Det är väl en piece of cake att ha med sig barn till jobbet  Erik är inne på sin andra dag på jobbet och han sköter sig exemplariskt. Han går mellan rummen och pratar lite med mina kollegor, skrotar lite där emellan, tankar närhet hos mig innan han ger sig ut på nya äventyr som bord/bokhyllor att bestiga. Igår sov han just ingenting alls, jo 30 minuter då, men så jobbade jag bara halvdag då också så det gjorde ingenting. Idag däremot sov han ikapp lite, som jag misstänkte, en lur på fm och en nu igen på eftermiddagen. Nu sitter jag och funderar på om jag ska försöka ringa Emma och Wilma som är ensamma hemma. Det åskar ute men frågan är om de ens märker det nere i källaren och jag vill inte skrämma upp dem i onödan heller... Ja om nu de blir rädda förstås!

Igår var första dagen på jobbet för läsåret och lämningen av barnen tog lite längre tid än vanligt eftersom man gärna checkar av med personal så allt är okej. Ida verkade tycka att det var roligt på dagis men lika skönt att åka hem. Hon kommer nog aldrig bli en sån där unge som älskar dagis mer än nåt annat. Linnéa däremot bad mig att hämta senare idag än igår. Hon får som hon vill eftersom jag fortfarande är på jobbet   Jag åker väl om en timme när Erik vaknar igen antar jag.

Emma har lekt med Wilma ett par dagar nu istället för att gå på fritids. Funkar det med. Jag åker hem och utfodrar damerna till lunch trots att de knappt fått i sig frukost då  Frågan är hur resten av veckan kommer se ut? De kanske vill fortsätta leka???

Nu när skolan har börjat igen har jag också börjat kriga igen. Jag måste säga att det är lite tröttlöst och tröttsamt att hela tiden behöva bråka men jag kontaktade rektorn om Linnéas resurs. Svaret jag fick nu var att hon just nu håller på att lyser ut en tjänst för fritidspedagog/resurs där Linnéa finns med i "tänket". Oj vad impoinerad jag blev- NOT!!!! Mitt första mail var väldigt trevligt och tillmötesgående. Det var inte mitt andra- ALLS! Jag sade bara att jag vägrar låta Linnéa gå ner sig så mkt igen som hon gjorde på VT och om jag ser att det går åt det hållet tänker jag ta hem Linnéa och söka plats på Parkskolan(hörselskola). Att ta hem ett barn med skolplikt kan bli intressant men det ska nog gå det med... Får jag inget svar som är tillmötesgående och ffa acceptabelt lär jag få skicka många fler mail och fylla i många fler papper för jag kommer inte ge mig. Jag kommer anmäla till skolverket om så behövs.

En sak som gör det hela mkt värre är att nu får jag ingen hjälp. På förskolan fick man så mkt hjälp av kuratorer, specialpedagoger, hjälpmedelcentraler, fan och hans moster. Jag visste precis vilka knappar jag skulle trycka på för att få kontakt med rätt person. Nu är jag helt ute i öppna havet utan livboj. Har ingen aning om det ens finns motsvarande instanser inom skolan. Är skolan så korkad att man inte ser potentialen i dessa elever och är beredd att satsa? Fattar man inte att en resurs för dessa barn är en resurs för hela skolan? Pengar till ett sånt här barn är bra för hela skolan! Det handlar inte om en ramp för rullstolen som bara gagnar några få utan vi snackar om mindre klasser, bättre planering, bättre visuella hjälpmedel, möbeltassar, ljuddämpande åtgärder... Jag börjar bli brutalt besviken på skolan. En myndighet som jag själv jobbar inom!

Rektorn annars verkar bra. Hon är trevlig och så men jag har inte råd med att hon gör massa misstag som kostar energi från mitt hörselskadade barn, som påverkar mitt barns liv till det sämre. Tro mig, jag har fullt upp ändå med att se till att den andra delen, sjukvården,fungerar okej. Däremot är det såååå himla skönt att Linnéas eviga öroninflammationer givit med sig så hon slipper gå från ensidigt döv till döv/gravt hörselskadad under 6 veckor innan allt läkt ut och det är trots medicinering. Det underlättar  

Nu ska jag återgå till att leta studielitteratur för engelska A på gymnasiet. Vad läser era barn för något?