kommer det bild på nu. Äntligen fick Linnéa träffa lillkusinen- Som hon har längtat. Nu vill hon vara hos Karin en hel dag, eller ännu hellre flytta dit. Gullunge 

 Lillemre somnade efter att ha ätit massor från mamma Karin och sov sött i famnen på LInnéa, sen mig, sen Linnéa, sen mig en lång stund när Linnéa passade på att äta en andra middag hos Karin och sist fick hon hålla en miniliten stund igen. Hon får inte nog av bebisar. Hon ledsnade ju aldrig på Erik heller förrän han började riva och slita i hennes saker som ettåring  

En sak kan jag iaf säga. Emre är förvånansvärt lik Emma i samma ålder. Imorgon kan han vara lik far sin igen och nästa mor för de förändras så fort men han har samma näsa som Emma och precis samma bekymmersrynka mellan ögonen som hon hade. Den syns dock inte så bra på korten.

Oavsett så är han precis ljuvlig så bra gjort Karin och Yavuz  

Idag ska det äntligen få bli min tur att få träffa lille Emre:) Idag ska jag också få gosa bebis en stund. Igår skickade Karin ett klartecken att vi var välkomna att hälsa på men Ida och Erik är snoriga så de fick stanna hemma med mig medan farbror Mårten och och Emma åkte och hälsade på. Emma tyckte att det var skittrist och Mårten var väl inte så där överbegeistrad heller. Ingen av dem är just några bebisfantaster så där fick jag för att jag var snäll och väntade  Linnéa är ju den i familjen förutom jag som älskar bebisar. Hon skulle ha följt med igår också men det blev lite miss i kommunikationen mellan Mårten och Linnéa så hon lekte med en kompis istället. När hon sen blev varse att pappa åkt utan henne grät hon i över en timme  Jag hade tänkt ta långlunch och hälsa på hemme hos Karin den här veckan men nu får vi åka ikväll istället som det verkar. Han får komma hem från jobbet i tid för en gångs skull.

I helgen som kommer tänkte jag att Ida och Erik ska få träffa underverket också. Ida är snorfri idag och Erik på väg åt det hållet. Jag tycker det ska bli himla spännande att se Eriks reaktion på Emre! Jag hoppas på fina bilder där han klappar mjukt och försiktigt    

Idag är det första riktiga dagen på dagis för Erik också. Inskolningen är avslutat med tilläggstid och jag som aldrig fått hämta förr ska få göra det. Det ser jag fram emot eftersom jag oftast lämnar en ledsen liten pojke som klamrar sig fast vid mig som en liten apbebis. Jag tycker att det är jobbigt att lämna då även om jag vet att han slutar inom ett par minuter. Idag hade han slutat redan när jag vinkade genom fönstret. När vi vinkat klart lekte han och en av fröknarna med spiralerna som hänger i fönstret och då var han glad igen. Skönt, ännu skönare är det att veta att personalen är bra.  Visst finns det saker som jag tycker kan förbättras på förskolan. Det var därför jag valde att gå med i styrelsen. Inte fick jag igenom mina saker dock för de är inte särskilt förändringsbenägna om man säger så   men de är fantastiska mot barnen och till syvende och sidst är det ändå det som räknas. Jag är trygg med att ha mina barn där. Det kan jag säga om dagis men inte om skolan lika tydligt.

Linnéa har det lite kämpigt i skolan igen, eller fortfarande eller vad man ska säga. Hon är trött, trött, trött. Hemma har hon konstant gnällknappen intryckt och det är fel familj att gnälla i. Jag är allergisk mot gnäll. Det är det värsta jag vet. Jag tar utbrott av ilska och frustration 100ggr om hellre än gnäll. Jag blir så irriterad på det att jag ibland känner det som att jag ska spricka. Det är väl bara att fortsätta och bita ihop och hoppas på förbättring. Jag får väl lära mig hantera även gnäll antar jag. Jag befattar mig inte med det själv heller. Jag är mer en sån som smäller med skåpdörrar och sparkar på saker. Såna utbrott förstår jag mig på  .

Inte blir det väl bättre nu när kompisrelationerna strejkar lite. Linnéa tvingas vara tillsammans med en flicka i klassen som valt ut henne som kompis. Tyvärr är hon väldigt stark och om inte LInnéa gör som hon säger så får hon sparkar, slag, drag i håret och den här ungen är inte måttfull heller. En bekants dotter fick stora tussar bortdragna på dagis så man såg kala fläckar och sår i hårbottnen. En annan gång kastade flickan sten i huvudet på deras dotter!!! Frågan är nu bara hur vi ska få loss LInnéa ur klorna på den ungen???? Det tål att tänkas på, hemma har vi infört lekförbud och uppmuntrar all lek med andra. Fler förslag? Prata med flickans föräldrar kan ni glömma. Här pratar vi om en familj där barnet bestämmer och föräldrarna rättar sig, i allting. Det är synd om ungen för det är hon som får lida, om inte nu så sen