familj men är inte heller redo att lägga ner samma energi/engagemang i firman som Mårten tvingats göra. Om man har utgifter på låt säga 200000 varje månad(löner, lokaler, skulder till leverantörer osv) måste man liksom fakturera minst motsvarande timmar i inkomster. Att i princip ensam dra in dessa pengar har blivit övermäktigt och Mårten har fått nog. Jag förstår honom och rent egoistiskt så kan jag säga att jag gärna ser att han jobbar mer normala tider och kanske tom tar lite pappaledigt ett tag. Han behöver det, barnen behöver det. Han har fem år att ta igen med barnen. Fem års frånvaro av vardagliga små ämnen som middagar, skjuts till träning, läxhjälp. Det är mycket. Å andra sidan så vill jag inte att Mårten ska ge upp sin dröm(om den lever fortfarande?), att han ska behöva "misslyckas". Jag vill inte heller att den andra familjen ska behöva bli lidande. Det är ingen lätt diskussion det här, inte från nåt håll.