idag och kvällen ska firas med att städa dagis och ha ett fixarmöte inför söndagen. Det är fixardag på förskolan på söndag men vi har lite svårt att vara med då eftersom vi åker på kryssning med mamma och pappa då. Mårten får göra sin del på lördag istället då antar jag.

Annars händer det inte så mkt hemma just nu värt att skriva om. Vi kliver upp, äter frukost, gör oss iordning, åkder till skola/jobb/dagis och sen när vi kommer hem är det matlagning, disk, tvätt, städ som gäller för mig. Barnen leker, gör läxor, tittar på tv. Allting är så sanslöst tråkigt för mig men ååååå vad det flyter på bra med Ida just nu. Hon trivs nu när alla dagar är exakt likadana och det enda som skiljer dagarna åt är vad hon gör när hon kommer hem. Ska hon leka med lego, titta på tv eller spela dator, eller rita  Å andra sidan är det skönt när det är lugnt runt henne så jag klagar inte så mkt 

Däremot har jag fått en dagisunge till!!! Erik stortrivs verkligen på dagis. Han börjar springa med benen redan innan jag lyft ut honom från bilen och då ska han ner på marken. Han springer glädjetjutande mot dagisingången, kan inte fort nog få av sig skorna och springer in. Han har knappt tid att säga hej då eller kramas  Däremot är han precis lika glad när jag hämtar också. Då springer han fram till mig istället, kramar mig hårt och länge och vinkar till fröknarna. Gullunge

På fredag har vi studiedag och vi hade ställt in oss på att strunta i skolans program och istället gå en utbildning om romer. Det är en folkgrupp iaf jag vet otroligt lite om men eftersom vi har ganska många såna på jobbet är det viktigt att kunna lite mer för att kunna bemöta de kulturella krockarna. När vi informerade rektor om det fick vi ett fett rungande NEJ till svar. Obligatorisk närvaro på fredag. Vi är alla aaaaaningens sura på jobbet över detta. It better be good säger jag om fredag för om det är lika tråkigt som artiklarna vi tvingats läsa då går jag hem i protest!

Normkritiskt tänkande är viktigt absolut men det är lite som att slå in öppna dörrar på mitt jobb eftersom vi bemöts av normavvikare hela tiden och är vana vid att bemöta dessa frågor och redan har tänket. Vi tvingas utmana oss själva hela tiden liksom.

Igår var det dags för möte nr två ang. Linnéa. Vi hade den bästa utgångspunkten eftersom hon varit hemma torsdag-tisdag pga trötthet. Veckorna innan har hon varit borta torsdag-fredag just för att hon inte orkat. Det fanns rum för förbättringar utan tvekan.

Vi började med att diskutera förra mötet och följa upp alla punkter som vi behandlat då. Vaktmästaren har inte utfört alla sina uppgifter i klassrummet. Vad jag förstod hade han bara tejpat fast fotstöden för att inte de skulle slamra men den tejpen har lossnat och det måste göras om. Ingenting annat hade han gjort...

Fritids hade inte kommit igång med all delning av barngruppen än eftersom de haft lite otur med personalen som blivit sjuka.

Min del av åtgärderna är på god väg dock. Hörcentralen jobbar på att Linnéa ska få en audiofon/talförstärkare med tillhörande mikrofon. Jag hoppas också att hon ska få prova en hörapparat igen nu när hon själv är villig.

Rektorn hade skrivit en ansökan för att få sjukgymnastik/logoped osv från kommunen till skolan så den är påskriven och inskickad nu.

Så där gick vi igenom punkt efter punkt efter ja ännu fler punkter  Bara att gå igenom föregående protokoll tog liksom en timme.

Jag hade flaggat tidigt för att jag hade en sak att ta upp och när vi avverkat allting från förra mötet fick jag möjlighet att utveckla det. Det handlade om Pilskolan och en ansökan dit. Under över alla under men rektor är villig att betala detta och är satt att skriva en ansökan dit. Men, hon poängterade också att vi inte bara kan luta oss tillbaka och göra ingenting i väntan på detta. Linnéa behöver ju akuta åtgärder också för att orka här och nu. Vi diskuterade olika bullerdämpande åtgärder(olika varianter av tassar, skärmar, anslagstavlor, väggar). Vi diskuterade olika sätt att isolera Linnéa från ljud(och kompisar) men jag sade väl bara det att Linnéa inte vill isoleras. Hon vill inkluderas. Hon vill vara i klassen, med sina kompisar men under såna omständigheter att hon orkar.

Vi diskuterade möjligheten till att minska grupperna, ändra schemat, öka lokalerna på fritids, mer resurs. Till slut sade jag bara att varför inte prova att ge Linnéa en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen i resurs? Då får hon gå undan, jobba i lugn och ro utan kompisar samtidigt som hon tankar energi och får tystnad för att sen stärkt kunna gå in i klassen resten av tiden. Det och att hon får äta före alla andra vid lunch och mellis och gå ut före alla andra från matsalen för att minimera tiden där. Att ge henne en möjlighet att få smita undan i en lugn vrå när det blir för mkt. Dessutom måste läraren få hjälp med att få tyst på klassen. Alla barn mår bra av lugn och ro. Nu har många barn ont i huvudet. Vanliga barn liksom och det är inte alls okej! Det är det som är grejen med hörselskador att det som hjälper Linnéa hjälper alla.  Där är vi nu. Nytt möte om en månad igen.

Däremot måste jag säga att jag är så lättad att skolan bytt rektor. För den nya är ingenting omöjligt. Hon lyssnar, lär sig och vill veta mer. Hon verkar ställa upp på det mesta så länge det är befogat och väl genomtänkt. Hon vänder och vrider på saken och försöker hitta lösningar som passar alla. Såna människor gillar jag! Tänker med fasa på hur dessa möten hade varit med förra rektorn... Vilka spektakulära krig det hade kunnat utvecklas till