I onsdags fick jag mail från Linnéas lärare att hon var orolig eftersom Linnéa var trött. Det var nog bara förnamnet.  torsdags och fredags var hon hemma från skolan. Yr i huvudet, tröttare/mer orkeslös än jag kan fatta, matlusten är borta så hon äter ingenting. Hon har orkat leka lite varje dag men sen är det tillbaka till soffan. Det är inte tal om att klara av en skoldag.

På fredagen tvingade jag iväg henne till hörselskoj på pilskolan. Jag visste på förhand att hon inte skulle orka hela dagen men jag kände att det var viktigt att hon iaf gick dit, fick se sig omkring, träffa de andra barnen och träffa lärarna.

Vid ett tillfälle under leken kom en av lärarna fram till mig och frågade hur det var med Linnéa. Mitt svar var kort och koncist "katastrof" innan jag började förklara. Vi pratade lite om hur de gjort i skolan, vad vi hade gjort hemma, olika hjälpmedel men sen frågade läraren om inte vi hade funderat på pilskolan. OM vi har funderat på det. Dels har vi fått höra att Linnéa är för lindrigt hörselskadad för att gå där men sen har också kompisarna varit en stor fördel som vägt tyngre hela tiden. Den stora fördelen börjar försvinna. Linnéa orkar inte med sina kompisar som hon helst vill leka med. De andra i klassen tar inte så sällan illa upp när Linnéa stänger av örat och inte orkar lyssna på allt babbel. När de sen, mitt i allting ställer en fråga till henne så hör hon inte det och de blir sura  Jag förstår dem också. De är trots allt bara barn.

Det var en sån stor skillnad på hur man jobbar på pilskolan. Man tecknar samtidigt som man pratar. Jag har aldrig förstått vitsen med att Linnéa lär sig tecken förr men nu gick det upp ett ljus. Hemma behövs det inte men här... Hon både kan höra och se vad som sägs och det måste underlätta enormt att slippa tokkoncentrera sig hela tiden! Nu kan hon inte tecken längre eftersom vi lagt av oss. Jag har tappat nästan allt men jag har börjat lära mig igen. Linnéa har själv insett fördelen och hon vill att vi tecknar när vi pratar med henne för att hon ska lära sig också.

Även hörapparat är hon mer positiv till nu. Jag ska prata med audionomerna på hörcentralen för att se om vi kan få låna en baha igen. Linnéa var så söt på samlingen på hörselskoj för alla barnen hade happar så vid samlingen skulle alla barn ställa om sina apparater från vanligt ljud till slingan. Alla fick frågan om de hade gjort det, en efter en. När de kom till Linnéa såg hon generad ut och svarade att hon inte har ngn   

Vårt besök på hörselskoj fick nog lite avsedd effekt. Linnéa insåg att hon inte är så ensam om att höra mer eller mindre dåligt. Här fanns en hel skola full med barn som gjorde det!   

Imorgon har vi en EVK på skolan igen för att prata om Linnéa. Som läget är nu fungerar det iaf inte alls så ngt mer radikalt måste göras. Jag kommer ta upp frågan om skolbyte för ansökan måste rektor skicka in. Jag hoppas hon tycker det är okej. Jag fick iaf höra från en av lärarna på Pilskolan att Linnéa inte alls är FÖR hörande för att gå där utan att det mer är måendet som spelar in också. Han pratade sen med en annan lärare som jobbade där jämnt som sen i sin tur pratade med deras rektor. De kan inte garantera ngn plats eftersom allting är behovsstyrt men vi var välkomna att söka. Det hoppas jag att vi kan göra efter mötet imorgon.

Visst kommer det bli meckigare att lämna barn på flera olika ställen på morgonen men om Linnéa får må bra, orka med tillvaron, är det guld värt! Det känns som ett litet pris att betala. Däremot är inte riktigt Linnéa där än. Hon vill inte byta skola. Vi får se om det ändras när idén får mogna lite också. Det finns iaf kamrater i hennes ålder. 3 stycken tjejer i samma ålder  

Hur hinner och orkar folk? Jag har en vän som älskar djur. Det gör jag med, absolut och hade jag inte varit allergisk hade jag också haft fler men jag undrar ändå. Hon har två kaniner med okänt antal ungar, ett marsvin, en hamster, tre katter och nu senaste tillskottet en hund. Hon har alltid velat ha en hund så jag är inte det minsta förvånad. En sån här hund vill hon ha(bild lånad från googles bildsök)

  och det är en passion även för mig. Älskar dessa hundar! Det är en riesenschnauzer för er som inte vet. Just den här bilden är också skrämmande lik vår vorsteh Kajsa vi hade när jag var liten

Men nu har hon skaffat sig en omplaceringshund på ett infall och tja det blev inte riktigt en sån hund. Det blev nog en hund som ligger så långt bort från denna som det nog bara går. Det bidde en sån här(bilden återigen lånad från googles bildsök)...

  En kinesisk nakenhund?!?!?! Powder puff har jag fått lära mig eftersom han hade päls. Ja du Anso. Jag kan inte riktigt se mig dig än som ägare av en lite skaknisse för skakar gör han, konstant. En ful liten kille med underbart temperament som säkert nästlar sig in i mitt hjärta också men vacker???? Näe, rätt ful i mina ögon  Men en liten Harry blev det iaf till slut så jag avslutar med att säga GRATTIS till nytillskottet om du mot förmodan läser här   När kommer hästen då? Det är bara den kvar nu...