Igår var det begravning och ceremonin var otroligt vacker. Fin musik, vackert solospel av min kusin Roger som hyllade farmor, ett bra hyllningstal från prästen som verkligen hade fångat Farmor och ett utdrag från bibeln som jag gärna skulle vilja läsa själv. Det handlade om förnöjsamhet och farmor var just det-förnöjsam. Hon hade inga stora anspråk på livet utan tog dagen som den kom. Hon bar sina sorger och svårigheter på samma stillsamma sätt som hon bar sina glädjeämnen i livet. Det tycker jag är ett personlighetsdrag att respektera, att hysa aktning för och det är aldrig så otidsenligt som just nu.

Jag har inte varit på så många begravningar i mitt liv eftersom jag har haft både farmor, mormor och morfar kvar i livet. Farfar dog när jag var 6 och jag kommer ihåg honom men bara som en sjuk sängliggande man, inte en frisk. Hans begravning var jag dock inte på. Däremot har jag tagit farväl av min farbror, gammelmormor samt Mårtens farmor och mormor. Jag måste säga att det här var en väldigt fin ceremoni, den finaste. Det kanske berodde på att många av familjens medlemmar var där och även om det var sorgesamma omständigheter var det lugnt och fint och stämningen kärleksfull oss släktingar emellan.

På lunchen efter begravningen var det också väldigt roligt. Jag hamnade vid fyra av mina kusiner(de är systrar) som jag träffar ytterst sällan. Två av de bor i Skåne så det har väl sina rutiga och randiga skäl kanske men alla är tre är roliga och tja, jag trivs ihop med dem  . En av dem har dessutom två pojkar med ADHD så vi bytte lite erfarenheter och jag fick massa tips på vägen.

Jag kunde också konstatera att i de allra flesta andra sammanhang rykas det på näsan över att vi har fyra barn och det anses som mkt. I vår familj är det nog det mest vanliga antalet barn. Barn får också märkas och ta plats. De är en självklar del av livet och man hade förberett ett lekrum för barnen att vara i och tonåringarna ställde upp som barnvakter, frivilliga sådana  .

Efter begravningen var det så dags att återvända till vardagen. Mårten åkte hem och bytte om till arbetskläder, hämtade Ida från dagis(hon var den enda som inte följde med) innan han åkte och jobbade. Jag plockade ordning lite hemma innan jag packade in Ida och Erik i bilen, hämtade upp Karin och åkte och storhandlade. Nu hoppas jag att vi inte behöver storhandla så mkt mer denna månad utan att det räcker med vanliga småinköpen av mjölk, frukt, bröd och grönsaker. det är skönt när allt är hembärgat men det känns som hälften inte gick in i skåpen utan står kvar i kassen i väntan på vidare transport ner i matkällaren. Matkällaren som Mårten använder som förråd av allting utom mat. Får nog ta tag i det där och rensa ur den, vilket år som helst... Det är enklare att åka till karin, hämta vitrinskåpet och installera det i köket istället och använda tallriksskåpet som  skafferi också. Jag saknar verkligen ett stort skåp som skafferi. Att ha två små skåp som nu är inte alls lika bra.