Det är inte klokt egentligen att mat/mys/närhet ska vara så kontroversiellt. Carola skrev några rader på sin blogg om amning efter en artikel i UNT'en igår att amningsfrekvensen minskar och att man tror att det berodde på trötthet och mammans behov av egentid som troliga orsaker.

Jag läste inte igenom den noga men ögnade lite och vis av erfarenheten så kan jag lägga till några orsaker till: stress, amningsmottagningen och bvc's sk stöttning tex.

Jag ska vara ärlig här. Jag tycker amning är det bästa för barnet. barnet får en annan kroppskontakt, antikroppar via mjölken, mindre mängd bakterier osv. Jag är av den inställningen att amma bör man göra om man kan, helt eller delvis. Däremot om man har försökt och det inte gått av ovanstående eller andra orsaker så ska man heller inte behöva förklara sig eller ursäkta sig som jag varit med om många ggr. Jag kan också helt ärligt säga att jag struntar i vad andra gör. Min åsikt gäller bara mig själv, hur du gör har jag inte tid att lägga mig i    .

Vad är då min historia? Jag har ammat alla mina fyra barn. Vissa har jag ammat ganska länge(2år)  och andra kortare(6mån). Jag har ammat så länge barnen själva velat ha helt enkelt. Emma var först ut och som nybliven mamma och förstagångsammare kunde jag ingenting. Jag ammade och ammade och ammade. Ammade jag inte så skrek hon. Skitrolig unge, verkligen   Eftersom det stod att barnen skulle få äta så mkt de ville och så ofta de ville så parkerade jag i soffan och ammade. Ungen åt minst en timme per gång och hade ett uppehåll på en kvart då vi bytte blöja innan hon skrek och ville ha mer mat. Mjölken flödade men inte fasen blev ungen nöjdare för det. Vi försökte med flaska några ggr och då var hon nöjdare men det var ingen hit ändå. Hon skrek mer istället fast av andra orsaker- magont/kolik. Jag fortsatte amma. Vid fyra månader började vi med smakisar på inrådan från bvc. Emma var lite spinkig och behövde gå upp i vikt. Ungen älskade mat från första stund. Vi har en bild på henne där hon hugger efter skeden med gröt  Ju mer hon åt desto mindre ammade hon. Det ar itne intressant helt enkelt. Hon är en sån unge som gillar "fläsk och pärer" . Hon ammade först och fick mat sen och så ammade vi igen. humöret förbättrades inte. Hon fortsatte skrika som besatt men nåja, alla barn rä väl inte solstrålar  När hon var sex månader vägrade hon en dag att ta bröstet och hon fortsatte vägra. Vi försökte och försökte men hon gick från amning hela tiden och smakisar till ingen amning. Gissa hur mina boobs mådde   Jag fick ta till pumpen istället och frysa in för hon vägrade dricka min mjölk. Jag gjorde mat på den istället tills den minskat så mkt att jag itne längre hade besvär av den.

Med andra ungen var jag beredd på att amning tar tid! Och tid tog den. Hon åt och åt och åt som Emma för att en dag bara sluta. Hennes amningar gick i perioder för att helt avta och då fick vi sonda istället. Den här gången fick jag sitta i pumprummet på Ackis och försöka få ut några få droppar medan andra satt och producerade som kor. Jag släppte int till pumpen utan det fick bli ersättning i sonden istället. Jag vägde, ammade, vägde ochs ondade resten. Skoj, skoj... När hon friskat på sig åkte vi hem och fortsatte amma. Hon var mager som en sticka även hon så jag fick återigen order att börja med mat vid fyra månader. Jo men visst. Den här ungen vägrade äta nånting  Antingen ammade hon eller så sondandes hon när hon blev sjuk men ngn annan konsistens gick inte. När hon var runt 8 måander fick vi ett ultimatum av läkarna. Eftersom hon inte åt så skulle jag antingen forsätta amma eller så skulle hon sondas på heltid. Oj, vilket svårt val  Vi fortsatte amma. Amningen var verkligen ingen njutning men vad gör man????  När hon var runt året kom hon igång med att äta några få saker men ammade gjorde vi i två år innan det mesta av maten kom på annat sätt in i kroppen. Välling utgjorde basföda bra länge efter det, välling gjord på mjölk för att bli en näringsdryck. Näringsdrycker vägrade nämligen damen till dietistens stora förtret.

Ida kom sen bara några månader efter jag slutat amma Linnéa och ska sanningen fram så var jag less redan innan jag börjat. All amning med Linnéa hade varit arbete och alla andra aspekter hade försvunnit på vägen. Jag började dock amma henne och åt gjorde även hon hela tiden utan att gå upp speciellt i vikt. Vissa har grädde i tuttarna, jag har väl då lättmjölk eller nåt. Nej, men utdrivningen krånglar en hel del och gör att mina barn får slita lite mer för att få ut nåt. Inte hjälper det heller med syntocinonspray  Ida ammade jag tills hon fick nog och då var hon nog runt 10 månader. Vi var båda rätt nöjda med beslutet  .

Erik nu sist. Då hade jag fått vila rätt länge med amningen och det var mysigt igen. Han älskade det, jag älskade det men inte fasen gick han upp i vikt för det  Vi gjorde nu så att han fick amma så mkt han ville men när han ammat i tre timmar i sträck fick han också flaskan för rimligen borde nog mina tuttar fått bra med siganler att det behövdes ner efter det  Fast Erik och flaska är inte ett äktenskap gjutet i himlen. Han tuggar på nappen, suger två tag, biter lite på den, tar ut den och tittar på den. Han har aldrig varit särskilt förtjust i den, varken nu eller förr. Det fick bli amning även där och smakportioner istället.