Är man sveriges sämsta och elakaste mamma idag eller tvärtom ansvarstagande och självuppoffrande??? Det är frågan. Barnen har sina klara åsikter iaf.

Idag har LInnéa varit på Furuvik på klassresa hela dagen. Hon kom inte hem förrän kl fem och var så trött att ögonen gick i kors. Humöret var aningens explosivt om man säger så för det är ett under att huset fortfarande står kvar  Ida är en sån där konstig människa som inte alls gillar sommar och värme. Hon totaldäckar när det blir över 25 och idag var det 31 enligt bilens termometer, i skuggan... En hel dag på dagis på det så förstår man ungefär hur bra hon mådde. Hon somnade i bilen inom två minuter och nej, jag skojar inte. Hon tvärdäckade. Hon sov sig sen igenom hela resan ut till rasbo och en kaffeslurk för att vänta in Erik som sov middag. Hon sov tills vi kom hem och då vaknade hon bara för att gå in i sin säng, grinandes av trötthet och fortsätta sova. 

Emma hade idag en picknick med klassen vid högarna dit jag hade tänkt ta mig. Innan barnen totaldäckade alltså. Jag ställde in picknicken för vår del och svor över makens jobbtider eftersom han aldrig är hemma på eftermiddagar och tidiga kvällar när han behövs. Emma fick självklart gå dit, med grannarna istället. Linnéa bröt ihop en gång till och lyckades nog nästan riva huset en gång till. Ida däremot protesterade inte direkt utan var rätt lättmutad med kakor i trädgården(picknick det med) och lite vattenlek. Erik trivdes som fisken hemma. Jag däremot längtade nog mest bort till klassträffen. Mammorna är supertrevliga och jag var verkligen sugen på att få sitta i skuggan och snacka bort ett par timmar.

Nu åter till frågan, vilken typ av mamma är man? Jag hade haft dåligt samvete om jag gått för att jag tärt ännu mer på Linnéas allt mer sinande resurser och för Ida som inte mådde bra. Nu har jag dåligt samvete för att Emma inte fick ha med sig sin familj och jag ville väldigt gärna tacka av lärare. Hur man än vänder sig har man rumpan bak och det stämmer rätt väl  På fredag däremot ska jag gå på skolavslutningen. Morgonar är vår familjs melodi. Alla är uppe med tuppen och pigga som laxar, alla utom maken då  

Jag som aldrig är med i tävlingar öht för jag vinner aldrig någonting. Enda gången jag har vunnit det var då i Bilbingo med mormor som tog pengarna och lät mig behålla till lite godis och så förstapriset i ett chokladhjul som jag bestämde mig för att spara. När jag sen ville äta lite fanns det ingenting kvar i hela stora påsen. Brorsan hade pillat upp ett litet hål i botten och tagit ut en efter en efter en...

Eftersom alla mina vinster alltid gått till andra så borde jag vinna även denna gång. Den är inte till mig  Det är ett paket blöjor, en necessär med tre flaskor i(den är superbra!) och så tvättservetter för händer och ansikte. Tvättservetterna är super för sommaren. Vore kul att vinna och blöjor får man väl aldrig nog av eller???? Tävlingen hittar du här. Passa samtidigt på att läsa om Uppsalas roligaste familj. Carola skriver fantastiskt bra och går man tillbaka några år finns det en smörincident som jag fortfarande skrattar helhjärtat åt.

sade det i torsdags och sen var helgen slut. Gisses, vad fem dagar kan gå fort ibland. Som alltid innebär det i regel att vi haft fullt upp. Den här gången var inget undantag.

Torsdagen började med att fira min mormor och morfars 60åriga bröllop. Det är respekt att ha varit gifta så många år!!! Bilder kommer när mamma mailar över lite filer från sin dator. Mina egna måste jag tanka ner också från kameran men det är lättare.

Fredagen åkte vi iväg till Gränby för att klippa alla fyra barnen. Läget var lite desperat för Linnéas hår hade sagt upp sig för länge sen. Hon har sånt där supertunt, fint bebishår som slits sönder av ingenting. Vi gav upp hennes långa hår och är nu en tuff tjej med uppklippt nacke och jösses vad med hår som tittade fram. Det ser tom tjockt ut! Emmas hår behövde toppas men annars var det inga stora förändringar men Erik fick sig också en omgång. Honom trimmade jag med maskin för några månader sen men det växte ut lika fort igen men frågan är om det inte var frisören som fick sig en omgång. Den stackars frisören...

Utgångsläget var det allra bästa. Efter närmare en timmes väntan hade Erik ledsnat och bestämt sig för att vila lite i vagnen. Han var trött och då kom bestämde vi att det var bäst att han fick vara först innan han somnade. Jag satte honom i stolen och han började skrika och klättra upp på mig igen. Jag satte tillbaka honom men icke. Tårarna sprutade på stackarn.  Frisören försökte muta med klubba men han ville inte ha. Hon försökte med spegeln, borstar och allt möjligt men han vrålade på. Till slut fick jag sätta mig i stolen och ha honom i knät medan hon klippte. Erik ville mest bara krypa in i famnen så jag fick hålla honom bort från mig, ståendes för att frisören skulle komma åt. Hon klippte och han skrek. När han ngn gång tystnade och såg ngt intressant passade hon på att fråga något och då började mistluren igen. Fick Erik syn på henne slog han efter henne. Det var nog den snabbaste klippningen jag varit med om. Det tog nog inte mer än 8 minuter men klippt blev han och frisyr fick han om än inte den mest genomarbetade i världen. Vi fick lite rabatt på klippningen också s jag var nöjd ändå och han blev faktiskt fin i håret. Hon var inte bara snabb med saxen, hon var fenomenalt duktig också som lyckades trots hans rallarsvingar, skakningar och kast.

När Erik så var klar väntade nästa utmaning. Det var Idas tur att klippa sig.Ida har klippt sig själv fler gånger än jag vill tänka på och förmodligen har de andra barnen på dagis hjälpt till också. Ida blev palcerad i sin stol och sen gick jag därifrån utom synhåll efter att ha pratat igenom frisyren. Frisören och jag hade inte alls samma ide om vad som passade om man säger så... Mitt enda krav var att jämna till, snygga till och bort med allt hår från ansiktet. Frisören föreslog en page med längre flikar fram. Think not var mitt svar och kunden har alltid rätt    . Ida fick en frisyr med axellångt i bak och uppklippt i etapper från luggen och neråt. Jag såg hur den stackars frisören flera gånger kammade ida, tog om och kammade om samtidigt som hon såg lite maktlös ut. Jag tordes inte fråga hur många egna klippningar hon såg i idas hår. Jag visste om 7 själv... Nu syns ingenting faktiskt och alla barnen är fina i håret igen. Nu har Ida lovat att aldrig klippa sig själv igen. Yeah right säger jag men hoppet är det sista som överger människan sägs det.

Direkt efter hårklippningen och en lunch på wokerian for vi till Thun's för att titta på skor till Erik, till mig och kläder till bröllopet. Jag hittade absolut ingenting där utom ett par skor som kostade hutlöst mycket. Jag provade mig igenom hela deras sortiment efter ett par fina skor till lördagen men alla var för smala för mina KalleAnkafötter. Inte ett enda par passade!!! Visst fanns det tofflor och sånt men jag vill liksom vara fin och helst ha klack. Nu får man inte alltid som man vill så jag hittade ett par sandaler som passade och kör på dem. 700:- är inte klokt om du frågar mig, för ett par sommarskor! Okej vinterdito men sandaler liksom  Nu jäklar hoppas jag att de är sköna!

Vi tog en snabbfika hos mamma efteråt och Erik fick lite mat för han var hungrig. Där lyckades jag på en alldeles gratis flygtur. Erik hade hällt vatten på golvet. Vatten på golvet, barfota och nylackade trägolv... Japp, jag drattade raklång bakåt och höll på att skrämma slag på morsan. Trodde hon skulle få hjärtslag där och då  .

Lördagen var en sån där röjardag. Det såg ut som fan hemma så jag röjde järnet hela dagen. Det blev iaf lite bättre och underlättade städningen till söndagen som var aningens mer hektisk. Det kommer i ett eget inlägg senare idag. Det var ingen vanlig dag, för det var Idas födelsedag. Hurra, hurra för Ida idag(söndags)!