Emma satte upp den här inför sin födelsedag när magsjukan härjade. Hörsamheten på lappen då var något mager, även av damen själv ifråga. Jag ger det ett nytt försök nu. Inga mer sjukor. Dagis får stänga en vecka tycker jag! personalen satt och sade det på skoj igår på mötet. Jag tycker man ska göra allvar av saken. Hellre ta hand om mina egna barn en vecka och sen få vara frisk istället för som nu få jobba några dagar och vabba en vecka. Eller ännu bättre, föräldrar kan hålla sina krassliga små avkommor hemma en dag extra så de faktiskt får repa mod innan de kommer tillbaka till förskolan igen. Ännu bättre är om man faktiskt håller sina sjuka barn hemma, punkt. Alldeles för många tycker att deras arbeten är viktigare och låter sjuka barn åka till dagis med en alvedon i kroppen för att sen krokna efter lunch. Morr!

En otroligt suddig, otydlig bild men den är från Torsborg där de grävde ur dikena. Erik var totalt fast vid fönstret där det var maskinkavalkad hela dagen. Grävskopor, traktorer, lastbilar, såna där vagnar med elsladdar... Toppen att få stå på första parkett och titta. Men ute var samma maskiner läskiga och lät illa så då ville han bara sitta i famnen och kika  

Den här lastbilen med flaket fyllt av snö såg jag för nån dag sen. Min fråga är dock, varifrån kom all snö??? Det finns ingen snö inne i stan(som synes).

för det hände visst nåt i helgen. I lördags hade Emma sitt födelsedagskalas tillsammans med en kompis. Vi mammor tillsammans med flickorna åkte till Ica Maxi och handlade på förmiddagen. det är inte helt lätt att handla när det ska passa alla. Bara födelsedagsbarnens allergier resulterade i laktos, soja och gluten sen får man lägga till resten av klassen  det gick bra iaf och är man två att dela på notan blir det lättare att vara generös så flickorna bjöd på först fika i form av marängskålar med grädde, glass, hallon, kiwi, banan, mandarinklyftor och kola/chokladsås. När de fikat klart var det presentöppning och tjejerna kan verkligen varandra för alla presenter var mitt i prick. En av favoriterna var nog klockan i form av en berlock som ser ut som en fotboll tror jag. Båda flickorna är totalt tokiga i fotboll  Annars fick de nagellack med mallar, hårfärgspray, Emma fick en tröja och F ett par byxor, skämtartiklar till Emma-pyssel till F, en varsin bok efter eget intresse. Hur bra presenter som helst!

Temat för kalaset var tänkt att bli fotboll men garaget som var tilltänkt som lokal blev aldrig klart i tid så tjejerna fick tänka om och melodifestivalen kom upp som alternativ. Efter presenter tittade tjejerna på Mello och röstade frenetiskt på sin favorit medan vi mammor dukade upp chips, godis, ostbollar, ost och kex. Herregud vad 11åringar kan äta! En flicka speciellt åt så mkt att hon mådde illa. Det var tydligen ingen nyhet för den andra mamman. Hon hade varit med förr. Jag däremot fick svaret på vem som åt upp vår middag förra kalaset. Då hade jag gjort pommes och kycklingklubbor och räknat med att alla åt som Emma(en mindre häst mao) och räknade iskallt med att det skulle räcka åt familjen... Faten var tomma när vi andra ville äta. Enligt Emma åt samma nämnda tjej mer än 8 klubbor själv MED pommes

Igår var Linnéa och jag till logopeden. Det var föga intresseväckande. De kollade hennes ordförråd, meningsbyggnad, passiva ordförråd osv och hon ligger vad allt verkar inom normalspannet men kanske i det lägre fältet. De andra gångerna har hon alltid legat ett år efter och jag gissar att hon gör det nu med. Ett år är ingenting tycker jag och fullt normalt med tanke på att språket första året gick förlorat när hon ingenting hördes. Tvärtom är det en bedrift att ligga i nivå med alla andra med tanke på det men också alla förlorade hörselveckor pga infektioner, vätska i mellanörat osv som strulat. Vi behöver inte komma tillbaka till ackis längre men logopeden på skolan fortsätter jobba för att stärka muskulaturen som är försvagad så grötigheten som kommer när Linnéa är trött försvinner men också för att stärka försvagningen så den inte blir värre. Känns skönt att ligga steget före.

Direkt efter logopeden fick jag åka och lämna min bil på jobbet och Mårten skjutsade mig till barnakuten. Ida hade fått astmaanfall hos mormor och hon åkte in med henne så vi kunde möta upp. Jag hann dit före dem och förberedda mig på det värsta. Helt i onödan  På vägen till sjukhuset hade det vänt och anfallet släppt. Visst hon hostade och hade sig men syresatte sig bra så vi fikade bara lite där för att se om det skulle komma tillbaka innan vi åkte hem igen. Tänk att barnakuten är så bra att hota med. Tycker alltid att mina barn blir friskare bara vi kommer dit  Det tackar vi för.

Det var bara att åka hem, göra middag för att sen rusa vidare till föräldramötet som var på kvällen på dagis. Kan återigen konstatera att vilket fantastiskt dagis vi har! Personalen klär ut sig, bjuder på teater och magiska shower. De trollar, experimenterar, sjunger, hittar på sagor, sätter upp teatrar med barnen och lyckas alltid väva in språk och matematik i allting de gör. Våra barn har alltid lärt sig mer på dagis än på skolan och ligger alltid före i naturkunskap, matte och NO i början. Sen dödar skolan intresset...