Jag är en tämligen ordinär och tråkig person som inte alls har så livlig fantasi att jag kan tänka om vad gäller saker. Visst, vi har en blomkruka som bestickställ i köket men det är väl ungefär så långt som min fantasi sträcker sig. Min fantasi är nog så vild och svårhanterlig men bara när det gäller det skrivna ordet. Jag kan utgå från en idé eller tanke eller ett förfluget ord sagt av ngn, sätta mig ner och skriva och bilden växer, utvecklas och blir ngt. Oftast en saga eller berättelse för skrivbordslådan  Jag önskar att jag kunde se nya möjligheter i gamla saker tex eller som den här gubben. Jag skulle utan tvekan tänka mig att ta en picknickkorg, åka till hans hus och gå i hans trädgård i en hel dag. Kommer jag ens ha sett allting som finns att se då??? Han får gärna komma hem till mig och göra små trädgubbar och tomtar  

Idag vaknade vi allihop i ottan för tja vi var nog trötta igår. Jag somnade med Erik redan vid nio. Mårten väntade in Emma som var hos granntjejen och kom hem vid halv10 men sen somnade tydligen han också . Jag är ju inte van att lägga mig så tidigt direkt så jag vaknade och var piggelin redan klockan 5. Nåja, jag vaknade av att jag knappt kunde andas eftersom jag somnat från kvällsdosen av medicin men jag var iaf piggare än en vanlig vardag. Jag gick upp tog lite medicin och sen läste jag en stund eftersom jag inte hunnit läsa ut boken vi skulle ha läst till cirkeln för att sen somna om en stund till. Klockan sju kom ALLA upp samtidigt och Mårten åkte till jobbet. Barnen och jag såsade omkring(läs jag läste och barnen lekte) ett tag innan vi åt frukost och röjde upp lite hemma. Vips var klockan 11 och Mårten var hemma för att ta över hemmavid så jag kunde rymma ett par timmar till bokcirkeln.

Jag tog bussen ner på stan eftersom vi skulle vara mitt på stora torget och kom ner lite tidigt så jag strosade runt inne på Åhléns en stund innan jag väntade ute. Vet ni? Alla kom i tid! Jösses vad jag inte är van vid det märkte jag. Är inte det tragiskt? Ungarna på jobbet kommer aldrig i tid(undantag finns!), de flesta av mina vänner kommer inte i tid(Hanna, du är undantaget!), min mamma kommer verkligen inte i tid så detta var en trevlig överraskning  

Eftersom vi i bokcirkeln inte alls känner varandra var jag rätt nervös. Nya människor tycker jag är superjobbigt. Jag är alldeles för blyg! Jag hade dock tur för först av alla kom en av de två jag känner i gruppen och efter det var det lugnt  Inte blev det sämre av att vi endast var fem personer idag. DET klarar jag av.

Jag vet inte om jag kan säga att vi pratade så mkt om själva boken idag men vi har läst The other hand och handlar om en nigeriansk flicka och hennes erfarenheter av oljekrigets påverkan på landet och det vävs samman med en familj i England. Det är en rätt lättläst bok och riktigt bra men den lämnar en hel del saker öppna som slutet... Vi hade tolkat det HELT annorlunda allihop. Självklart är mitt sätt att tolka rätt  .

Jag måste också vara otroligt pessimistiskt eller världsvan eller tja välj själv men i en del av de riktigt hemska scenerna tänkte vi otroligt annorlunda. Det är roligt tycker jag, att vi alla reagerat så olika på samma bok. De andra försökte förmildra en del av hemskheterna i boken medan jag snarare tog de som för givna. De undrade varför man våldtar barn och för mig var det mer en "självklarhet" att man använder sexuellt våld som vapen i vissa länder. Inte rätt så klart och riktigt vidrigt men ingen nyhet alls.

Idag fick jag också veta att bokcirkeln heter Bokskorpionerna. Lite töntigt men så är det ju töntigt med bokcirkel också har jag fått höra  Nästa bok röstades fram efter jag gått men jag hoppas att det är Elefantskötarens barn av Peter Höög(hur skriver man danska ön?) Det enda jag läst av honom förr är Fröken Smillas känsla för snö och DET var några år sen. Gymnasiet kanske??? Den andra som verkade locka har jag redan läst. Det är om barnsexhandeln i Kambodja av Somaly Mam, De oskyldigas tystnad. Det är helst inte en bok jag vill läsa om för jag tänker fortfarande på vissa delar i den som är värre än vanligt och då är allting sant...

Längtar efter att få gosa en hel helg med gosfarbrorn   hemma. Jag längtar också lite efter en annan person som jag inte träffat på en hel vecka   Man måste nog vara bebis för att kunna se så nöjd ut med tillvaron  Bilder som den här   får mig attt längta lite efter mitt lilla yrväder också! Ni ser, hon KAN faktiskt sitta still också! Dessutom är de himla glada i henne på förskolan i år för hon är lekledare på ett utomordentligt sätt tydligen med sin kreativitet och iver. Dessutom välkomnar hon vår fröken C med en kram varje dag, ngt som också är otroligt uppskattat    . Det är väl det som gör henne så fantastisk. Hon är som alla andra bara mkt mer av allt, på gott och ont. Det är himla skönt att få höra att saker och ting fungerar kring henne på förskolan för innan har resan inte alls varit lika täckt av rosor. Även hemma har det hänt saker. Visst, hon är tankspridd, impulsiv och får massor med utbrott men hon har mognat ändå. Bäst tycker jag det är att hon slutat kissa på sig, äntligen  

Tack Karin för bilderna från i lördags som jag snodde på facebook  

Bortsett från att gosa med Lilleman i helgen så är det barnkalas lördag+söndag, Lilla Lova fyller också år och där hoppas vi att vi är välkomna på lördag istället för söndag för söndagen består av fotboll och bokcirkelträff.

 Ska bli premiär på bokcirkeln för min del. Den här gången har jag inte ens hunnit läsa ut boken(The other hand) och jag som är blyg kommer tyckte det är tokjobbigt att åka dit men övning ger färdighet. 2 nygamla ansikten finns iaf där. Brorsans gamla tjej och en av mina gamla vänners flickvän. Världen är bra liten ibland för vad är oddsen att just de ska söka efter en bokcirkel, gå bet men starta en tillsammans och så joinar jag?!

Idag gick Erik in själv på avdelningen på dagis utan gråt och utan att klänga sig fast vid mig. Han gick tom fram till C(vår kontaktperson) och gav henne en kram. Hon var sjuk igår och jag tror nog att han saknade henne då  Då känns det helt okej att lämna på dagis faktiskt! Han är annars väldigt nöjd med dagis och det märks att ha lär sig massor där. Pratet börjar komma igång mer och mer, han är intresserad av de andra barnen istället för rädd som han var i början. Han har börjat leka mer med saker också, lite mer avancerat och inte bara köra en bil några ggr fram och tillbaka som innan. Har man ett dagis man litar på kan det vara himmelriket och jag litar på personalen där. De gör verkligen allt som krävs och lite till därutöver och ffa så älskar de sitt jobb. För oss föräldrar är det guld värt!

Vad gör vi annars då? Köksrenoveringen står still igen över veckan och jag gissar över helgen för bilen får körförbud på måndag och då har vi en ny besiktningstid också. Som vanligt är jag på jobbet med ett platt däck för maken glömde pumpa i morse. Nu får han komma hit istället och göra det på jobbet. Skoj, skoj! Han är sur som ättika efter att ha beställt massa delar till bilen också  

Igår hade vi en riktigt mysig hemmakväll. Emma och jag spelade schack, Linnéa och Ida tittade på tv och slappade efter en jobbig dag i skogen och på TomTit. Erik skrotade mest bara runt och ville gosa med mig i mitt knä så han har lärt sig grunderna i schack  Faktum är att Emma kom med datorn och ville spela mot mig. Sure, why not tänkte jag som inte kom ihåg HUR spelpjäserna rörde sig ens. Jag har aldrig spelat tror jag. Visst ni att bonden när den kommer till andra sidan förvandlas till vilken spelpjäs som helst??? Hade jag ingen aning om men det är ju himla bra  

Till middag körde vi den berömda maträtten RESTER. Pannkaka till barnen, raggmunkar till mig och så en burk till Erik. Fungerar kanon det med. Idag blir det nog också rester på kycklinggrytan som sover i kylskåpet sen i söndags. Det är skönt med mat som man inte behöver laga ordning, ffa när köket lyser med sin frånvaro     

Appropå rester så kan jag berätta en rolig historia om rester. Ni vet min förra inneboende, tillika kusin julia? när hon var liten åkte de ofta mellan Sollefteå och Uppsala och stannade alltid vid ett värdshus som heter Tönnebro. Julia, precis som Ida, var inte den mest diskreta unge man kan tänka sig. Hon märktes för att uttrycka det milt och hon hade två tempväxlingar. Fullt ös- medvetslös. Jag sade ju att hon var som Ida  En av alla dessa gånger på Tönnebro står de i kön för att beställa mat och då utbrister Julia högt och tydligt: Har de rester här????   Av ngn anledning tyckte hennes mamma att det var hemskt pinsamt  

Det märks att det är höst och skolan börjat igen. Nu har jag gått runt med skallebank en hel vecka och det vägrar ge med sig. Inte värsta sorten utan mer sån där molande som man blir trött av men inte orkar medicinera bort. Dricker jag kaffe blir det värre konstigt nog. Ungarna snorar i kapp och min astma började kriga för ett par veckor sen och inte den heller vill ge sig. Jag kör just nu på mer än maxdos pulmicort, antihistamintabletter, symbicort och ändå behöver jag akutmedicinen flera gånger per dag. Det suger! Bihålorna har också krånglat i en halv evighet. Vore det inte bättre om förkylningen som antagligen orsakar allt detta bara kunde bryta ut, däcka mig ett par dagar och sen gå över istället för att hålla på så här????? Idag fick jag dessutom skallebank på riktigt med illamående så jag snodde åt mig en eeze från en kollega och hoppas att det inte blir värre. Migrän har jag ingen lust med nu faktiskt. Blä, nu vill jag bli frisk!!!

Bilskrället har dessutom bestämt sig för att inte samarbeta längre. Vi besiktigade den, jo igen!, och den här gången kom vi därifrån med fyra nya fel som måste åtgärdas. Båda(!!!!) stötdämparna är av i fram, fästena för extraljusen(som vi inte har)i den trasiga grillen måste åtgärdas. No shit men om vi inte har några extraljusen då? Det spelar ingen roll för vi har fästen iaf  lägg sen till att vi har ett elfel i bilen som gör att säkringarna till backljudet går hela tiden. Det här är bara tre fel så ett saknas men det kommer jag inte ihåg. Däremot står bilskrället så fint på jobbets parkering med punktering... Jag föreslog att en av mina manliga kollegor kunde sitta med en slang i bak och blåsa medan jag åkte hem men han gillade inte den idén  Jag fick ringa maken istället som får åka hit med servicebussen och åtgärda problemet. Tänk sen när alla problem är åtgärdade, tänk vilken bra bil vi kommer ha då. Som ny nästan  

De senaste dagarna har jag haft en liten pojke som klängt sig fast vid mig hemma. Jag vet inte vad det är heller för han vägrar sova om han inte är i min famn. I förrgår somnade han först i famnen i soffan, vaknade när jag lade ner honom, nattade om honom i sängen men när jag gick upp vaknade han på en gång. Så där höll vi på så till slut fick han sova i famnen när jag kollade på tv. Känns ju så där men vad gör man??? Jag vill liksom inte gå och lägga mig redan kl 7. När jag väl lade mig ner skulle han ligga på armen och köra in näsan i bröstet. Han måste ha ett stort behov av att tanka närhet just nu  Inte blir det mindre heller med alla läskiga maskiner vi har hemma. I hallen står en dammsugare som låter som ett reaplan. Så fort Mårten kör igång den skriker Erik i panik... Ute på gården finns en lövblås som också den är läskig. Det är inte lätt att vara liten i en stor värld ibland.

Igår hade jag en diskussion med Linnéa om det här med könsroller också. Hon tyckte att det var konstigt att Erik var rädd för saker när han är en pojke. Vi pratade rätt länge om att pojkar och flickor visst kan vara rädda för saker och pojkar kan också gråta och vara ledsna. Det tyckte hon var lite konstigt, lille trollungen. Undra var hennes tankar kring könsrollerna kommer ifrån för inte är det från mig iaf. Känns som att såna där åsikter måste komma utifrån för hemma har vi snarare pratat om likheter mellan könen och skillnader mellan individer. Lite djupare diskussioner har för all del skett också med vår förra inneboende som är intresserad av HBTfrågor. Såå Julia, hur kontrar du Linnéas frågor  Vi saknar dig för övrigt här hemma allihop även om vi förstår att du trivs i den lägenhet i Sollefteå!

Idag är jag uppe tidigt. Inte av egen fri vilja kanske men Erik tyckte att det var morgon och då är det liksom det  Han hinner busa ändå som det är. Jag behöver inte utmana ödet genom att ligga kvar i sängen om man säger så. Det räckte gott med att jag gick in på toa för att kasta vatten i ansiktet så hann han få tag på ett paket med potatismjölk och hällde ut det på golvet. När jag öppnade dörren stod han och tittade på röran och skämdes lite. Man riktigt såg att han tänkte: Oj, vad hände, hur blev det så där??? Han brukar faktiskt sällan busa så där annars. Han är inte alls som Ida som gjorde det så fort hon kom åt annars. Det är skönt för hon tog knäcken på oss periodvis. Men det gav upphos till några sköna bilder också, som den här...

  Inte illa va när man kan servera sig frukost och läsa tidningen när man bara är två år  Annars var hennes tillskott till frukosten mer av den här arten...

Gärna då också ut på golvet, stolarna och så där för att få riktigt fin effekt. Herregud vad vi har städat efter den ungen! Jämfört med när hon var två så är hon nu ´hanterbar. Hon har fortfarande otroligt mkt spring i benen, otroligt rastlös och svårt att koncentrera sig men hon har nästan helt slutat busa så där okontrollerbart. Nu får vi fajtas med hennes utbrott istället  

Igår var vi över till Sally som är brorsans flickvän. Hon fyllde år i måndags och bjöd på middag igår. Det finns en stor fördel med att han bestämde sig för henne. Hennes mat! Hon är från Fillipinerna och äter thai. Hennes egna vårrullar is to die for, bokstavligen. Det tycker brorsan också och Sally är fascinerad över att han inte ledsnat på dem än. Det är inte jag. Way to go Sally om du kikar in här ngn gång och välkommen in i familjen  

Igår skolkade jag lite från jobbet också. Vi hade storAPT på Brantingstorg/storuven igår. Jag visste att farmor skulle komma till Karin och hälsa på eftersom hon varit bortrest och inte fått träffa Emre. Jag smet ifrån jobbet och åkte dit dels för att få gosa lite bebis så jag skulle stå ut med ett meningslöst möte men också för att kunna ge farmor en liten docka som hon ska göra om till en Erik och som förskolan ska använda vid samlingarna där. Jag lämnar med varm hand vidare sånt till farmor som ska sys och sen beskådas av andra. Jag är inte tillräckligt bra på det helt enkelt!

Annars i helgen så har vi fått ledigt. Ingen fotboll alls på hela helgen trots att två matcher var inbokade. Fotbollslaget får klara sig utan målvakt för hur gärna hon än vill är det svårt att försvara ett mål på kryckor. Hon stukade foten i torsdags. Får hoppas att det läker fort! Jag ska dra iväg med barnen tänkte jag och hålla mig borta så Mårten får jobba med köket i lugn och ro. Frågan är vad vi ska göra???? Rasbo kanske en sväng men min astma som redan bråkar rätt rejält mår inte bättre där med hund/katthår överallt  Jag märker tydlig skillnad efteråt tyvärr och när utgångsläget är dåligt lär det inte bli bättre. Det känns som jag är ett halv apotek och ändå räcker det inte. Jag klarar nog inte dammet som blir hemma när köket är halvrivet, lägg sen till hästepitel från jobbet, hund/katt hos mormor och spånet från gerbilerna. Det blev iaf lite bättre när jag började med antihistamintabletterna på order från grannen som kom över i ett annat ärende och hörde hur jag hostade. Hon är kanon den grannen och inte bara för att hon kör med mig lite nu och då  Hon om ngn förtjänar verkligen ett Världens bästa granne-pris.  

Nä, nu får det vara slutgnällt-basta! Jag får nog gå och ta ett tag eller två i tvättstugan en stund.

Och jag sitter och väntar in mina elever som antingen försovit sig eller inte ansett sig börja riktigt än  

Vet ni, i dag kan jag nog fira. Jag har fått sova själv i min säng hela natten. Ida och Emma sov i lekrummet i våningssängen. Erik i spjälisen och Linnéa hos mormor eftersom hon är hemma från skolan idag också. Det är ganska skönt faktiskt! Inte blev det sämre av att maken kunde sova i samma rum som mig. Det har inte hänt på lääänge faktiskt, typ sen Anders Breivik ägnade sig åt prickskytte och bombade regeringskvartalet i Oslo.

 Det var sist Emma vågade sova själv i sin säng. Den händelsen skjutsade in henne i en dödsångest som iaf jag inte träffat på hos ngn annan mer än dödligt sjuka patienter  Hon insåg på en och samma dag att vad som helst kan hända, när som helst och mot vem som helst. Det hade kunnat vara jag, mormor, farmor, pappa, småsyskonen, kompisarna-vem som helst. Nu har hon tagit steget ut från vår säng och sover i lekrummet som sagt men vägen till källaren och hennes eget rum känns lång.  

Jag ställer mig fortfarande frågan kring varför alla barn ska ha ett eget rum. Ingen av mina har då ngt behov av det utan tränger hellre ihop sig i samma säng tom. En egen vrå däremot på dagtid absolut men det kan man uppnå utan att ge barn ett eget rum  Vi kanske skulle göra om hemma och göra mer plats för mamma och pappa istället. Jag drömmer om ett hobbyrum   

Igår hade jag en riktig slappardag. Eftersom jag skulle hämta Linnéa hos mormor bjöd hon på mat och jag tänker inte tacka nej. Det är alltid mkt godare när ngn annan lagar maten än när man ska göra det själv. Dessutom måste erkännas att maten just nu är under alla kritik. Jag försöker laga mat i ett halv kök och utan ugn. Jag använder ugnen till nästan allt annar så jag känner mig lite handikappad. Nu blir det mest soppa, pannkaka/raggmunkar, köttbullar/färsbiffar, blodpudding, pasta med sås, potatis och kött, kycklinggryta och den typen av mat. En hel del halvfabrikat också tyvärr som vi sällan använder annars. Ge mig gärna tips på bra, nyttig mat är ni snälla! 

Som jag sade så är Linnea hemma från skolan. Igår natt sov hon 12 timmar men vaknade ändå tröttare än när hon lade sig. Hon fick följa med mig till skolan en sväng men min lilla skatt som älskar att läsa orkade inte. Inte heller orkade hon räkna några enkla tal på ett papper hon fick som jag laddade hem från lektion.se. Om ni har några vetgiriga barn så använd er av det. Det är inte så tokigt och man måste inte vara lärare för att logga in .

 När mormor kom och hämtade kröp Linnéa upp i tvsoffan och låg där större delen av dagen. På eftermiddagen ville hon läsa men orkade inte då heller så det fick bli talbok. Tur att jag lånat hem såna från jobbet! Vi får se hur hon mår i morgon men jag gissar att hon nog stannar hemma veckan ut. Hon orkar liksom inte med skolan. Det är för stora klasser och resursen räcker inte till.  Fritids är inte bättre heller med sina 50 barn trots att de verkligen försöker tänka till. Många barn låter helt enkelt och det är ljud som är jobbigt! Ljuden gör det jobbigt och tvingar henne att koncentrera sig till max.

Frågan om Pilskolan(hörselklass) har aktualiserats igen.  De tungt vägande argumenten FÖR vanlig klass faller liksom en efter en. Eftersom Linnèa inte orkar leka, lyssna och vara med på samma sätt som andra så faller också kompisrelationerna. Just nu känns det bättre att låta henne få komma till pilskolan, gå där några år och sen få en chans i vanlig klass igen när barnen lärt sig sitta still och vara tysta. Kompisrelationerna kan man liksom odla på fritiden lika väl och då orkar LInnéa dessutom på ett annat sätt.

Vi ska till parkskolan den 23 för hörselskoj och då ska jag ta upp ämnet med lärarna där. Egentligen ÄR linnéa för "normal" för att gå där. Hon behöver varken hörapparat eller tecken som stöd men samtidigt är det hörseln som gör att hon inte orkar med vanlig skola. Vi får se vad de säger som jobbar där.

Ikväll ska jag försöka ta tag i tvättstuga när jag kommer hem från jobbet. Det är iofs inget stort berg men garderoberna ekar tomma ändå så jag gissar att jag nog måste köra ngn maskin också. I tvättstugan står också kassen med vinterkläder. Jag måste nog tyvärr ta mig i hampan och kolla vad vi behöver. Det är skittråkigt att köpa vinterkläder. Det betyder ju att sommaren är slut, att hösten är här och att ännu värre, vintern och kylan är på intåg. Jag drar mig för att inse det. Jag avskyr att frysa. Frysa är precis det jag gör ett halvår framöver nu. Det är raggsockar och fleecetröja inomhus. Å andra sidan, om jag tar tag i det ikväll kanske jag hinner njuta av några fina sommardagar till med lite tur och kan återförtränga vintern  

På eftermiddagen brukar jag ha en stund ledig där jag iofs har tvåtusen saker jag måste göra men jag brukar ändå hinna med ett besök in här för att skriva några rader. Igår skrev jag större delen av förförra inlägget på eftermiddagen men hann inte klart pga möten och avslutade det på kvällen istället. Det är det som är så skönt med att blogga eller skicka sms. Jag kan påbörja ngt nu och hinner jag inte klart så kan jag bara fortsätta senare utan att ngn tar illa upp  Dessutom störs jag inte av skrikande barn, babblande kollegor och elever, brus på linjen och sånt som gör att jag faktiskt har svårt att höra vad folk säger. De flesta går det kanon med men vissa är det nästan omöjligt. Om de pratar för fort eller sluddrigt/otydligt är det kört liksom. Det är den enda rest jag har efter alla mina öronproblem. Jag har svårt att urskilja ljud i stökiga miljöer och så har jag tinnitus. Jag har kommit ganska lindrigt undan.

Tinnitus har jag haft så länge jag kan minnas. När jag var liten och instängd i buren förstod jag aldrig exakt vilka pip och tut jag skulle reagera och trycka på. Efter tillräckligt många ggr lärde man sig audiologens tillvägagångssätt(började med låga toner och jobbade sig uppåt) och då kunde man gissa sig till var tonen skulle hamna och hur den skulle låta och på så vis veta att DET ljudet skulle jag trycka på knappen för. Tur man var där en gång i veckan/var fjortonde dag och fick lära mig det   Nu så där 25 år senare så märker jag knappt att jag har tjut i öronen men vissa ljud faller totalt bort fortfarande. Jag hör inte syrsorna tex. Telefonsignalen hemma har jag också svårt att höra. Det är sånt som jag har märkt. Förmodligen missar jag massor mer som jag inte vet om men då gör det ju ingenting . Det man inte vet om lider man heller inte av 

Jag måste få fråga en sak?! Är det alltid tusen saker att ta tag i med barnen i skolan? Då menar jag inte läxor även om jag tycker att de är lite för mastiga. inte heller menar jag aktiviteter kring barnen för det ingår också som självklarheter. Det som jag tycker ploppar upp mest hela tiden är saker som rör själva skolan. Nu senast går det mail bland föräldrarna att en lärare är för sträng. Visst, mina barn har okcså klagat men över sånt som jag inte anser är oberättigat. Jag tycker det är rimligt att man ska ha med sig gympaskor och kläder till gympan om man vill vara med. Har man inte det får man titta på. För mig är det ingenting konstigt men samtidigt så har tydligen fler barn kommit hem och tagit upp det med oss föräldrar... ÄR hon för sträng och barnen inte kan sätta ord på det utan ger konkreta exempel som inte vi vuxna förstår. Just barn, känslor och ord går liksom inte alltid ihop...

Det jag däremot har reagerat på är när Emma kommer hem från skolan och längtar till syslöjden istället för sin älskade träslöjd. Orsaken? Läraren har sagt många negativa kommentarer om skolan i stil med: "Vad konstigt att slöjdsalen är nere i källaren" i ett ganska negativt tonfall eller: "Alla pratar om att den här skolan är så fin. Den är ju både sliten och ful" Såna saker. Barnen tar illa vid sig för visst är skolan både sliten och ruffig men barnen är ändå stolta över den. Många av barnen har traditioner i skolan som går flera generationer tillbaka. Vår familj är "bara" tredje generationselever tex. Jag är annars förste person att skriva under på att skolan behöver byggas upp på nytt precis som det finns planer för och läraren får tycka vad han vill om skolan, men det är skillnad på att tycka och uttrycka. Som lärare har man ändå ett personligt ansvar för att veta den distinktionen. 

Annars måste jag säga att jag är imponerad av Linnéas resurs J. Han tänker ofta lösningsfokuserat. Om han ser ett problem hittar han också på en lösning på den samtidigt. Vi pratade igår om att Linnéa tycker maten är jobbig, likaså samlingen på fritids. No kidding säger jag! Maten är katastrofal vad gäller ljudmiljö men nu får hon gå fem minuter före alla andra och äta sitt mellis och på så vis komma undan det värsta. Samlingen på fritids är nytillkommen. De samlas ute för just i år är det 50 ungar på fritids i en liiiiiten barack. Det säger sig självt att det inte går. De delar in gruppen i mindre grupper(ute/inne, gympagrupper, pysselrum, lugna rummet osv) och de gör verkligen så mkt de bara kan utifrån sina minst sagt begränsade möjligheter. Dessutom tänker de på Linnéa och hennes problem så hon får då som sagt gå några minuter före, skippa samlingen utan bara säga till att hon är där. Hon får gå ifrån till ett annat klassrum för att slippa ljud. J är fantastisk och inte nog med att han är bra med barnen. Han är precis lika villig att prata med oss föräldrar